service tack!

När jag jobbade i butik var jag jättenoga med att packa ner, eller omsorgsfullt slå in den vara som kunden betalt för. Jamenar, jag kunde inte annat eftersom kunden stod och hökade precis framför mig. Men det viktigaste av allt till varför jag var en sån där petinogis var för att jag visste hur mycket det faktiskt betyder när jag själv handlar någonting - jag skulle vilja att expediten viker ihop tröjan och hasar ner den i påsen, inte rycka bort den från galgen, och trycka ner den i en för liten påse och räcka över påsen med bara ena handtaget, samtidigt som jag måste säga tack och expediten varsågod. Hallå!

Just detta hände mig idag. Jag är liksom inte gjord av guld men fick ändå för mig att köpa en tröja. Den var i och för sig inte sådär jättedyr, inte så där märkesdyr, MEN ÄNDÅ. Jag önskar att expediten sa att färgen på tröjan matchar mina ögon, att hon vek ner den som om den vore ett sista vaccin mot svinisen, att hon tackade så mycket för mitt köp, och hoppades att jag skulle trivas i den. Och gärna att jag även får ett "välkommen åter". Ska det vara så himla svårt?

Och plötsligt kändes min nyinköpta tröja lite halvdan, lite billig, fast den inte var sådär jättebillig heller. Och jag går ut från butiken, tar upp den ur påsen, viker omsorgsfullt ihop den, och hasar försiktigt ner den i påsen.

Photo djbones



Maybe I’m old-fashioned but some of the sales assistants in the stores have apparently forgotten what service means. There is not much joy in going from the store with a newly purchased thing. I bought a sweater today. It wasn´t so expensive though, but that means it doesn´t seem to cost too much to me. I went out from the shop with my sweater crumpled-up in the shopping bag by the sale assistant - what I bought minutes ago just looked like garbage. Took it up to fold it more nicely, and carefully I put it back in the bag. And suddenly it felt like my purchase was less wasted.

och så vill jag passa på att varna känsliga läsare för förekommande sockerchock i detta inlägg

Allt som går att göras ännu mer sött är alltid välkommet. Till och med en kopp oskyldigt kaffe, så här lagom på eftermiddagen.

Häll upp en del kokt kaffe, två delar skummad mjölk, lägg på två-tre maränger och strö över en nypa vaniljsocker. (Eller malen kanel, kardermumma, kakao om du föredrar det.)

Sweet for my sweeties - a cup of coffee filled with two-thirds milk over brewed some coffee. Put some meringues on the top and sprinkle it with a pitch of vanilla sugar (or cinnamon/cardamom/cocoa if you prefer that). And the coffee turns into a sugar bomb.

natten

Klockan två inatt släckte jag lampan för att äntligen sova. Fast jag var inte särskilt trött, mer spänd och exalterad över den text jag suttit och skrivit på. En text som handlar om mord, om ett oväder som kastar omkull gardiner som bildar stora skuggor över ett rum, om månen som skär sig vit genom nattens svarta himmel och ett brev, en besatthet. Det var svårt att somna, jag vred runt lakanet i tusen rynkor, kikade över axeln för att se om inte någon stod i mörkret bredvid sängen och tittade på mig. En fluga flög vilset ovanför mitt huvud, jag undrade vart den kom ifrån.

Jag lyckades somna, och vaknade av en flod som sköljde över mig i drömmen. Flodens läte dundrade högt omkring och det började droppa in vatten någonstans, in i min lägenhet. Det var på riktigt, floden forsade och rann ner som ett vattenfall på min balkong. Det regnade ute. Spöregnade, som om någon där uppe plötsligt vridit på kranen. Jag tände lampan vid sängen, tittade på klockan på mobilen som visade sjutton minuter över fyra. Hade jag bara sovit i två timmar? Jag klev upp, gick och ställde mig vid fönstret, kände längs karmen, det lät som om det regnade in. Dropparna var så tydliga, ett stort eko av varenda en. Men det var torrt, jag vred upp den ena persiennen och mötte en tjockgrå målning fylld av vattendimma. I några sekunder stod jag så, rakt upp och ner, i bara nattlästen och stirrade ut mot det vattenvilda intet och alla svartgapande fönster.

