när storleken faktiskt spelar roll

Första advent och ja, i princip hela julen innefattar mat och snask. Så idag invigde jag denna ätarperiod med lite glöggmys.

Och då till originalstorleken på alla glöggkoppar - vad är det för fjantigt påhitt att glögg ska drickas i löjligt små koppar där glöggen tar slut efter en slurp?

Nä, stort ska det va!

It´s first Sunday in Advent and I start my eating period which is a must during x-mas - today with mulled wine and gingerbread. By the way - why do we drink mulled wine in such tiny cups? I prefer big cups - the size does actually matter!

läste någonstans att

folk påstår att jag är beroende

Jag förstår inte riktigt vad de menar. Jag dricker inte alls så ofta som det ser ut.

Mest bara när jag ska äta mat.
Och till popcorn dricker jag det gärna!

Kan hända att jag även dricker det till godiset...

Kanske även att något glas slinker ner runt tre-mellanmålet, du vet den segaste tiden på dagen.

möjligen att jag också dricker det ibland när jag bara är törstig

...

People accuse me of being addicted. I really don´t know what they mean.

facebook har snott mitt liv

Jag hinner inte med någonting, känns det som i alla fall. Mina prydliga to-do listor växer och kluddas ner av nya kom-ihåg-saker. Mina fulgula post it-lappar väller ut över hela matbordet, slickar sig fast på min tallrik, fastnar i håret och hamnar innanför tröjan. Finns det möjligen mer tid att hämta någonstans, undrar jag?

Egentligen är det rätt konstigt att man inte har tid. I alla fall om man jämför med alla småbarnsföräldrar. De tar hand om sina barn, matar dem, tar dem till dagis, tar hand om dem när de är sjuka, vaggar dem till sömns, leker med dem, lär dem tala, ger dem kärlek PLUS att de hinner med sig själva. De hinner jobba, få sömn (nja, kanske inte den längsta sömnen) de hinner äta, kanske duscha och till och med eventuellt syssla med någon hobby. OCH facebooka!

Där har vi det, boven i dramat! Antagonisten i min vardag - facebook. Min drog och förklaringen till varför jag inte tar tag i boken istället för facebooks gastkramande statusintresse. Varför jag istället inte bloggar, varför jag inte hinner dammsuga och varför jag skippar ett trevligt mingel. 
Nja, kanske inte det sista.

Igår när jag kom hem från alla dagsbestyr slog jag som alltid snabbt på datorn och klickade fram facebook, livet. Just då föll insikten över mig med att det kanske inte är så hälsosamt att enbart leva sitt liv genom andras semester-och partybilder. Och framförallt genom andras statusuppdatering. Och är man ute efter någon form av skribent/författarkarriär så är kanske inte finurliga kommentarer på andras status det enda man eftersträvar att få nedskrivet om dagarna.

Vad är det för liv?

Ok, jag må överdriva en aning. Men oftast heter genvägen till allt annat man egentligen bör ta itu med just:

Facebook.

It feels as if I´m not having time enough for everything I should do. And I think of all parents who both have time with their childern AND themselves. They also have time to Facebook (I know some who fb). And there we have the culprit, my antagonist in everyday life - facebook. Maybe it´s not so healthy to just indulge in other peoples life. At least not if you´re looking for more quality time.

textbild

Klyschan "en bild säger mer än tusen ord" stämmer ganska bra i många fall. Genom en bild tolkar synen in många medvetna och undermedvetna signaler. Men faktiskt så kan det även i en text gömma sig ofantligt många bilder. Kanske mer än tusen olika bilder till och med, beroende på vad det är för sorts text. Då syftar jag mer på skönlitterära texter.

Men det kan även vara text i form av till exempel sms, mail, vykort, reklam, brev, blogg etc. eftersom all text faktiskt kommunicerar. Visst är det så att text i dessa mer bestämda former inte talar i lika många bilder som en skönlitterär text där hela fantasins spektra tar plats. Men det vi inte får glömma är att vi undermedvetet faktiskt tolkar in mycket mer än vi tror när vi läser en text, genom till exempel våra erfarenheter, kunskap, textens interpunktioner, rytm, stil, typsnitt, dialoger, ordval med mycket mera.

