helst av allt vill ja flytt till Jokkmokk

Min kurs har nyligen startat och jag har hittills befunnit mig på skolan två timmar innan varje seminarium. Två timmar till en helt ovärd tid där jag försökt skriva ut mina dokument lagrade på usb-minnet. Först har jag stått i kö, sen har jag stått i kö, sen har jag haft en kö bakom mig när jag finslipat på mina texter innan de ska printas ut och halshuggas för mänskligheten. Sen har jag stått i ännu mer kö eftersom det tydligen hör till att det strular med inloggningsuppgifter till skrivare. "Nej inte kan du påbörja kursen i en fin vals, du måste först gå igenom tangon" hörde jag någon säga. Och till slut har jag som siste elev på skolan äntligen fått ut alla papper och en massa ilska.

Och nu sitter jag här med en alldeles spitterny svart skönhet. Som säljaren sa: "Den mest klassiska av alla." En Canon-printer med färgutskrift och sladd, och papper, och usb-ingång och... och... ja just det, färgutskrift. Det minsann är inte illa det! Men vet du vad? Helst av allt skulle jag vilja flytta till Jokkmokk. Eller inte just Jokkmokk, men ja du vet, någonstans bland vida slätter och hemmapyssel där jag inte känner att jag är den som ständigt jagar, utan snarare den som befinner sig i samma takt som vardagen, eller kanske till och med har ett försprång på vardagen. Fast jag skulle nog inte trivas särskilt länge i Jokkmokk, isolerad bland vidsträckta slätter och ingemansland. Jag skulle nog bara äta upp mig själv i jakt på mina egna tankar.

Ja just det, jag glömde ju nämna att jag äntligen blivit frisk nu. Inte så att jag orkar springa maraton utan mer att jag orkat ta mig till skolan idag. Och för den vetgirige såg jag ut så här idag på väg till skola och skrivare.

Today the cold treated me better and I wandered to school in a very stressy mood. I was hunting for a computer and a printer. But what I just did was to spend two hours or so in a queue and then in another queue and some other technical trouble until I got it printed. Of course! What else? Tired of stressing my ass off I took a turn after school and bought the first printer that caught my view. Sometimes I wish to spend my days somewhere in the middle of nowhere, to get a less stressful life. But I think I might get too bored and very soon have my own thoughts for dinner. And last but not least, a picture of me on my healthy-cathing-moment-way to school.

henke

Min charmige brorson Henrik 1,5 år har börjat växa ur babygalosherna. Han har nämligen lärt sig konversera. Så här pedagogiskt låter det:

Vi vuxna: vad säger hunden?
Henke: vov vov
Vi vuxna: vad säger katten?
Henke: kiss kiss
Vi vuxna: vad säger fåret?
Henke: bäääää
Vi vxna: vad säger MTV?
Henke: booty!

My charming nephew Henrik 1,5 years old has learned a new useful international word. He says: booty, while his eyes glisten. MTV is indeed the new children´s program.

1000 i-lands val i mängder med kval

Idag hade jag en konstig känsla i kroppen. Ja, förutom min maktgalna förkylning kände jag något annat inom mig. Jag letade efter vad, inventerade kroppen från topp till tå och stannade plötsligt till vid munnen. Såklart att jag var sugen på något! Det var ju det den känslan ville tala om för mig. Och genast kom jag att tänka på choklad. Men det var inte choklad jag ville ha och jag blev något rubbad. Inte choklad, nähä, vad i hela världen kunde det då vara? Så vägde jag lite färska minnen av smaker i munnen, mindes tillbaka på vad jag ätit under mina sjukdagar och fann vad smaklökarna behövde balanseras med. Jag ville ha frukt! Frukt i mängder. Frukt som renar, som daskar bort förkylningen och som bryter mina orgier av bröd, mjölk, ost och pastaintag.

Problemet är bara att jag fortfarande är sjuk, mitt hår liknar mest en sopkvast, mina ögon är gråtglansiga och min näsa rödsprängd. Dessutom dunkar hjärtat mer än kärlek så fort jag rör mig från sängen till toan.

Kanske att jag håller mig lite till, det är ju inte choklad jag vill ha, så då kan suget gott vänta.

I´m tired of constantly eating pasta bread cheese. Looking for something else to balance my taste buds with here in my loneliness togheter with the cold. At forst I thought it all was about getting some chocolate, of course. But it´s not. It´s fruit that I want! A lot of fruit to heal my cold. But I look like a wreck and my heart beats harder than love just when I move from bed to toilet. So I´ll have to wait until I get better. In the end it´s not chocolate my body longs for, so this may well wait.

febriga drömmar 1

Det luktar instängt här hemma och jag vill så gärna städa. Städa bort alla dammhögar som bildat nytt golv och klorinera tills listerna fräts sönder. Kanske inte lika seriöst så men jag vill städa nu när jag äntligen hinner. Å vad gör jag då, jo jag ligger här i min säng och sjuknar till mig. Kroppen värker något enormt och jag ringde nyss några samtal till vänner och låtsades snora ihjäl luren för att inte avslöja mina tårar som jag fått i min panik över att möjligen ha drabbats av svininfluensan.