Plötsligt såg jag något där ute, nej, det jag såg stod bakom mig. Det var bara min säng som avtecknades mot fönsterglaset. Mitt hjärta slutade galoppera och jag gick på toaletten. Innan jag åter kröp ner i sängen kastade jag en blick mot microvågugnens gula siffror. De visade tjugosju minuter över sex, inte fyra. Jag tog upp mobilen och hårdgranskade siffrorna där. Ja, snart halv sju. Utanför hade det börjat ljusna. Kranen hade dragits igen, det hade blivit tyst och regnet var nu mest bara en dröm.

Klockan halv tio på morgonen skällde grannens råtthund sönder min sömndvala. Jag klev upp och möttes av en oskuldsblå himmel och sol som smekte mot grannarnas fasad i norrläget. Natten var som förbytt, som ett barn som plötsligt ler och glömmer bort att det nyss gråtit.

I had a strange night-went to bed at two am after writing on my novel. A bit exalted and also afraid of the dark I finally could close my eyes and sleep. A few hours later I woke up by a dream filled with waterfalls, and the noise of the gushing water was really strong - I wasn´t dreaming. It poured outside as if someone had opened the water tap. I went out bred, stared at the gray water-misted painting outside. Thought suddenly someone stood behind me when I saw something reflect in the window. It was just my bed, nothing else. I went back to sleep and at ten am I woke up by the little rat dog barking at nothing behind the neighbor´s door. The sun shined outside, as if the rain just was a dream. The night had untouched just changed its mood, like a crying child that suddenly starts smiling, forgetting about its recent sadness.

do did done

Igår gick jag till Östermalm och café Saturnus som har gigantiska kanelbullar, meterhöga morotskakor, mosaik och lite Français-känsla. Jag tog en kopp kaffe-americano och just en sådan meterhög morotskaka. Ja, åtminstone decimeterhög var den. Skojar inte.

Lånade ut mina ögon för ett tag till denna bok Berlinerpopplarna av Anne Ragde, innan Fredrik kom och sällskapade.

När vi promenerade hemåt hade Gud på den nittonde timman målat upp himlen så här vackert.

Och lagom tills jag kom hem var popcornen färdigpoppade.

Yesterday I went to a café, ate a huge carrot cake and read a bit in the book Berlinerpopplarna by Anne Ragde. Then Fredrik came and kept me company. On our way home we saw a beautiful sky, surely painted by God himself. When I finally came home I found some popcorn gasping for my mouth.

dörrar är till för att öppnas

Att till exempel blogga kräver både tid och kreativitet. För att spara på tid men ändå vara snabb med idéer krävs det dels mycket övning men framförallt öppenhet till de mest icke givna tingen i livet. Stort som smått, oväntat som funnet. När jag jobbar på att få idéer till saker hjälper det om jag ibland varierar ordning och sysslor om dagarna.

Jag menar då inte att man behöver åka till andra sidan jordklotet för att dyka ner i miljoners-liter-fulla hav eller leka vildsint bungyjumpare för att finna sin inspiration. Det räcker med att göra något litet och annorlunda, att bryta vissa mönster; att gå på teater istället för bio, att läsa en bok man annars inte skulle läst, att fysiskt byta plats på jobbet eller kanske prova ett annat lunch/fikaställe.

Och plötsligt får du ett annat och större perspektiv på tillvaron, och blir automatiskt mer öppen för nya intryck. Och detta i sin tur triggar dig till att se möjligheterna i omöjligheterna vilket gör att du blir mer kreativ. Hänger du med?

Jag har valt ut ett par bilder som jag blev inspirerad av, inte för att det handlar om det som egentligen syns i dem, utan snarare känslan av dem. Idéer kommer oftast ur det lilla oväntade. Och jag hoppas på att även du får inspiration av dessa bilder och även denna blogg.

Alla förtjänar att vara kreativa, kreativitet sätter guldkant på vardagen.