Och vet du en annan fin sak med text? Det är när man först överblickar textmassan på pappret innan man börjar läsa. Den känslan kan jämföras med att hålla i ett present man just fått - att ha det framför sig och känna stor och pirrig förväntan över innehållet.

The cliché "a picture says more than thousands words" is good. But not to forget that a text also says more than a thousand pictures. A text is a bit like holding a gift you´ve just received - you´re hopeful about it when it lies in your hands, ready to be opened, with curiosity to its content. This nice feeling states more than all pictures in the world.

dagensmuffin

Konstigt nog har jag glömt bort denna hemsida - dagensmuffin.se. Det var min sockersöta kompis Madeleine som åter påminde mig och mina smaklökar om den. Recepttillverkarna är helt enkelt vi själva. Så har du något smarrigt muffinsfynd till recept så gå in bums och dela med dig av det!

Muffins är ju smaskens och dessutom kan innehållet varieras i all oändlighet. Ju mer av ett godisland i varje recept desto större smakbomsupplevelse, tycker jag. Vad sägs om till exempel Nutella-Geisha cupcakes? Eller Whitedream cupcakes? Å så min favorit (tror jag med tanke på huvudsmaken) - mintmuffins.

Foto dagensmuffin.se

Muffin is the cutest invention (and word) ever in the sweet world of pastries. Dagensmuffin is a Swedish web site where you can share your own muffin recipes, and discover other lovely recipes like Nutella-Geisha cupcakes and Whitedream cupcakes. The site is also available in English, Finnish, German and French.

mitt blåa rum och framtidens knepiga fråga

Som vanligt är det återigen kväll, ja vad skulle det annars vara? Dag kanske, fast det redan varit dag? I alla fall så är det nu kväll, jag sitter och stressar, våndas över allt, biter på naglarna, några bitar hamnar mellan tangenterna och sätter hack i skrivandet. Svårt att trycka ner bokstaven A. Just där ligger den, den vita nagelfisen och skiter ner.

Och jag sitter fortfarande och våndas över allt, över morgondagen och dagen därefter. Och sen var det säkert något jag missat som kommer hända i helgen. Något som rubbar min heliga lördagsrutin. Min brunch, lattefikat i gallerian, ströget i parken, Robinson, chips, pizza och lite vin kanske. Eller varför inte passa på att leka gourmand och häva mat på flott restaurang, klirra med glas och mumsa i sig centimeterstora kaprisbräserade rödbetsstrudlar över en fem centimeters fläderångad riskompott?

Och sen efter helgen kommer ju nästa vecka, åh nej, då var det säkert ännu mer saker att bita tag i. Precis som med nageln, bita bita. Mina ögon är något rödsprängda, jobbar på högvarv, övertrötthetsvarv, rullar runt. Nej, de rullar inte runt, men det känns så. Mitt bord pryds av böckernas fina travar. Travar jag ännu inte läst, bläddrat igenom och begrundat, så som man borde. Och travarna ligger lite så att om någon nu skulle komma hem till mig skulle den personen säkert tro att jag är ett litterärt mästerverk. Rena uppslagsverket. Och vi skulle sitta här, mittemot varandra med varsin skärm framför oss. Mitt rum skulle lysa upp i blått och personen skulle fråga mig riktigt knepiga frågor. Nästan så att jag redan stannar till på 1000-kronors-frågan som lyder: Hur många årstider har vi? A.1  B.5  C.3,5  D.4. Och jag skulle behöva ta en livlina på den frågan så att jag verkligen säkrar upp mig. Svårt att veta om svaret ska vara A eller D. Ja, nuförtiden är det väl ingen skillnad mellan årstiderna? Jag skulle alltså ringa en vän, snacka lite skit, fråga hur helgen varit och sen läsa upp frågan samtidigt som klockan tickar fram.

Hjärtat galopperar nu ända upp i halsen och Karlavagnens radiosändning har slutat för länge sen. Programmets lastbilschaufförer och ensamstående kvinnor på femtio plus med rökröst har gått och lagt sig, väntar på nästa sändning som kommer att handla om ämnet Svek.

