dansa för livet under en helg

Jag har varit med på ett årligt danskonvent under helgen som Nike anordnat. Därmed är det enda jag har gjort under hela helgen, att dansa. Tio dansklasser blev tio timmar. Känns nu aningen spänt i kroppen, men vilken dansglädje och upplevelse!

Observera att denna glädje inte går att jämföra med rysningarna man får när man sitter i soffan och frenetglor So you think you can dance. Det bara kan inte det.

I´ve been at a dance convention during this weekend. Awesome to take part of approx ten hours of dance. Couldn´t be compared to the goose bumps you get when watching So you think you can dance.

kärlekshistoria

Jag köpte mig en bok idag, som finns i en värld omgiven av bedårande omslag och avsmalnad typografi. I den världen lever alla böckers historia kvar. I den världen är böckerna inte förklädda med popglansiga omslag, i den världen klassas böckerna inte efter bästsäljande, chick lit eller deckare.

De bara är.

Nästan så att man ryser av välbehag när man går mellan hyllorna, slår igen en bok som det ryker damm om och fingrar längs med reliefade guld-röda omslag.

Att kliva in i den världen är som att kliva in i ett äldre museum, där röster från dåtid hänger kvar, där böcker på riktigt blivit gulblekta, där till och med insidan av en bokpärm är avbildad sin ståtliga författare.

Det är förvisso inte utsidan, snarare innehållet som spelar roll. Men i ett bokantikvariat ger utsidan innehållet desto mer rättvisa.

I just discovered love in a second-hand bookshop. Love to all the solid book covers making their content justice.

nä nu

Image Pernart

Amen du där uppe, kan du ta och ge dig nån gång i år? Jag vill ju inte ha mer snö sa jag ju, förstår du det?! Säg bara vad du vill ha så ger jag dig det. Säg! Säg, vad vill du ha? Vill du ha slängkyssar? Kanske stjärnfall? Meteorer? Säg, bara du genast slutar upp med dina insnöade dumheter.

For Christ sake heaven, stop with the snow thing! I´m tired of being snowed.

snöspår

Snön irrar fram i mediokra trumvirvlar, vet inte sin plats. Ner, åt sidan, fram, bak, landar på min mössa, smälter på min kind, blir till tårar som halkar ner, mot mina läppar. Sugs upp i rött, försvinner in, i mig.

Jag går, tittar upp och ser vitt, tittar ner ser dina spår, utmärkta räfflor i vitbalans. Spåren leder uppför backen, jag springer efter, rädd för att de ska drunkna i snön, som breder ut sitt vithemska hav, tar aldrig slut. Kväver mig, och dina spår

upphör.

Some rhythmic thoughts about the never ending snow which drowns my consciousness.

alltså

Joe alltså, jag simmade igår.

I en timma. Konstant.

Och jag brukar vanligtvis inte simma eftersom jag inte gillar det särskilt mycket.

Att simma,
längd efter

längd efter

längd

efter

lä n g d

ef  ter

lä ä ä

n g d

d



d

Men igår gjorde jag minsann det.

I swam yesterday. In one hour, constant. Quite boring, that´s why I usually don´t do it. But my body feels fine and a bit stronger in a different way.

tjött

Image Tea&Jam

Idag har jag gjort något sanslöst ansträngande jobbigt, upptäckte jag i efterhand. Så jobbigt att jag nu inte orkar formulera mig i ord. Mina armar, mina ben, hela min kropp är helt utmärglad. Kanske heter det förresten utpräglad. Jag vet inte. Beror väl på vad jag vill ha sagt. Och vad vill jag ha sagt då?

Vänta till imorgon så ska jag berätta jag mer om mitt, för mig, ovanliga äventyr.

Och nu, till sängen.

I´m tired big time. Have done something, to me, very special today. Something physically exhausting. Will tell you more about it, tomorrow. Now bedtime.

hej våren, jag tänker på dig ganska ofta. speciellt innan jag somnar.

Images nessak ecstaticist

Hi there spring, I tend to think of you. Especially before I go to sleep.

pluggprocessen

Jag har en del att plugg att arbeta igenom idag. Men när jag vaknade var det så himlans fint väder att jag inte kunde låta bli att bege mig ut på världens längsta promenad. Men när jag nästan hade fått på jackan drog himlen igen ridån och solen försvann.