Photos morningk jennbyallsorts just.K philippklinger sëbastián Julie70 midnightdigital HalfPinay tara Scott5x5 Oberazzi edscoble

Let me inspire you with these pictures above. Not exactly with what they show, rather the feeling of them. And how to inspire yourself on your own hand and be more creative; open your mind, do things you usually don´t do, like going to another café then you use to, switch places at your job, go for theater instead of cinema and read a book you really wouldn´t have chosen. This will maybe make you see the existence from another perspective and make it easier to be able to handle something coming from new impressions. Everyone deserves to be more creative, creativity puts a precious line on the everyday.

oh my gosh, jag tror jag dör lite

arabou Premium; hasselnöt & nougat överdraget med mörk choklad.

Bit på den du!

Oh my gosh, I think I´m dying! Love this chocolate with taste of haselnut and nougat, covered with dark chocolate.

håll på garden

Åh, vad min kropp värker efter denna fajt! Nej, så allvarligt är det inte, jag har bara bråkat om lite plats på dansgolvet. Så som alla andra träningsentusiaster gör. Jag noterade två personer bredvid mig som tog ut varenda steg till sitt yttersta och varje arm skulle minsann stäckas ut till sitt fullo. Vad man inte tänker på när man gör så är att det står 70 andra personer som försöker ta ut sina steg och att man möjligen bör göra lite plats kring sig. När den ena personen smockat till mig för tredje gången ger jag plats åt en lite hårdare blick, för jag orkar än en gång inte le och säga att det inte är någon fara.

Personerna ställer sig sedan för att dricka vatten medan vi andra kör koreografin och jag upptäcker plötsligt att de står och sneglar åt mitt håll. Vi har bildat gäng. Det är jag mot dem. Och ja, så håller det på. Inte bara för mig utan för alla. Det finns till och med värre fajter där folk skäller på andra om någon råkar står i vägen för deras spegelbild.

Photo Marcelo Seixas

När jag var liten gick jag på dansskola. Där fick jag bland annat genomgå examinationer och lära mig ordentliga grunder som att till exempel räkna takter och inta positioner. I fotoalbumen som ligger hemma hos mina föräldrar ligger denna tid som ett fint minne där jag bär illgrön body och skrikig bomullskjol medan mina kompisar istället hade en rosa body och exklusiv tyllkjol.

I vilket fall så minns jag att min danslärare var noga med att lära oss att inte dansa utanför vår egen garden. Med pekgfingrarna ritade hon upp en fyrkant runt sig där hon stod och menade på att vi bara skulle trampa i vår egen trädgård när vi dansade. Och sedan dess har jag höllt hårt på den regeln och önskar innerligt att många andra lärde sig av den, ja mest för trivsamhetens skull, men även för att ge dansen ett symmetriskt uttryck. (Visserligen har alla inte gått på dansskola och bär därför med sig olika kunskaper, men vett och etikett är man väl ändå skolad till.)

Något annat som min danslärare lärde mig var ett annorlunda sätt att uttala pianist på. Hon var från England och bröt lite på svenska, vilket inte gjorde mig något. Men när hon sa att vi kunde börja dansa när pianisten satte igång (ja vi hade en egen pianist som spelade klassisk musik) så lät det för oss åttaåringar chockartat så här: Börja dansa när penisen sätter igång.

I´ve been in a fight today. There are always kind of fights like this when I go for dancing at the gym. The dance hall is quite crowded and some of the people forget to leave space for other. I got beaten about three times from the same person, thinking will she ever learn to handle her movements in a not-always-extended-mode? When I was younger I went for dance classes where my teatcher tried to learn us kids to stay in our own garden when we dance. An invisible garden which makes you both leave space for other people and also make the expression of the dance be more symmetric. So so!

dagen går ibland fasligt snabbt, tur att man i alla fall hinner gå och lägga sig

Photo Helgasms

Sometimes the days run very fast, and I´m just thankful because of my chance getting to bed.

...förutom m som i morotskaka

Photo fabcakelady

Och här är receptet för den som vill avnjuta.

Well, carrot cake is one of my favourites indeed. And the recipe goes here.

allt som börjar på m är mestadels bara jobbigt

Vaknade idag upp med järnsmak i munnen och mina ögon ville inte riktigt öppna sig. Jag steg upp satte mig framför datorn och anade vad som höll på att hända. Försökte hota men det gick inte. Vid lunch stupade jag åter ner i säng av illamående, tunga ögon och utmattning.
Jag hade fått migrän.