Jag kniper igen ögonen, saktar ner högvarvet, ögonvitornas idoga rullande. För ner skärmen, hör datorn knäppas igen till en kompakt platt bärbar variant. Håller kvar handen över skärmens rygg. Känner processorn inifrån maskinen sakta ner och kallna någonstans under min handflata. Stannar till i några sekunder, hämtar upp tiden och reser på mig för att gå mot sängens dvala. Jag behöver sova. Inte vara orolig över imorgon, inför framtiden. Den kommer ändå förr eller senare att infinna sig, på sitt eget lilla vis.

A post that is about my pulse that increases instead of  fall when night comes. Time to sleep. Don´t have time. Everything needs to be done and future expectations do not allow me to sleep. I bite my nails to pieces, flakes fall between the keys. Intercepts up my writing. I decide to go to bed instead. Ignore everything for a while, a few hours. The future comes up anyway, sooner or later in its own little way. No point in worrying unnecessarily.

essä

Det har blivit dags att skriva en essä i skolan. Undra vilket ämne man nu ska välja att lyfta fram? Jag läste nyligen en essä av Peter Englund som handlar om massagestavens historia. Intressant intressant...

It´s time to write an essay in school. Wondering what I´ll write about. Read an essay recently by Peter Englund who wrote about the history of the dildo (from Italian diletto which means pleasure or happiness).

din soliga lördag och jag höll mig inomhus

Undra vart solen tog vägen idag? Igår, lördag, var det så underbart promenadvädersfint. Så mycket folk på gatorna som härjade med sina tonvisa inköp iklädda stora, stela, svulstiga designkassar med stor logga på. Som tog sin plats på gågatan just där solen lade ut sin slöja. Just där i mitten på kullerstenarnas finslipade yta, där alla ville trängas. Familjer som gottade sig åt lördagen, mer än en godispåse kan göra. Som långsamt lunkade fram och plötsligt säger mamman i familjen med ögonen suktandes efter den lilla boutiquen: åh, kan vi inte gå in här? Och pappan suckar lite tyst för 20:e året i rad, drar iväg åt ett annat håll med sonen i släp och mamman är redan inne bland allt det glittriga.

Själv såg jag solen i sammanlagt kanske tio minuter eftersom jag var på ett danskonvent på World Class på Nybroplan. Det blev fyra stycken dansklasser från morgon till sen eftermiddag och sen skrek min kropp rejält efter energi. Och som ett husdjur matade jag den med mat, socker och vila.

Det gör inget att jag missade solen för jag upptäckte en ny favorit bland alla dansstilar - lyrical jazz. Typ som modern dans, typ som Jeanine Mansons specialitet i So you think you can dance.

The sun shined over us in Sweden yesterday, but I didn´t get my chance to see it - stayed inside all day to take part on a dance convention. I took four classes and discovered a new dance style which probably will become a favorite - contemporary dance. Like lyrical dance, like Jeanine Manson´s style in So you think you can dance.

i torsdags

Oj, har ni märkt att jag klassificerar in dagarna i sina namn på mina rubriker. Fredag, lördag, i torsdags, och så vidare året runt, livet ut. Men det blir lätt så, att man gärna säger vad som hände under vilken dag, så att ni hänger med. Ja, så att ni inte tror att det jag nu ska berätta handlade om vilken dag som helst för till exempel fem år sen.

I alla fall hade vi, i den kurs jag läser, en uppläsningskväll på skolan för alla som ville komma. Alla i kursen som ville skulle läsa upp egenproducerade texter med fritt framförande - sång, dans, sketch, i drama/retorisk-stå-rakt-upp-och-ner-anda, och så vidare. Temat för kvällen var ordet Om och min text handlade Om min blogg, såklart. Jag valde att läsa upp ett inlägg jag tidigare publicerat i bloggen, närmare sagt det här. Just för att dels marknadsföra min blogg, samt visa på ordet kommunikation främst inom dagens aktuella bloggsfär - vad som möjligen krävs för att kunna nå ut till många läsare.