Jag vet att svininfluensan inte är något att leka med, något att driva med så här i en blogg. Men på allvar - alla symptom har slagit till på en gång. Över en natt. Huvudvärk, hals, näsa och en mastodont kroppsvärk. Das Schweinflueee has caught meee, som Arnold Schwarzenegger sa. Eller nej, det sa han inte. Men jag oroar mig i alla fall för att ha blivit drabbad. Så jag slår upp vårdguiden på nätet och finner en frågor-svar-sida. Där står det att man inte kan veta om man drabbats av svininfluensan förrän man tagit prover. Och prover kan man bara ta om man är riktigt sjuk. Och de menar då... att det möjligen är dags att ta några prover när man åker in på dropp då förkylningen visst råkade slå ut i ovanliga svimattacker? Ja, det kan ju i det läget vara bra att finna en orsak till den stora dödsångesten hos patienten.

Jag kommer nog ligga kvar här i sängen resten av dagen och vänta ut kampen mellan baskiluskerna och immunförsvaret. Kanske att jag är så stark att jag repar mig om någon dag. Kanske att det bara är en vanlig förkylning.

My body hurts, everything hurts and I have serious thoughts about this kind of cold I have maybe attempting to be the Swine influenza. Das Schweinflueee has caught meee, as Arnold Scwarzenegger said. No, he didn´t. But I´m scared here, lying in my bed, all alone and tending to be snoting a lot, actually crying behind the handset when I speak to my friends. Maybe I should stay here in bed for a while and just see what happens. Maybe it´s just a cold.

febriga drömmar 2

Slog precis upp mina brännheta ögon och undrade om jag nyss verkligen hade varit i tvättstugan eller om det bara var en dröm? En mardröm. Det är krångligt att tvätta om man inte har tillgång till egen tvättmaskin eftersom man måste passa de eviga klockslagen efter varje gång en maskin tvättat klart och torktumlaren torkat klart. Det blir till ett helt dagsprojekt för mig och ändå glömmer jag ständigt att få med de viktigaste plaggen till tvätten. De som aldrig ens fått sin första tvätt. De som börjar bli farligt noppriga av svett.

Att jag tvättat visade sig bara vara en dröm. Och så jobbigt det var. Jag ser fortfarande bilderna i huvudet flimmra förbi i takt till en enevrerande enslig stråkorkester när jag släpar på den smockfulla Ikea-kassen på en trasig axel sex trappor upp, hur min ilska slår till när jag kliver in genom dörren och ser plaggen jag som vanligt glömt ligga kvar där som döda djur på stengolvet.

Och jag vänder mig runt bland kroppskrämpor här i sängen, drar täcket över huvudet och bestämmer mig för att strunta i dagens uppsatta tvättid. Jag har ju trots allt redan tvättat idag, i mina febriga drömmar.

In my fever dreams I just had a night mare about dealing with the laundry which also is up on my todays to-do. Once again I dreamt about forgetting to bring some of my clothes to the laundry. About a broken shoulder because of the heavy weight of clothes and the stress-maniac-thing with supersiding pre-washed machines with new clothes. So I decided to just sleep on and forget about my laundry I had to deal with today. And besides that, I´ve actually already done some laundry, in my fever dreams.

febriga drömmar 3

Mycket vatten ska man dricka speciellt när man är sjuk, säger någon. Det renar och botar eller något sånt. Men jag dricker inte vatten, jag dricker coca-cola. Glömmer helt enkelt bort att jag har en kran med livs levande vatten. Känner lite skam. Men colan gör mig också gott. I alla fall när kolsyran kittlar och värken i halsen domnar bort för en klunk.

Someone says that water is a universal medicine. But today I´m not drinking water that much. I drink coke instead. Feeling a bit guilty about it, but also a bit better. Coke heals my throat for a few seconds with it´s carbonic acid.

jag gjorde det!

Jag skapade nyss min allra första inbakade fläta. Notera ordet inbakad. En vanlig fläta har jag ju kunnat göra ända sen jag såg Pippi Långstrump för första gången. Såklart.

See, I´ve maid my first baked braid! Note that it is baked. Not half baked nor creamy, just baked.

på den fjärde dagen

Usch, jag vill inte! Inte bli sjuk nu när allt äntligen tagit fart och det luktar färgranna löv där ute. Och vem är det som är naiv om inte jag - att man blir sjuk tillhör ju alltid till nystart, årstidsskifte eller kalla det vad du vill. Det är nästan att det står sjukdom uppsatt på skolans schema på den fjärde dagen. "Hej och välkommen till skolan, idag ska vi ha ett kort intro om kursupplägget och på onsdag ska ni få jobba i grupper och på torsdag blir du sjuk eftersom du ökar tempot lite mer än vanligt under de första dagarna. Det kommer bli lite rörigt med all info, intrycken svämmar över och du nickar sönder nacken en nedrans massa gånger åt alla nya kamrater." Och därmed har immunförsvaret tappat sin fart.

Så jag får helt enkelt ta tjuren vid hornen och greppa de svulla mandlarna.
"Hej där sjukdom, ska vi leka?"