Eftersom böckerna jag ska läsa ligger på matbordet tog jag av jackan och slog mig ner där. Promblemet var bara att datorn som även står på köksbordet var väldans tillgänglig, och jag kom just på att det var ett tag sedan jag tittade in på de bloggar jag brukar läsa. Så ja, det blev bloggstund, och förfärligt vore det om jag förresten inte gav alla facebook-statusar en chans att bli lästa.

En timme senare och jag är klar med surfandet. Så. Nu till böckerna.

Kanske skulle man förresten ta och sätta på lite kaffe. Ja, det gör jag! Kaffe så att jag kan hålla mig alert under pluggandet. Men vänta... Det saknas något till kaffet.

Choklad. Jag har ingen choklad hemma. Det går ju absolut verkligen inte att plugga utan kaffe OCH choklad. Jomen chokladen förhöjer ju textens essenes en aning. Visste du inte det? Enligt mina egna eftersforskningar blir allting så mycket bättre med choklad i leken. Så, Illiaden för min del, och kanske Stieg Larsson för din blir ju så pass mycket mer läsvänligt om man har något gott att tugga på under tiden. Exakt som att ett biobesök blir mer som ett biobesök om man har en påse godis att prassla med.

Så, nu går jag och köper mig choklad. Oj så snabbt tiden går! Undra om jag egentligen kommer att hinna plugga något idag med tanke på att när jag har handlat choklad är det dags att gå till gymmet.

Kanske... att jag helt struntar i att försöka lägga onödig förberedande energi på att plugga innan jag går och tränar? Så satsar jag istället hela plugg-krutet tills ikväll!

Och skulle det behövas kan jag givetvis sitta uppe hela natten.

An analysis of how much time and energy I devote to preparing me over to do homework.

jomantackar

Jag tänkte visa upp några av de eminenta presenter jag fick på min födelsedag.

Av Julia fick jag fräsiga lammskinnshandskar i kornblå färg. Tänk dig dessa vilandes på en ratt tillhörandes en modell Mini Cooper. Du vet såna där små bubbliga 60-tals James Bond-varianter med vita ränder på.

Emma kan fotografi, och jag fick äran att äga två fina foton tagna i hennes Norrland.

Johanna och Camilla tänkte till ordentligt och gav mig en slags massagestav(!) för huvudet. Passar mig bra som har huvudvärk som andra har magsår.

Fick även denna perfekt-kompakta miniguide inför framtida behov.

Patrik lät mig bli ägare till en av hans söttuffa verk.

Maria gav mig bland annat lövliga örhängen.

Flaskor är bra att få, så att man slipper gå törstig om helgerna.

Av mamma och pappa fick jag denna lilla skönhet.

Ännu en Julia gav mig bland annat ett litterärt magasin, på franska - tänk dig täta oändlighetsspalter. Jag har aldrig pluggat franska, men någon gång måste vara den första.

Heili hittade en kräm med mjuk mandeldoft. Behövs knappt kompletteras med någon annan parfym efter helsmjörelsen med denna.

Linda visste vad jag behöver för musik när jag till exempel behöver varva ner ett andetag eller två.

Jo så fick jag även lite andra saker varav en del känns lite för barnförbjudna för denna blogg.

These are the gifts I got from family and friends on my birthday.

tvättorkidé

När tvätten inte hinner torka färdigt i tvättstugan får elementet här hemma spela hjälte. Dessvärre ryker det så pass varmt från elementet att min orkidé som står ovanpå torkar ut av hettan. Kommer ni ihåg min fina orkidé, den som blommade så väl? Ja det är samma växt jag tidigare visat er, dock en smärre uttorkad och några blad fattigare variant.

Laundry vs orchid problem - The radiator which dries my laundry even dries out my now leafless orchid, which stands on the top of the element.

fallet August

Ni är några som undrar hur det gick med August och hans suspekta sms:

Dagen efter att jag skrivit panik-inlägget fick jag ett sms-svar tillbaka av honom som lydde: "Jag lever!" Jag kunde äntligen andas ut och dra bort magknipets händer från min kropp. (Hade jag inte fått ett sms alls hade fallet varit av en annan fullkomligt obehaglig karaktär.) Jag vill alltså med detta inlägg meddela att August mår bra, att han på grund av tidsomställningen på tolv timmar samt en flygresa med två mellanlandningar bara var en aning övertrött när han skickade mig smsen, samt uppdaterade sin status på facebook.