Givetvis tog jag med mig min kamera för att dokumentera denna minnesvärda afton. Och tacka ska jag göra till Emma som är superwoman på att fota! Jag räckte över min kamera till henne och bad henne fota mig lite på måfå när jag skulle läsa upp min text. Då menade jag typ starta kameran och trycka på knappen för att fota. Möjligtvis zooma lite om det behövdes. Men Emma är av annan kaliber när det gäller att fota. Hon tog tag i kameran och tryckte på alla knappar jag först trott bara varit till för syns skull, och började prata om bländare, slutartid och raw. Alltså inte stand-up RAW, utan filformatet raw. (Raw är alltså ett format som gör att man enkelt kan efterredigera bilderna i photoshop utan att behöva förstöra dess kvalitet.)

Det var högt i tak i kvällens aula. Med utrymme för spex, som att till exempel fastspänd i ett rep svinga sig ut över folkhavet.

Johanna pluggade manus, studerade naglar och agerade som röstpresentatör. Grymt bra (radio)röst har hon - lugn, objektiv och dämpad men ändå intressant.

Fortfarande innan vi kom igång. Det här är alltså inte publiken.

Emmas kameratrix inspirerade mig och jag testade att ställa in med manuell skärpa. Kanske inte den bästa.

Och där står jag.

Hederlig skolfikapaus

som omvandlades till billig öl/vinkväll, för att fira våra strålande insatser. Här med bland annat Johanna och Linnea.

Även med Emma och hennes pojkvän Christopher, båda med glasögon.

Och utan glasögon. Kändes lite nakna gjorde de, utan glasögon.

Åt ena hållet jag och Johanna.

Åt andra hållet, jag och Therese.

Sen gäspade jag stort och sa att det faktiskt är en ny dag imorgon, drog på mig jackan och vältrade ut i snålregnet.

Last Thursday we had a soiree in my course at school. People were invited to listen to our varied presentations. I read out this post from my blog, partly to promote it and talk about communication, especially in this contemporary blog sphere. And afterwards we celebrated our magnificent efforts in company with dear beer and fine wine.

några tankar och en betraktelse

Kylskåpets kompressor smyger åter igång igen, annars är det rätt tyst här hemma. Grannen har slutat svära åt hissen och klampa hårt med sina klackskor nerför stentrapporna. Till och med råtthunden innanför en annan dörr har tystnat. Jag sitter och läser, tänder upp lite ljus. Några tankar flyger samtidigt förbi i mitt huvud. Som vanligt, svårt att koncentrera sig på bara en sak. Tankar om att det snart är jul. Kanske borde jag köpa en julstjärna att hänga upp i fönstret. Min allra första jul, i denna lägenhet.

Det börjar smattra mot fönstret. Jaha typiskt, tänker jag, släpper boken och går fram för att möta mörkret. Kanske ta i hand och nicka lite främmande mot honom. Så möts jag av detta, som för någon sekund får mig att tro att smattrandet är själva snön. Att det snöar.

Men det är inte snö. Det är ett hav. Hav av ljus. Ser ni vad jag menar? Nej, inte det där. Utan det andra, ljushärvan på balkongen längre bort. Vad menar de med att fullkomligt dränka ner halva fasaden och hela balkongen i ett ljusbad?

Eller kanske fungerar ljushavet som ett riktmärke. Kanske vill de bara uppLYSA om att det är just där de bor, vilka det nu är.

I´m sitting here and reading here in my quiet home. Listen to the rain patter against the window. Walks up to look outside, and all I see is a giant sea of light from a distant neighbor’s balcony. Why have to drown half of the facade and the entire balcony with so much light? Is it even legally? Legally to celebrate X-mas like this. I admit I might be a bit jealous, not even having a x-mas light in my window.

fredag idag

och vi här på jobbet firar såklart med lösgodis!

Skumpa känns ju så 2006.

Friday today and we celebrate it with sipping candy here at my job, not bubbly.

till alla författare och bokälskare

På sajten kapitel1 kan man lägga upp sitt eget manus och få respons/betyg från andra läsare. Har man tur får man en egen bok utgiven från Piratförlaget.

Vill du bara njuta av andras texter går det bra det med - de finns i tonvis.