No, I don´t want to! I can feel it coming, rushing through my throat, waiting to catch my nose and flush out in a snot wave. The cold has caught me in a big cough today, as an unwelcome gift it is on my way through the new impressions I get from school start.

nobody puts my baby in the corner

en hemlighet

Jag sitter här i min pysselvrå bland skolböcker och tusen ord och lyssnar på Kent som dör bort lite då och då. Eller det är inte Kent som dör, det är Spotify som tappar sändning. Eller om det är mitt bredband som är lite segt. I alla fall så sitter jag här och leker duktig. Fast jag tror ändå att jag någonstans i mitt samvete är lite duktig när listan bockas av och jag för en gångs skull kan summera dagen i något konkret. Något mer konkret än att säga att jag än en gång utfört en massa glädjerus idag. Vadå glädjerus, vem är det? Jo, om du lutar dig lite närmre ska jag försiktigt och varmt viska i ditt öra vad glädjerus är. Men du får inte säga något till någon. Lova. Detta är en hemlis jag delar med dig, men bara om du lovar mig att sedan försöka förstå vad jag menar med glädjerus.

My music on my Spotify fades away occasionally and seems less productive than I´ve been today. I´ve checked lots of things on my to-do including some joy of life. But what defines joy of life? Who is joy of life? Is it you or maybe the woman in the convenience store below?  If you rellay want to know I´m going to whisper it to you right now. But then you have to promise to really understand what I´m aiming at.

shit, jag tror jag är gravid!

Eller så är jag inte det. Tror bara jag har stoppat i mig lite för mycket naturgodis och glädjerus. Jo men vi bestämmer så, jag är inte gravid, klart jag inte är. Magen har plötsligt bara blivit lite suspekt rund över en natt och dessutom har mamma sagt att graviditet kommer genom blommor och bin. Och i sommar har varken bin eller en taggrosor stuckit mig. Så det så!

Oh my Gosh! I think I´m pregnant! ...Or not. No, I´m not, have just been eating a lot of candy and zest. That explains my sudden soft-swollen belly. And I´m sure it´s not a "thing" in there because when I was a child my mum told me that pregnancy comes through flowers and bees. And during summer I haven´t got stung by tag roses or bees. So so!

.

...MÅNDAG!

I´m counting down and Monday is here once again!

det är ok, jag överlever

Jag har köpt en mobiltelefon. En enkel telefon som man kan använda till att ringa och texta små fina meddelanden med för att göra någon glad en vardag klockan tio. Inget annat tjafs i funktionsväg finns i den. Ingen kamera, ingen WAP, MMS, GPS, PMS eller vad nu alla onödiga ting heter som får mig att bli ännu mer beroende av teknikens makt.

För några dagar sen, innan jag köpte den nya telefonen började min dåvarande tjafsa med mig, såpass att den helt plötsligt lade av mitt i ett samtal, vilket aldrig hänt förr. Den slaknade bort från all kommunikation och gjorde mig totalt handlingsförlamad. Hur skulle jag nu kunna föra över pengar med hjälp av telefonen när jag stod i kön på Ica och kom på att mitt konto visst var bankrutt? Hur skulle jag signalera till mamma att jag fortfarande lever och skulle mina vänner nu tro att jag spelade dryg när jag inte svarade på deras sms?

Jag måste ha blivit rejält chockad och hjälplös när telefonen dog, för när jag skulle trycka in portkoden några minuter senare stämde plötsligt inte sifferkombinationen. Jag andades djupt, rabblade upp koden instinktivt i mitt huvud och tryckte in den för fjärde gången. Fortfarande fel kod. Så stod jag där framför porten och grannarnas suspekta blickar, andades ännu djupare, fick lite panik och tryckte in koden en femte gång med ett superlångsamt tryck på varje siffra. Men ingen sesam öppnade sig denna gång heller, vilket sedan visade sig vara logiskt eftersom jag hela tiden, i min teknikpanik hade slagit en siffra fel.

Det är skrämmande hur beroende man är av alla teknikprylar. Visserligen är inte en portkod någon överlevnadspryl, men en mobitelefon är det och börjar den tjafsa, tjafsar hela världen med mig.

I´ve bought a new cellphone, because my last one broke up with me a few days ago. It ceased to function. But I´m ok, don´t worry, I just got a little panic and felt paralyzed without a cell. That much I suddenly forgot my entrance code which made my neighbors surley confusing me with being a burglar because of the number of times I tried to press the right code. Talking about being too addicted to technology!

rent mjöl

För att gå helt tvärtemot det jag skrev i mitt förra inlägg om hur långt man når med självsäker charm vill jag istället gå på yta och visa några av de vackraste kvinnorna genom tiderna, enligt mig. Visst finns det tusenfalt många vackra själar och skal ute i vida världen och ordet vacker kan definieras olika beroende på vem man frågar. Men de här kvinnorna är för mig vackra på grund av deras storslagna, perfekta skönhet. De har/hade det som kallas för karisma, något som få föds med.

Och tänk även på att photoshop, silikon, botox och diverse skönhetsingrepp förr inte fanns på menyn. Detta är rent mjöl! Möjligen att rätt ljus och hederligt smink hjälpte till på traven.