Det finns flera olika varianter av migrän. Och det finns olika nivåer, olika sorters smärtor. Den jag hade idag låg på skala 6 av tio. Inte så där jättejobbigt i alla fall, inte så att jag måste ligga med fuktig handduk på ögonen, sova konstant i plus tjugofyra timmar, spy upp galla lite närsom och knappt kunna resa på mig från sängen. Det enda som finns att göra när jag har migrän är att ta tabletter och sova. Helst ta tabletter så fort jag börjar ana den där järnsmaken i munnen, som med djävulshorn letar sig upp till näsan, ögonen och sätter sig på lur på ena sidan av huvudet. Jag ville helst undvika tabletter och ropade ut mot mina tysta väggar, med armarna utsträckta bakåt: Come and get me, I´m here! I´ve lost... You won... Sen föll jag bakåt, avbröt dagen och gav plats åt migränen. Det enda som fanns att göra var att sova.

Några timmar senare hade migränen mojnat; den hade packat sin väska fylld med hammare och tyngder och börjat ge sig av. Jag slog upp ögonen och tog tag i den ryska rouletten; jag skulle gå och träna. Hade jag tur skulle den försvinna helt.

Jag mår bättre nu men tröttheten hänger fortfarande kvar och lyder jag inte kroppen med en stor dos sömn inatt kommer den att piska mig ännu hårdare. Om inte imorgon, så till helgen och säkert kommer migränen då att vara upp till en vecka.

Photo Amadika

Ja, och så var det med det. Snipp snapp snut och så fick huvudet ett lyckligt slut.

Today I woke up with a taste of iron in mouth and my eyes didn´t want to say hello to the day. I had migraine. So I steeped down in bed again, never thought I ever would be able to come up again. Thought this migraine would reach and escalate for a much higher pain. A pain that forced me to throw up every hour and sleep constantly in plus 24 hours. But after a few hours this afternoon I felt a bit better. The migraine had subsided; packed its black bag filled with hammers and weights to slowly go away. I took a chance, gambled with Russian roulette and went to the gym. And I feel much better now after exposing my body! But if I don´t listen to my body and let it get a big dose of sleep it will surely punish me with a much more keen migraine, maybe tomorrow or when weekend comes. And then I will lay down and in a desperate way flounder the pain and repentance away.

dagens dagbok

08.00 mobilens alarm skriker. ett alltför betingat ljud att jag vid det här laget omedvetet skulle få spader om det oprovocerat, utan att komma från min mobil, spelades upp på vilken plats som helst.

09.30 springer, som vanligt med hjärtat skymtandes i halsgropen, illrött, blodet bråkar med artärerna. till bussen, till slussen.

10.10 åker fel. missade att gå av vid rätt station, hamnade nästan ute i trekanten. (jo, stället heter faktiskt så) får åka tillbaka med ett blå tuff tuff-tåg som för evigt borde tas ur trafik. ger mig tinnitus och efterskakningar.

10.15 befinner mig på café fåtöljen för att med min grupp gå igenom veckans skrivprojekt. dricker slött kaffe och tappar hungern.

11.30 beställer in fetaost-macka. magen bildar lite ballong, tyvärr ingen med färg.

13.00 skola och responssamtal för dialogerna, i ett lite för ekande rum som fångar upp varenda vibrato.

15.15 hetsläser några första sidor av en bok på vägen hem. ska vara klar idag.

16.10 petar i muskelhårda avocados. gröna och helt fria från ödmjukhet. handlar istället bröd och en del andra kylskåpstryggheter.

17.00 i samtal med utebliven gruppmedlem. summerar skrivprojektet - får inspiration till nya infallsvinklar.

17.40 försöker powernappa, men balkongdörren är förbannad på mig, slår igen och har sig. eller kanske att vinden är lite förbannad, det är ju måndag trots allt.

18.30 mätt. ännu mer mackor till mat. min mage är numera en stor deg, fylld av oliver, keso och pesto.

19.20 får ett överraskande samtal. kanske löften om något rejält stadigt till våren.

20.45 ångesten spyr snabbt över mitt bröst; jag måste börja skriva på projektet snart, men fortfarande för trött och egentligen vill jag bara hyra tonvis med filmer, sjunka ner bland dun och värme, drömma om galna maskerader och bli lite smålullig på vin.