August befinner sig nu i tryggt förvar i staden Hamilton, och för att citera hans senaste facebook-status: "tillbaka i Hamilton nu ett par kalla", vill jag bekräfta att "ett par kalla" inte menas med snöbollar, utan öl.

Klart slut.

I want to assure you that my friend´s trip to New Zealand has gone well. And I quote now his latest update on facebook: "Back in Hamilton now a couple of cold". (What he means is couple of cold beers, not snowballs.)

tavlan

Det hänger en tavla utanför mitt fönster. Tavlan är alldeles tungblå och ungefär i mitten har konstnären målat dit en liten liten måne. Jag vill röra vid tavlan, men det går inte eftersom mitt pekfinger stoppas upp av fönsterglaset framför mig. Men jag tror mig känna att tavlan är alldeles kall, lika kall som fönsterglaset som min isröda nästipp nuddar vid.

Vid elementet som jag står vid brummar det varm luft ifrån. Luften vandrar underifrån, upp under min tröja, kittlar till vid magen och flyger vidare mot halsen. Förbi mitt ansikte hettar luften till och får mina kinder att bli mossröda. Och med mossröda kinder och isröd näsa står jag vid fönsterglaset och tittar på en alldeles tungblå tavla.

There´s a cool blue painting hanging outside my window. In the middle of this painting there´s a small, small moon. And I could imagine this painting being equally cool as my nose is against the glass I stand at when studying the painting.

alarmet

En nära vän till mig, vi kan kalla honom August, befinner sig just nu på Nya Zeeland. Han åkte i lördags och anlände igår. Jomen tackar så trevligt lång tid det tog, kan jag tänka mig att han tänkte. Själv tänkte jag inte så mycket på hur resan skulle gå och hur pass han skulle känna av tidsskillnaden.

Plötsligt får jag under söndagen ett sms av August som till hälften består av ren stavfelsmassaker. Jag begrundar smset och försöker förstå varför han plötsligt börjat skriva ord som inte hör till sammanhanget. Varför han glömt vissa bokstäver, vilket han i vanliga fall inte brukar göra.

Måndag kväll, svensk tid - ännu ett sms anländer, även denna gång med en del borttappade ord. Givetvis förstår jag vad August vill ha sagt, men jag börjar på snudd bli lite orolig över hans hälsa. Kan resan har varit för mycket av en eufori för honom? Eller kanske är det så att han bara råkat supa till under flygresan och därför slafsat till det med stavningen?

Väldigt sent under samma måndag kväll - August har anlänt till Nya Zeeland och jag ser att han uppdaterat sin status på facebook. Han skriver: "Äntligen på plsts i NZ, nu blir det stranden och skäna ba!!!" Jag ser att andra personer har satt en tummen upp på den kommentaren. En del har även kommenterat och skrivit något i form med "fuskigt" eller "simma lugnt". Själv blir jag rädd. Det har hänt August något allvarligt som ingen annan verkar se eftersom de kanske väljer att tolka "skäna ba" med "skönt att bada."

En våg av illamående attackerar mig. Magknipet svider ända upp i bröstkorgen. Det är läggdags, men jag kan inte sova.

Något har hänt min vän. Något riktigt illa. I vanliga fall, när jag får onda aningar kring Augusts hälsa brukar jag ringa upp honom ända tills han svarar och då undrar han varför han har fjorton missade samtal under ringa tio minuter. Och skulle inte han svara ens en gång, under säg en halv timma tar jag första bästa buss hem till honom, oavsett om det är natt eller alldeles för tidig morgon. Jag kan till och med ta taxi om bussen bara råkar gå en gång varje halv timma. 

Detta är, må jag erkänna, besvärligt när jag jagar upp mig själv så pass att tankarna i mitt huvud vill leka kraschade jetplan. Och innan jag ens hunnit somna denna sena måndagkväll är nattsömnen i förväg redan förstörd. Jag krafsar därför iväg ett sms till honom. Och strax därefter ett till.

Jag får ingen leveransrapport.