Brigitte Bardot

Grace Kelly

Britt Ekland

According to what defines beauty, this is the opposite to my last post; I think these three are some of  the most beautiful women through the ages. They carry/-ied a lot of charisma and are completley free from contemporary plastic surgery as botox ans silicone.

göran

Idag spanade jag in Göran för andra gången. Denna gång tillsammans med min mamma som jag tyckte skulle få sig ett par skrattsalvor i lördagspresent. Jag kan inte annat än att säga att Sommaren med Göran är en jätteskön film med många guldklimpar i humorväg. Jag är ju sån som gillar den sortens humor, så kallad situationskomik.

Jag är ju även en sån som absolut faller för ögon, mycket manlighet och en del yta. Men attans det som slår alla utseenden - det som kan få en grå sten att förvandlas till en gnistrande diamant. Det kallas för charm, eller rättare sagt humor. För har man glimten i ögat framstår till och med en sol som står i zenit rätt svag. Har man det där som Göran, eller rättare sagt Peter Magnusson som spelar Göran har, når man långt in bland smörsmältna hjärtan.

I thought my mum should have a burst of laughter today so I took her to the cinema to watch a Swedish comedy called Sommaren med Göran. I´ve already seen it once but I love this kind of humor called sitcom. And to be really honest I like the guy who plays the main role in this movie. He´s so charming and has a lot sense of humor. Many times these charming types actually drive out the stereotypical good-looking image defined as beauty.

frånvaro

Jag har rest söderut för några dagar och avslappnande stunder. Därmed inte sagt att jag hittat till värmen. Här utanför gråter himlen i stora mängder och den kvava luften får mitt huvud att känna sig några kilo tyngre. Så därför har jag spenderat tiden till de mest grundläggande sakerna för human överlvevnad vilka är att äta och sova. Och möjligen ta en titt lite då och då på en statisk värld där varken sol eller måne härjar, nämligen Internet.

I´ve traveled south and will stay here for a few days. But there´s no sun shining in the sky, just a sad heaven constantly crying, making my head go nuts of the sultry air. So I´ll just concentrate on eating and slepping and of course have a look on the Internet.

lördag som i godis, fest och ledighetshyss

Photos: keaggy, KWAB, jek in the box

It´s saturday and we all feel taste of candy, party and other mischiefs.

en sjalklar sak

Något jag själv inte vetat om är att jag har en förkärlek till sjalar. Jag är inte den uppenbara sjaltypen som man ständigt ser bärandes på någon säregen variant. Ingen sådan där person som någon annan som till exempel skulle förknippats med sin mouche. Men när hösten blåser fram ett annorlunda dagsljus känns det mysigt att låta halsen smekas av något härligt stycke tyg som faktiskt tar uttrycket i en klädsel till andra nivåer.

Jag plockade ihop mina och fick dem till ett tiotal som man både kan vira runt halsen och värma axlar med

eller varför inte trolla fram en rosett på huvudet

I didn´t know about my predilection to scarfs, because I´m not that type constantly adorning my neck with it. But I realized that I´m actually owner of a dozen scarfs in tripple colors. And now when fall increasingly reminds me about its presence I gladly wrap and tvist it around my neck for a more piquant look.

cest moi

Det finns många älskvärda ting i livet men bara få av dem får min konsekventa uppmärksamhet.

En skvätt morgonkaffe i sällskap med någon ruta mörk choklad. På mina lediga dagar förstås.

Dansen. Såklart.

När jag skriver försvinner allt runtomkring och lite till.

Och när jag målar tar mina känslor form.

Mina vänner

och böcker.

Things that flatter my everyday life; a cup of coffee with a piece of dark chocolate in the morning, dancing, writing, painting-things making me concentrate on nothing, my friends and the complex world of fables.

gulljust allvar möter lysröda läppar

Igår när jag stod på perrongen till pendeltåget på väg till mitt upprop läste jag en enkel och klockren krönika av Dan Hallemar i en av Stockholms gratistidningar. Krönikan handlade om den gemensamma bild Dan, jag och flera andra som kommer utifrån har av Stockholm. Det fick mig att vilja skvätta några nostalgiska rader här och nu.

När jag var liten åkte jag och min familj till Stockholm varje sommar för att ta båten till Finland och jag minns hur mäktigt allting tedde sig när vi stod i Värtahamnen bland råa höga bergsblock som ekade vilsenhet och jag minns att jag tänkte att det minsann är så här Stockholm är när man väl vågar sig ur Drottninggatans gränser. Det är ju den här makten och hårda fasaden alla stockholmare nöts av och formas till.

Innan vi åkte till färjecentralen intog jag och min familj givetvis alltid lunchen på McDonald´s som ligger alldeles jättecentralt på Vasagatan utanför centralstation, där gängen stod i tunga klungar samtidigt som några toner av någon melankolisk Eva Dahlgren-klassiker rullade i mitt huvud. Här i storstaden var för mig alla människor farligt stöddiga och (mode)medvetna. (På mina korta visiter noterade jag mitt i min köpfrossa att även gamlingar gick på Åhléns och kollade på trendiga saker, vilket aldrig förekom i den stad jag kommer ifrån, där Åhléns visserligen endast består av högst ett plan med enbart kosmetika och enfärgade bomullstrosor.)