Kapitel1 is a Swedish site for all writers and book lovers.

göteborg del 1

I helgen var jag som sagt i Göteborg och hälsade på min kompis Therese och passade då på att dokumentera en massa. Förresten kom vi på att man egentligen borde fota mycket mer än man vanligen gör. Vardagliga äventyr, vänner och så. Livet är mer värt än att bara memoreras i bilder från en alldaglig charter någon gång per år?

På fredagen började vi med Linné - området med den vackraste och mest pampigaste arkitekturen i hela Göteborg.

Mina favoritbalkonger - med snirkliga stag undertill.

Och i snöregnet promenerade vi vidare mot området Haga. Som Gamla Stan i Stockholm, ungefär.

Le Petite Café på Haga Nygata ger den ultimata chabby chic/lant-känslan. Vi önskade kunna sno ner både stolar och tallrikar innanför våra jackor, så fina saker som caféts interiör bestod av. En snäll farbror ville få med sin hund Gucci på bild.

Väl inne i Hagas myllra hamnade vi bland mängder med små inrednings-och pysselbutiker som hela området verkar svämma över. Bland annat denna lilla butik - Rum För Inspiration, som trevliga Annelie precis har startat upp. Vi kom tydligen på hennes allra första öppning, och fina butiken var i princip färdigpyntad från topp till tå.

Där hittade jag dessa små kort med smått magiska motiv, som fick följa med mig ända hem till Stockholm, bort till min lilla hylla i min lilla lägenhet.



På Cafét Husaren i Haga moffade vi i oss kanelbullar som räckte både som kvällsmat och frukost till dagen därpå.

In mot centrum och vi hamnade på Magasingatan och stötte på en secondhand-butik som heter Ragtime och sedan denna butiken ovan, Prickig Katt. Här snackar vi vintage i mängder! En sån butik som gör att man förlorar sig in i en annan värld bland spets, blushiga lampskärmar, pampiga portföljer, gamla uppstoppade djur och annat rysch pysch.

Och vi provade både hattar och mössor, vred och vände på material för att se vad som skulle passa denna vinter allra bäst.

Sen vet ni, sen tipsade Therese mig om världens bästa butik. 4Gott heter den och är nog den största och mest salivframkallande godisbutik jag vet. Jag frågade snällt om jag fick fota i butiken för att kunna få lite sweet memories med mig hem, och där hade vi det! Vår framtida godisbutik ska alltså heta Sweet Memories.

När vi till slut kom hem efter långa dagen på stan dränkte vi våra trötta fötter i rosé, och godis då, framför Idol. Ja, vi grät nästan när Eddie och hans glittrande ögon åkte ut.

My weekend in Gothenburg which I spent with my friend Therese who lives there. We walked a lot, ate much more, went for old vintage stores and discovered a lovely candy store - the biggest my eyes ever will se in their whole life. (If I open a candy store in the future I will for sure name it to Sweet Memories.) We ended the day with rosé and candy in front of the Swedish Idol.

göteborg del 2

På lördagen började vi med ett kärt återbesök hos min kusin Silvia och hennes familj. Å det var så längesen vi sågs. Tänk så snabbt tiden går, för bara några år sen var det vi kusiner som lekte koja och nu är det istället vi som står och ser på hennes barns koja.

Efter det styrde sig spårvagnen med sina gamla plysch-säten och stopp-snören mot en Voodoo-utställning på Världskulturmuseet. Och vi lärde oss att voodoo egentligen inte stavas så och att vodou egentligen inte alls handlar om att sticka-nålar-i-dockor-hata-någon-person.

Kort sagt handlar vodou om kamp mot förtryck och fattigdom. Det är många haitiers religion där man blandar väst-och centralafrikansk och katolsk andlighet till en egen samtida karibisk religion.

Speglarna fungerar som prästernas altare där man ihop med musik, dans, rökelse och andra ritualer offrar olika ting till gudarna, som till exempel ormhuvuden.

På kvällen blev det hämtmat i form av sushi, och min favorit som Therese vart gullig och köpt - mintchoklad! Å jag blev så glad och endorfinet mitt myste sig ner långt in i mjukisbyxornas resår.