20.00 ännu ett samtal. jag vill hjälpa personen i andra änden. kanske att det går.

20.45 just det, du ska ju också få ta del av mitt liv. bloggar.

21.30 spotify på, eller snarare ständiga reklamavbrott. surfar bland andra bloggar och spånar idéer till en skrivtävling.

22.00 huvudvärk. hjärnan har flummat lite för mycket idag.

23.00 karlavagnen kallar.

My day´s format in a time schedule. Or kind of a diary; monday, the irritating noise of the alarm kicks me up from bed. I run for the bus, to catch up my group on a cafe to discuss this week´s writing project. Later at school, having response calls about the written dialogues. On my way home, shopping some safety to fill up the refrigerator with. A phone call, a try to a powernap, dinner time; a sandwich again, another phone call. One of the calls maybe gives me promise of something steadily in the future. Blogging, listening to radio, surfing on the internet. Having headache, my brain must´d wollied too much. Godnight.

mäkta makt

Photo December Sun

Just nu håller jag på att skriva på så mycket text att om man skulle vira ihop allt så skulle det räcka flera varv runt ditt hem, runt trädet, runt kanske jorden. Det bästa med att skriva texter, i detta fall skönlitterära, är att jag kan skapa vilka världar jag vill. Jag har makten till att bestämma vem som säger vad och makten till att framkalla en utvald känsla hos den som läser.

Right now I´m writing on so much texts. I´ve found out that it´s very powerful to write; I can create all kinds of worlds, I can decide who says what and also the power to decide what kind of feeling I want to bring the reader.

dags för årets första och sista gröna lund

Photos moonjazz furiousgeorge81 panda cat baby idle a while

For this year´s first and last time I´m about to visit the amuesement park Gröna Lund.

männen på radion

Vardagsmorgon. Sophämtningen har satt igång utanför fönstret och närbutiken doftar nygräddat bröd. Jag ligger kvar i sängen, vrider mig och tittar på klockan, vill inte stiga upp. Sätter istället på radion och hör någon trött recensent betygsätta tre av veckans filmpremiärer. Tre stycken. Fler filmer värda att recensera finns inte, suckar han.

Så kommer han till Coco Chanel-filmen, den med Audrey Tautou i huvudrollen. Och den filmen var ju rätt kass, enligt honom. En annan manlig röst dyker upp och menar på att filmen faktiskt inte var helt åt skogen, att det var Audreys skönhets förtjänst, men att hon egentligen är värd någon annan film som gör hennes skönhet mer rättvisa. Recensenten får plötsligt snärt på rösten och instämmer helt i den andre mannens ord, kvinnan är fasansfullt vacker. Nästan så att det gör ont att se på henne, nästan så att luften försvinner ur kropp och rum. Och den andra mannen menar ungefär på att hon är såpass gudomligt vacker att till och med Gud framstår som en blek kopia.

Jag har nu slutat vrida mig. Går upp, kopplar på Internet, för jag måste bara undersöka hur fasligt vacker den där Audrey egentligen är. Det enda jag minns henne från är filmen Amelie från Montmartre, fotad i nördpage med futuristiskt grön bakgrund.

På google hittar jag en mängd bilder på henne. Klickar fram dem en efter en, försöker förstå, försöker tappa andan, ramla av stolen, försöker upptäcka någon schablon jag missat, men jag kan inte. Ledsen, men jag kan i n t e förstå vart någonstans den där Audrey skulle vara så bländande vacker som hon beskrivs av männen på radion. Nu menar jag inte att hon är ful. Tvärtom, stora djupa bruna ögon, speciellt näs-och munparti och sådär egentligen rätt genomsnittlig. Ja, hon är naturligt fin, men inte så att jag nickar sönder nacken och skriker ja ja ja för varje bild som dyker upp.

Så funderar jag på männen på radion. Är det vad de anser vara vackert, en Audrey Tautou? Ja, kanske det. Eller vem säger egentligen vad som är vackert, männen på radion?