När jag väl flyttade till storstaden för tre år sedan åkte jag en hel del pendeltåg till och från skolan då jag först bodde andrahand i en förort ca 30 minuter från Stockholm. Att förorten inte ens räknas till Stockholm stad gjorde mig inget, för jag tyckte ändå att jag befann mig i Stockholms hippa atmosfär när jag med stolta steg och lysröda läppar (som man bara kan ha här i staden utan att bli uttittad) klev in i det lokala köpcentrat för att handla på Ica. Och jag minns hur underbart det var att åka tunnelbana i rusningstid - lika packat och lika allvarligt gulljus som humör i folks ansikten, hur jag älskade att försöka rusa lika snabbt som alla andra genom den trånga gången, så kallade "tarmen" i centralen och hur jag försökte svänga till med en hemskt tillgjord nasal stockholmska för det nonchalanta biträdet på Pressbyrån. Allt om staden som jag tidigare mest sett på Bullen och Rederiet hade ju blivit till min glamourösa vardag!

Men snabbt försvann den naiva euforin över trängsel, pendlande och bittra stockholmare och jag bakades så småningom in till att bli en del av massan. Men jag har trots allt, precis som Dan Hallemar i sin krönika, alltid känt och erinrat mig om den bilden om staden man alltid kommer bära med sig som inflyttad, oavsett om det gått tre eller tio år. Och när jag läste denna krönika, åter sittandes på ett pendeltåg som skulle ta mig till förorten, fast tre år senare kändes det som om jag var tillbaka på ruta ett vilket gjorde mig förvirrad för jag visste plötsligt inte om jag behövde dra på med ett par lysröda läppar och spela säker eller om jag ens längre behövde bry mig.

Yesterday I read a chronicle in a paper which was about the image we non-natives inhabitants have and will always have about this beautiful town Stockholm. I got so inspired by this chronicle making me wanna write about my own experiences and thoughts I had before I moved to this town three years ago and how the original view of the city never will change to me. As a non-native person I appreciated lots of small things when finally being a part of this town at the time I moved here. Things I always have dreamt of doing and things about Stockholm I´ve just seen on tv; things which most people just rush through in everyday life. What I also did during my first time here was to exaggerate my unsure presence a bit with glaring red lips and an alleged self-assurance because of all new unexpected impressions in this lovley actual small-town called Stockholm.

 

brevlådan som svalde sina brev

Redan när jag var liten satt jag under min korkek och skrev, målade och tillverkade en massa finurliga saker. Inspirationen var Bolibompa, fruktansvärt många barnböcker och en livlig fantasi.

Så här ser en av de egentillverkade böckerna ut

Brevlådan svalde sina brev. När brevbilen kom fanns det inga brev.

Mamman hade skickat ett brev till sin mor för att hon skulle få pengar. Nästa dag stod det 0 pengar hon blev förvånad.

När mammans bäbis var ute gick hon till brevlådan. Mamman gick och hämtade bäbisen då såg hon att bäbisen pratade med brevlådan.

Mamman visste att brevlådan svalde breven. Hon skulle gå och byta brevlådan. Brevlådan skulle skrotas.

Ever since I was a child I used to sit under my coark oak writing, painting and doing lots of other DIYs. This little book above is one of my self-made quaint cretaures and the story is about a mailbox which swallows all letters. In the end the mum in the story figures out the trouble with all missing letters when she hears her baby talk to the mailbox, so she decides to scrap the mailbox.

upprop

Idag ska jag bli barn på nytt. Fast barn är man väl alltid där någonstans i det djupa bakom all kostymfasad? Ett barn som dyker fram när man är i det rätta sällskapet, när man är övertrött och flumdummar, när man åker karusell, när man vill attrahera en yngre publik och när man släpper alla hämningar för att bara vara helt rak, öppen, frågvis och superärlig.

Idag ska jag på upprop i skolan. Visserligen inte på någon lågstadieskola, men det känns ändå lite mer barnsligt, pirrigt nytt och springa-barfota-i-gräs-fritt att åter sätta sig i en föreläsningssal för ett tag.

Because of my roll call in school today I have the childish jitter feeling. The feeling of reborn and excitement which draws up the child in you. The child who, depending on what you do and whom you are doing it with, always exists in you somewhere behind your adult disguise. 

house

Med ordet house menar jag inte den engelska översättningen på hus eller tv-serien House, utan snarare dansstilen house som är en klubbdans från tidigt 80-tal. Det finns mängder av olika personliga stilar i housen där gemensamt för alla är att hitta flytet och "gunget". Själva dansen är en blandning mellan salsa, stepp, jazz och afrikansk dans. Helt enkelt en härlig fusion!

Strax ska jag iväg på just en houseklass på Balettakademien.
Gissa om jag ser fram emot det!

Och så här kan det se ut om man är grym på house

House is originally a club dance from the early 80s. The dance is characterized by different styles and the common thing is to find the flow and the jackin´. House is a lovley fusion between jazz, salsa, tap-dance and African dance. And today I´m actually going to the Ballet Academy to practice house dancing. Me love!

krokodilsaft

Igår sörplades tre liter rosé hemma hos mig. Man skulle kunna säga att rosé är 2000-talets innevin. Rött är så 1800-tal och vitt så 90-tal. Dessutom smakar rosé som saft vilket gör att man lätt glömmer att suga in fina skvättar genom pressade läppar.