Medan vi lyssnade på Barry White och smuttade vin attackerade partystassen oss och vips blev vi primadonnor redo för en västkust-utekväll.

Egentligen shoppade jag ingenting. Jo, förutom en kjol från Weekday att ha på mig under kvällen. Lite väl kallt utan något alls nedtill liksom.

När väl fikat, godiset, sushin, vinet, humöret och annat var upplsukat drog vi ut i kvällens hällregn och hamnade på Bliss på Magasingatan. En kanonsoft bar/restaurang innehållandes en DJ som spelar dunderskön house. Där sipprade vi Mojitos och göttade oss i samtal med goa göteborgare. Och vidare drog vi sedan till Lounge för att dansa mer än vad natten tillät.

Tusen tack Therese för alla fina västkustpärlor du visat upp! Jag gillar stan mycket mycket mycket! Speciellt för den sköna stämningen - främmande folk pratar  gärna med varandra istället för att rusa förbi i en knuff. Folk nästan stänger av motorn på bilen vid ett övergångsställe istället för att aggressivt vilja köra på. Folk... Äsch, det är allt fint i Stockholm med.

My saturday in Gothenburg - a visit to the Museum of World Culture, where I visited an exhibition about Vodou. I also met my cousin Silvia and her family who live there. In the evening we bought us sushi home, I also bought a skirt avoiding going out and freeze my ass off. While sipping wine we were getting ready for a long night out drinking mojitos and enjoy dancing more than ever.

ett-ett

Just nu är jag sugen på att sova, sugen på att krypa ner under täcket se på film och skratta åt regnet som inte kan nå in till mig. Göra loser-tecknet åt regnet och ta mig för magen, så ont som jag får av att skratta. Och mina kinder svider av att jag skrattar alldeles för mycket, för jag är lika glad som ett barnkalas. 

At this moment I rather want to stay in bed, watch movies all day and hide from the rain. Do the loser-sign to the rain and laugh out loud that much making my stomach hurt. And my cheek will smart so much when I laugh because I´m as happy as a childrens´s party.

trötta måndag

Det är en sådan där dag idag - jag tvingas vakna alldeles för tidigt och det ser ut som om någon slått ut skallen på mig för att sen sätta tillbaka den på halsen. Mina ögon vill inte riktigt öppna sig hur mycket vatten jag än stänker ner dem med. Och mina rörelser går i ultrarapid, nästan så att folk tror att jag flirtar med dem, så länge som jag håller kvar min blick eftersom jag har svårt att lyfta bort blicken i normal takt. Sminket gör det heller inte bättre, de svullna ögonen dränker bort min ögonskugga och ögonfransarna ser ut som små insektsben som sticker ut, kanske ihopklämda av mina ögon.

Jag längtar efter sängen, det stora täcket att krypa in under, den djupaste sömnen runt sex på morgonen som inte ska behöva bli störd av något stereotypt alarmljud.

Det är mörkt ute, regn som fryser till is och pickar ner mig på vägen till stammis-lunchen på Sandy´s. En grov vegetarisk, sluddrar tröttheten i mig fram. Alltså inte en grov vegetarisk som i extremt vegetariskt. Utan ett grovt bröd med vegetariskt innehåll. Men det är ju så man säger, på nischat snabbmats-språk. Förkortningar. Som när jag för hundra år sedan jobbade på McDonald´s och man ropade över en beställning till köket: 9 st HB, tack! Och köket svarade: Ja tack, 9 st HB om tre minuter. Alltså hamburgare.

Nu sitter jag på kontoret med panorama-utsikt över gatan. Någon som ser ut som Björn Ranelid strosar utanför. Men det är inte Ranelid, bara någon med samma guldgula backslick och illbruna fejs.