I´m laying down in bed, don´t want to go up yet. So I turn on the radio and listen to two men talking about the movie about Coco Chanel, with Audrey Tautou in the leading role. Suddenly they forget to talk about the movie - Audrey is only what they talk about, because of her beauty. They are painting her up as a divine being. Suddenly I´m up on my feet, in front of the Internet. Wanting to look her up, I just have a blurred memory of her in movie Amelie from Montmartre. I start to click on google´s every image of her, waiting to lose breath, to fall of the chair and say yes yes yes to her beauty. But I can´t. I just can´t do it, I don´t think she´s that beautiful. She looks nice, deep brown eyes and yes, just nice. And then I start to think about the men on the radio, is this what they define beauty, an Audrey Tautou? Or who is it that decides what´s beautiful, the men on the radio?

redan

Photo mariczka

Ta inte illa upp, jag avgudar hösten. Efter en lång sommar itvingad tunna kläder, inomhusvånda, och semesterpanik känns det skönt att äntligen kunna gömma sig bakom en meterlång halsduk, tända upp värmeljusen och dricka te för fulla muggar.

Men vad hände egentligen, vem vände blad till nästa årstid? Ingen sa något till mig i alla fall. Idag frös jag för första gången på länge och det var nästan becksvart på väg hem. Jag såg det stora svarta täcket hänga över staden, skymma de nyligen blomstrade löven och påminna om den tunga långa årstid vi har framför oss. Den årstid då endast ljusen från husen når genom och upp ur det mörka.

What happened? Who did turn the page into autumn? It was recently summer but today when I went home in an early evening the pitch black blanket was covering every recently blossoming leaf, hanging over the life as a reminder of coming prolonged season, filled with longing for spring and summer. And then only the lights inside the houses can, as angels, track this heavy darkness. But anyway, I adore autumn!

hujedamej vilken bok

Sent igår kväll bläddrade jag mig fram till den sista sidan på Selma Lagerlöfs bok Kejsaren av Portugallien. Å jag tror mig minsann ha fällt någon tår och känt sagans värme omfamna hjärtat mitt. Trots enkelt berättande bygger Selma upp och gestaltar karaktärer, känslor och miljöer så det både stormar och älskas.
Ja, läs själva.

Last night I finished he book Kejsaren av Portugallien by Selma Lagerlöf. A famous Swedish author who lived in the 1800s and was awarded the Nobel Prize in 1909. I love this book because of the simplicity in telling and also because of the characters and their relations which are very well portrayed from beginning to end.

maken till macka

Ibland kommer jag på mig själv med att bara leva på mackor. Mackor fyllda med en salig potpurri eller kanske bara ost. Och dessutom blir de som allra godast när man själv tillverkar dem. Visst, en hyllning till alla mysiga fik, men mycket av det som bjuds är tyvärr ihopslafsade, fattiga fabrikat till skrattretande priser. Lite så att man själv någon gång skulle starta ett fik för att visa maken till macka.

Surdegsbröd, basilikapesto, keso fetaoliv, svarta oliver, avocado, kruksallad, gurkmeja, paprikakrydda, grönsakskrydda, salt och mynta.

I love bread. Making a sandwich filled with just cheese, or as this above with; wholemeal bread, pesto, cottage cheese fetaolive, black olives, avocado, salad, turmeric, pepper, vegetable spice, salt and mint.

lite vernissage och ett hipp hipp hurra!

Idag är det slappsöndag med SVTplay och sött godissällskap. Men igår var det minsann lördag och kalas för Johanna, vilket kunde se ut så här.

Föst gick vi runt på lite vernissage i Johannas och hennes pojkväns nyinköpta lägenhet

och såg på stora härliga tavlor som man försvinner in i.

Födelsedagsbarnet själv och hennes Mattias.

Och en av hennes presenter.

Förutom tavlorna var även tapeterna helt fräna, både som fondvägg eller bakgrund till foto som detta till exempel med mig, Johanna och Camilla.

Fredrik Johansson var där.

Och en till Fredrik Johansson han med.

Andrea

och Andreas

Babusjka eller någon

Kristina

På toaletten fanns ännu en häftig tapet och plötsligt var vi på Hawaii och solade

eller sprang längs med vattnet.

Sen tog vi lite paus från tapeten och vilade fötterna

innan natten bar hem oss.

Johanna had her Birthday party yesterday and we had a lot of fun and a great time at her home with all cool wallpapers, paintings, people and food. Thank you Johanna!