Fast jag var ju inte ensam om att dricka tre liter. Jag delade självklart med mig till ett lika gott sällskap.

Rosé is the new black thing - red wine is so 19th century and white wine is so 90s. Yesterday I invited some friends to my co-op slurping this lovley hip rosé.

viskningar

Photo: Philipp Klinger

Någonstans i min vrå tycker jag mig höra hösten viska fram sin kommande närvaro. Suset av löven i träden låter annorlunda, lite mer rassligt som om de blivit äldre och mer erfarna än vårens knoppar och sommarens barn. Som om deras hud blivit till tjockt läder med tusen finstrimmiga rynkor vilka talar om att tiden är knapp.

Precis som en vacker död kommer de snart färgas gula, röda, lila för att till slut falla och multna in i jorden. Och en ny tid kommer sedan att födas. En tid där vi andas in nya friska tag under ett mäktigt klarblått himlavalv.

There´s a certain sound blowing through the leafs outside. A sound that tells about coming fall. A sound more sage than spring buds and summer breeze, as if the leafs soon are to fall down into a beautiful colorful death. So let us embrace and welcome fall with its fresh air and deep blue sentimental sky.

nämen dra på trissor!

Idag är det sol ute och igår kväll hade grannen tänt upp sin julbelysning på balkongen.

The sun shines lovley today and my neighbor must had some kind of Christmas longning yesterday evening because of the Christmas lights on their balcony.

idag föds ett antal barn och en tavla

Today both babies and a painting are born

dyblöta katter och ångpannor

Jag vet att jag skriver mycket om vädret. Men faktum är att vi är sjukt beroende av hur vädret ter sig utanför våra röda stugor eftersom vi bor i ett svenneland där vi lärt att oss att man inte kan ta vädret för givet.

Uppenbarar sig så lite som en enda solstråle får man panik om man inte snabbt dyker ut och hyperventilerar in vädrets givmildhet, för att sedan skynda in innan molnen bildar tjockt fårtäcke och färgas gråsvarta för att tala om för oss små myror på jorden att himlen snart kommer gråta ut all ondska på oss i form av en jätteocean. Och nåde den som inte har ett paraply fastklistrat i handen när man går till kiosken tio meter från porten, för snabbt växlas det från svart till vitt och vi blir i ena sekunden gestaltade som dyblöta katter och i andra som soltingsdrabbade ångpannor.

Tidigare struntade jag totalt i vädret och kunde mysa med filmmaraton i ett fördraget mörker samtidigt som folk där utanför kastade av sig kläder och hämningar i takt med solbadets böljande rus. Men nuförtiden trotsar jag inte längre vädret. På sistone har jag gått med majoriteten som slaviskt knäböjer sina aktiviteter efter vädret. Inget illa med det eftersom varje dag blir ganska unik beroende på vad det är för väder.

Det enda jobbiga är att ju mer rastlöst vädret blir, desto mer rastlös blir jag.

Vädret: Regn, sol, regn, sol, regn, sol, åska, hagel, regn, sol.
Jag: In, ut, in, ut, in, ut, stanna vid dörrgaveln, äta något, äta mer, ut!

In Sweden and other rainy countries we talk a lot about the weather. Actually we are kind of slave types in relation to weather. If sun appears we fastly, as if God suddenly had revealed, run out for inhaling sunbeams and when it suddenly turns into storms we run inside for watching movies and other must-doing-stuff when it rains outside. I didn´t use to have that kind of relation to weather, I used to go my own way and stay pale during summer because of my time spending inside behind blinds watching movies - just going outside and enjoy weather when I wanted to. But nowdays I do as the majority, I constantly look for the weather forecast and plan every single day and minute depending on what weather we have. The only really laborious thing is when weather goes restless.

Weather: rain, sun, rain, sun, rain, sun, thunderstorm, hailstorm, rain, sun.
Me: in, out, in, out, in, out, standing at the door, eating something, eating more, out!

detaljer

Om jag skulle få välja...

Photo:NixieMichelle
årstid att andas in skulle det vara hösten just för att den är så oändligt vacker, färgstark och får mig att känna skör nostalgi över ingenting.

Photo:MovieZine
miljö från en film att leva i skulle det vara Woody Allens Vicky Christina Barcelona för all underbar och hämningslös passion till livet och människor, den impulsiva friheten och inspirerande miljön som får mitt hjärta att banka alldeles högt av eufori.

Photo:ftoomschb - Q. of R.
en blomma önskar jag vara magnolian för sin nutida enkelhet och perfekta skönhet.

Photo:ombre chimique
ett ytterligare språk att skryta med skulle det vara ryska. Så ologiskt och så exotiskt.

en kroppsdel skulle det vara ögonen som utstrålar helhet och berättar vilka vi är, som gnistrar alldeles blankt när vi blir inspirerade och vars pupiller vidgas när vi är intresserade.

Photo:osama740
ett land att besöka skulle jag utan tvekan svara Libanon. Jag var där för fem år sen, precis innan krig och oroligheter åter bröt ut. Libanon är för mig som ett lågmält Rio de Janeiro, som en medelhavspärla med skimrande pärlemor och påminner mig starkt om mina rötter.