I´m so tired today, cannot even see my eyes in the mirror, they are covered with my swelling eyes. Also my make up is covered. I can only see my eyelashes protrude as small insect legs from my swollen eyes. It´s also cold outside, the rain pecks me down on my way to my lunch spot. I order a sandwich, and sit down to eat it. People around me think I might be flirting with´em, but I´m not. It´s only because of my tired slow motion mood and my eyes which cannot switch focus fast enough. Now I´m sitting here at my job, a man strolls around outside. He looks in to me, and I look back at him, try to switch focus before he might think I´m flirting with him too. But I can´t, he looks at me, and me at him, and I try to stop. Suddenly it gets darker then ever, the night has come to hide me and my viscous eye.

luggslitna raggisar

Åter hemma från Göteborg i sällskap med en sömnbrist-leda. Och nu -  favoritdressen på i form av ett par kärleksnötta raggsockar. Mina fötter behöver vila från allt promenerande och dansande. Men helgen var toppen, tack snälla Therese!

Godnatt på er för ett tag, till imorgon ungefär.

I´ve arrived from Gothenbourg. And what I first threw me over was these pairs slightly worn, woolen socks - need to rest my feet after having walked and danced a lot. Thank you Therese for a lovely weekend!

gardinen

Under tiden som jag är i Göteborg och förbereder göttigt göteborskt skvaller till bloggen, tänkte jag passa på att berätta om den gången när jag var liten och letade nya gardiner till mitt dockskåp.

Jag var fyra år, kanske fem. Ett av mina största intressen, förutom Barbies, var att pyssla och knåpa, precis så som de gjorde i barnprogrammen när de klippte, klistrade och hade sig. Så den gången jag letade gardintyg till dockskåpet sökte jag mig helt logiskt till min mammas klädskåp - ett himmelrike, där mängder med tyger flödade över mina axlar. Med igenknipt mun och ett stadigt grepp om saxen öppnade jag skåpet och bläddrade med händerna längs de tyger som hängde ovanför mig. Och där hittade jag alltså mitt fynd - ett tyg som inte alls såg ut som ett plagg, snarare som någon slags gardin, kanske oanvänd till och med. Snabbt, med stor intensitet och hög puls tog jag tag i den nedre delen av tyget som jag nådde till, och började klippa ut två stycken rektangulärer. Och med lite lim fick jag snart upp de nya gardinerna i dockskåpet och dockorna myste nöjt i deras nya inredning och mina bruna ögon glittrade av förtjusning.

När mamma dagen efter skulle ut med pappa på middag upptäckte hon något märkligt. Någon eller något hade knaprat på hennes nya kjol som hon nyligen stolt hade sytt upp på sin sömnadskurs. Kan det ha varit en råtta som bitit av perfekta rektangulärer på kjolens nederkant? Nej, det var bara jag, avslöjade jag med röda kinder till mammas förvåning. Och jag förklarade orsaken - att jag tyckte att tyget såg ut som en gardin, och mamma hade väl ändå ingen större användning av den när den ändå inte hängde uppe i fönstret.

Till min rodnande förvåning skrattade mamma lyckligt över att jag tyckt att hennes nya fina kjol hade sett ut som en gardin.

When I was about four-five years old I used to have many do-it-myself-projects at home. One of them was to find new curtains (fabric)  for my dollhouse, so I was looking at the most logical place of all - my mother´s wardrobe. There I saw something which did´nt look like a garment, rather an unused curtain. So I cut off a piece at the bottom of the fabric, and the dollhouse was rewarded with a new curtain. What I didn´t know was that the fabric I cut off was my mother´s new skirt which she had sewn up on her sewing course.

göteborg

Idag bär det av mot Göteborg, eller som min kompis Therese som jag ska hälsa på, säger: Sveriges framsida, eller Bästkusten. Absolut, Göteborg är en riktigt go´ stad, men jag kan inte blunda för den panik jag får när jag föreställer mig scenariot att bosätta mig där - stan är alldeles för liten om man jämför med Stockholm (som i och för sig inte heller är så stort). Men det kan å andra sidan bero på att jag mest strövar omkring på Kungsgatan (svaret på Stockholms Drottninggatan) och Nordstan (kan jämföras med affärerna och fjortisklungorna på Plattan). Så när jag har gjort dessa två ställen säger jag: jahapp, då var vi väl klara för denna gång.

Det ska i alla fall bli mig en ära att både få träffa Therese och dessutom få en inhemsk guidad tour till alla goa mängders smultronställen. Jag hörde något om en gigantisk Slottsskog (som Djurgården, kanske), något uteställe som heter Push (Stureplans-stuk) och så har jag ju paxat mitt favoritfik, Fröken Olssons (ungefär som Stockholms Helin & Voltaire).