My choices, following from the top; favourite season would be colorful Autumn, an environment in a movie I would spend my days in would be taken from Vicky Christina Barcelona, a flower that embellish my view is the magnolia, a language I wish to speak is Russian, a winningly body part is the telling eye and a country I love to visit again when war and disturbance is over (if ever will) is Lebanon.

orange ambrosia

Orange ambrosia

ferdinand

Nu när alla vaknar från semestertransen och gatorna åter blir fulla med avgaser är det istället jag som har ledigt och vinkar adjö till lite rutin. I två hela veckor. Två veckor som är tänkta till att göra allt det där som man inte hunnit med tidigare, det där som släpar efter och sätter sig som två kliande stenar på axlarna. Ja, ni vet. Städa, tvätta fönstren, gå till banken, fylla i viktiga papper, umgås med vänner man inte sett på länge, boka tågresor för hela hösten så att man får det någorlunda billigt eftersom SJ gillar att sno cash från glada äventyrare. Alltså har jag bara en massa i-landsproblem att beta av.

Och vad gör jag? Jo, jag har inte rört på mig ett dyft under min första lediga dag. Alla måsten får bli ett senare moment, om en dag eller fem. Det enda jag hittills har gjort är att ha suttit under min korkek och bara skrivit på datorn.

Och evenuellt rört mig till och från kaffebryggaren.

I have vacation for two weeks and so much on my to-do list hanging on me with an itching weight on my shoulders. And the only thing I´ve been doing non stop on my first free day is to sit here under my cork oak and just write on my computer. Included intervals to the coffee maker.

skynda!

Spring för livet, ovädret anfaller strax! Regnets ridå hotar tungt och åskan nästan drar fram sitt svärd. Jag kastar snabbt in handduken, stolsdynor och söker skydd inomhus i en liten vrå någonstans nära höjdernas milda makter.

There´s an overhanging heavy rain going on outside. Fastly I run for cover in a small corner and stay there until sun regrets its absence.

alice i underladet

Photo: Brandon Christopher Warren

Det här med drömmar har jag ingen som helst koll på. Läser man i en bok sägs det att drömmar betyder si och läser man den andra boken är drömmarna ett så. Och läser man tröttsamt den tredje boken visar det sig att drömmar inte betyder något alls.

Är det så att man drömmer mer under intensiva perioder i livet när de största förändringarna sker? Och vet man ens vilka de kommande förändringarna är, eller är det bara ödet och en viss del av hjärnan som vet och vill meddela det genom att lägga ut knasiga ledtrådar i form av en Alice i Underlandet saga?

På sistone har jag blivit road med drömmarnas mest gigantiska, intensiva och mest underliga filmer. De består av ett gränsland mellan verklighet och fantasi där allt och alla ter sig sjukt banalt och komiskt. Bilderna som målas upp är som långa scener föreställandes de mest färgrika upplevelser med de mest uppskruvade personligheterna i min omgivning. Drömmarna är som en blandsaft i koncentrerad form.

Och när jag vaknar ser jag forfarande drömmen rulla i mitt huvud och kan hur lätt som helst återberätta den i varenda detalj samtidigt som jag skäms över drömmens förvrängda karaktär. Och den person jag berättar om mina drömmar för kiknar av skratt.

I think I´m head over an intese period in life because I can tell it by my really strange, banal dreams included familiar characters so highly intensive, making me feel like I´m stading in a borderland painted with scenes from Alice In Wonderland. My dreams are like a straight must tightened into its own capsule. And when I wake up I use to be ashamed for what I dreamt but the one I retell them to only gets a big laugh.

första andra tredje

Igår var en mäktig dag. Jag sålde min allra första tavla.
Så här ser den ut.

(Hittade tyvärr ingen högupplöst bild på den)

Yesterday was a unique day. I sold my first painting ever.

måndag

Ingen sol i sikte idag, bara en massa vind moln och verklighet. Välkommen tillbaka till livet gott semesterfolk! Det är så här det är. Vakna, jobba, välja lunchsställe, jobba, titta på klockan, nästan somna, titta på klockan, gå hem, äta, sova och dö.

Ja, sen finns det ju en massa andra undantag där bara fantasin och orken bestämmer. Just sådana undantag som gör att du inte blir en obetydlig del i ett snurrande hjul utan snarare den som själv snurrar hjulet.

Just sådana undantag som gör att man inte tar livet alldeles för givet.

It´s up to you to decide how you want your life to look like - being a small insignificant part of a spinning wheel or the one who handle your own wheel.

sommarsvalka

Åter en otroligt vacker dag! Mina ben ska en solbränna nalkas och mitt anlete av en sommarbis svalkas. Hoppas du har lika fint väder som jag har på din härliga plats från norr till syd eller kanske någonstans där mittemellan.

Wherever you are, hope you enjoy this blossom beautiful summer as much as I do!

krona eller klave?

Hur kommer det sig att man jämt blir nojig över det man inte har? Är alla mina vänner singlar vill jag också vara singel och blir majoriteten helt plötsligt gravida vill jag också vara gravid. Kanske inte riktigt så, men nästan. Det är alltid grönare gräs på andra sidan eftersom det bästa tydligen är det som alla andra har. 