Today I´m on my way to Gothenbourg to visit my friend Therese. I like Gothenbourg, it´s a very cozy town and the people are very familiar as well. But everytime I imgine myself living there I get panic. Think it has to do with the town which I find very small (well, smaller than Stockholm). But the matter why I get panic could also be because I just visit the usual shopping area for all tourists - as if Gothenbourg just consists a shopping area full of messy teenagers. So I really look forward to meet Therese and also get a nice guide to all the domestic places.

vem som helst får inte ta i mina trosor

Den dagen jag har tvättid inbokad  infinner sig alltid mental förberedelse hos mig. Kanske för att jag är ärrad från tidigare tvättupplevelser. På morgonen vaknar jag av den där enerviga känslan som kliar sig någonstans i bröstet in i märgen, jag ligger kvar och funderar en kort sekund för att sedan sucka fram: ja just det ja, det var ju tvätten idag. Så går dagen, tvättiden närmar sig och jag börjar redan nu stålsätta mig, bygga upp mitt försvar, mina argument och fila ner stora svarthotande ord på lappar som jag säkerligen kommer behöva sätta upp i tvättstugan. För tänk om någon har hunnit ta min tid eftersom jag råkade bli fem minuter sen. Och innan tvättiden ens är slut - då kan det hända att någon redan slängt ner mina kläder i en korg för att ge plats åt sina. Det där gillar jag inte, vem som helst får inte ta i mina trosor.

I någon lokaltiding stod det häromdagen en förklaring till varför det blir så mycket tjafs just kring tvättstugan - att det beror på att det är ett offentligt rum där alla hushåll ska samsas. Ja, i och för sig inte så konstigt eftersom det kan vara svårt nog att dela lägenhet med bara en person. I artikeln tipsade de även om en pågående utställning på Nordiska Museet, som handlar just om Tvättstugan och luddiga vardagskonflikter.

The day I have to wash my laundry I always prepare mentally - waiting to fight for my place in the laundry room. It often happens that someone takes my laundry time or throws out my laundry in a basket before my time is up. I don´t like that at all, don´t like that anyone touches my panties. I read somewhere the reason to why we always bicker about things in the laundry room - because it´s a public space where everyone’s household has to coexists. Well, that´s true, because to live and agree about the household with just one person could be hard enough.

mint

I min värld är mint min ambrosia (förutom choklad då). Det kan låta väldigt grönt och kanske smaka väldigt intensivt om luften. Men i lagom doser är det alldeles underbart fräscht med mint. Mint som i krydda, som i vitgrönt gräddfluff, som i tillspetsad choklad, som i mintte som i mentol, som i hälsa - myntan, själva växten används till stor del inom både läkemdels-och skönhetsbranschen.

Mint finns alltså på många ställen:

Mint på flickr.com

Images 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

På Wikipedia
Myntasläktet (Mentha) är ett växtsläkte. Myntor odlas för användning som krydda och används i till exempel godis, likör, glass tandkräm men även till lammkött. En lättodlad kryddväxt med mild smak, vanlig i det engelska köket.

Google-träffar på mint

Mint & Vintage

Haveamint.com

Mynta i mitt kök

Images Lilbenne Amoraleda

I libanesisk mat (och länderna kring medelhavet) används myntan flitigt i många maträtter. Nästan lite som att myntan sätter udd på karaktären. När jag gör sallad har jag i princip alltid i torkad mynta, och även vitlök, men vitlöken är en helt annan historia den, tillägnad ett annat inlägg.

Ja just det, Mojiton får vi inte glömma!

Image 1bluecanoe

Fler smaskiga Mojito-varianter och andra godingar finns här.

Mint-musik på Spotify

Mint is one of my favourites, both in its fresh flavor, to its green appearance and because you can do so much with mint; use it for food, medical services, etc... Above you can see my search results for the word mint, on flickr, wikipedia, google, in my own kitchen: in salads and of course the Mojito and last but not least Mint on Spotify.