Häromdagen stod jag i ett hörn på gatan mittemellan två cafén och övervägde länge vilket av dem jag skulle besöka. Såpass länge att jag nästan lämnade djupa fotavtryck efter mig på asfalten. Var jag sugen på en bagel eller fetaostsallad? Så jag singlade till slut slant i huvudet och kronan hamnade på bagelstället.

Lite motvilligt går jag fram de tio metrarna till cafét och hinner under tiden tänka att jag egentligen var sugen på en fetaostsallad. När jag sätter foten över tröskeln får jag syn på öppettiderna och inser att bagelstället stänger om tio minuter. Jag vänder jag mig om för att istället bege mig till cafét med fetaostsalladen och just då kommer jag på att det faktiskt var bagels jag var sugen på.

Surroundings constantly affect our weak mentality - we hunt and act like animals - always wanting to have what we don´t have, never looking for what we actually have. 

pepparkaka & utlandshetta

Klockan är bara nio och fortfarande ung. När jag tittar ut ter sig allt kontrastrikt som om dagens färger vore uppdragna i photoshop. Det luktar utlandshetta och himlen är alldeles blå som få. Solen gassar och barnen käkar säkert redan glassar.

Enda gången det passar sig att nämna ordet pepparkaka under sommaren är när man talar om nyansen på solbrännan. Just så där, brun som en pepparkaka, ska jag sikta på att bli idag!

When I woke up today I glimpsed something outside that tended to be like heat of summer. That kind of heat that just appears overseas. So I decided myelf to sunbath all day long until I get brown as a gingerbread biscuit (Swedish expression)!

så sött sagt att man hissnar

Idag fick jag en ursöt komplimang av en nätt liten gumma. Tillsammans åkte jag, den lilla nätta gumman och hennes lika lilla nätta man hiss. En liten gammaldags hiss. Som de flesta gummor gör med mig, började hon prata om hur farligt det är att gå nerför trappor, speciellt stentrappor. Och när jag klämt mig ut ur hissen för att rusa vidare hör jag den nätta lilla gumman bakom mig säga säga på ett sött sätt som bara gummor gör: åh vad det luktade alldeles underbart gott i hela hissen av ditt nytvättade hår.

Today I got a qute little compliment from a neat little old lady. We stood in a cramped elevator on our way down to the ground floor. When I stepped out I heard this neat little old lady behind me saying: your newly-washed hair really smelled so lovley throughout the whole elevator.

låt oss göra som den japanska tjejen

Då byter vi och börjar om från början. Så som man alltid gör. Flera gånger i sitt liv börjar man om från början. Jag börjar om från början när jag vaknar till en ny dag, på en ny mening, när jag somnar med boken i famnen och inser att jag missat läsa de sista tre sidorna utan bara bläddrat i sömnen, jag börjar om från början när jag byter bloggadress och alias. Dessutom börjar jag jämt om från början över livets alla goda val och svåra kval. Speciellt till hösten.

Idag träffte jag på en ung japansk tjej som berättade att hon läser möbeldesign på Konstfack. Vad kul, säger jag och undrar då hur det kom sig att hon hamnat just här i Sverige miljoner olikheter och mil ifrån Japan. Så säger hon utan större tryck på orden och med ett axelryck, som om det vore det mest enklaste i världen, att hon bläddrat i kataloger och annat och läst att många kända formgivare studerat på Konstfack och just därför flyttade hon hit.

Så varför egentligen alltid krångla till med sina visioner, såpass långt att man alltid måste börja om från början, eftersom alla analyser redan hunnit knäcka ens drömmar innan man ens hunnit skymta dem? Låt oss göra som den japanska tjejen!

Today I spoke with a cool young Japanese girl who told me that she studied furniture design at university Konstfack here in Sweden. I asked her how come she went all way from Japan to Sweden, and very simply she explained it that she´d red in many catalogues that most famous designers have studied at this school, so that´s why she easily just decided to claim for her aim. Let´s do so, like this Japanese girl - reach for our dreams without too many destroying analysis!

jag var först med silikon!

Innan 2000-talet uppfanns och innan Backstreet Boys dunkade hål i mitt hjärta, ja då var dagen i neon, luggen i freon och axlarna enorma. Det var på den tiden som jag ibland, efter att sett ett avsnitt av Solstollarna, ställde mig framför spegeln med fjärrkontrollen och mimade till Sabrinas Boys Boys Boys eller Samatha Fox Touch Me. Inte så ovanligt eftersom de flesta brukar mima framför spegeln när de är små. Fast då kanske till Abba, Lili & Susie eller något annat heligt.

Mer ovanligt var att jag gjorde det iklädd mammas bh med två instoppade bollar i olika storlekar som lät när man tryckte på dem.

Ett starkt bevis på att jag var först med silikon!

When I was an innocent kid in the lovley 80s I used to dress up myself in my mum´s bra filled with toy balls and mime in front of a mirror to songs like Sabrina´s Boys Boys Boys or Samantha Fox´s Touch Me. I was definitely first with having silicone!