Tisdagsmorgon, svensk tid - jag råkade visst somna, och jag vet inte vad jag kan ha drömt. Surrealistiskt verkliga drömmar som handlade om barn, och om mig som barnvakt. Jag tittar på klockan på mobilen och vänder mig om för att snoozesova ett tag till. Jag vet att jag inte kan snoozesova ett tag till. Och jag gör det därför inte. Utan sätter mig istället käpprätt upp i sängen. Jag tittar på min mobil.

Ingen leveransrapport!

August måste ha råkat riktigt illa ut. Han behöver min hjälp! Men mellan honom och mig befinner sig en 12 timmars tidsskillnad. Jag kan inte ta bussen till honom! Han kanske är kidnappad, kanske drogad av Nya Zeeländska cannabis! Kanske var det därför han skrev osammanhängande i sina sms! Kanske därför mobilen nu är avstängd! Kanske sitter han fast i tullen för att ha råkat smuggla med sig knark in till landet! Kanske har den Nya Zeeländska polisen hittat en bok som min vän fått av en snäll turist på mellanlandningen i Hong Kong! En bok tom på sidor, fylld på knark. Kanske sitter min vän anhållen för livstid och ligger däckad i en cell i sällskap med en posttraumatisk psykos och försöker skicka sms till mig, som jag i min tur ifrågsätter språkfel i!

Om August mår dåligt är allting mitt fel, eftersom jag inte kan hjälpa honom. I samma käpprätta ställning sitter jag denna tisdagsmorgon kvar i sängen och beslutar mig för att ta till med en sista nödlösning - att skicka ett ärligt och öppet sms till honom. Jag skriver: "Lever du?"

Och med den retoriska frågan kan jag givetvis bara få ett enda svar tillbaka.

My friend has gone off to New Zealand on holiday. During his flight I get some cryptic text message from him, which I interpret as he got into trouble. I panic for six days and seven nights. Call it paranoia if you want. By the way, me friend is ok.

fransk födelsedagsfest

I lördags fyllde jag år och firade med fest, på franskt vis såklart. Mitt lilla hem fick en touch av färgade glödlampor, plyschgardiner, volanger, franska flaggor, fransk musik och en del gäster.

Varsågod stig på

Det här är Heili

I min fransk-bohemiska hörna satt bland annat Johanna, Patrik och Camilla

Michelle

Även jag var där

Snittar och rött fanns på plats

Och här har vi Julia, Maria, John

Johanna

et Linda

På tv rullade filmen Paraplyerna i Cherbourg, med finsk text.

Michelle uppfann en fransk accessoar på plats - mustaschen

Och festen fortsatte vidare innehållandes väldigt djupa samtal, på franskt vis.

On Saturday I had my birthday party, the French way of course.

fruktstund har söndag i mun

Japp, då var det söndag och jag infinner söndagskvällen tillsammans med frukten. Och nej, jag har varken tittat på Köping-serien eller Blåsningen. Jag har... ja, jag vet inte riktigt vad. Men tiden har i alla fall gått åt och snart är det helt otippat måndag igen.

Nu håller vi alla tummarna för våren, va! Den som vill ha kvar snön behöver inte räcka upp en hand, jag kan minsann räkna er lilla minoritet ändå. Med förbundna ögon.

Sunday´s fruit time, bedtime. Yearning time for spring.

skeppohoj

Idag dyker jag in i en ny tidsålder. Det innebär att jag måste skynda mig att fixa iordning så att baskern, spetshandskarna och cigarillen sitter på när gästerna anländer.

Tills dess, au revoir och håll ut!

(Enligt tusentals otroligt pålitliga undersökningar är det viktigt att som bloggare lägga ut många bilder, så att läsarna inte tröttnar av att bara begrunda fyrkantiga textmassor. Med andra ord ska jag defintivt jobba på det ikväll, att fota. Ja, ack så förfärligt det vore om ni fick för er att överge bloggen bara för att jag inte lägger ut en dagens outfit.)

Today I dive into a new era. This means that I must hurry to get prepared so that the baret, lace gloves and cigarillos is on when the guests arrive. Until then, au revoir!

fest på ingång

Celebration on entrance.

grandpa

För dig som vill, gå in på Grandpas hemsida och läs min nyligen publicerade krönika som handlar om Gulblekta sirenljus och hallonröda smultronställen.

För dig som bor i Stockholm eller har vägarna förbi över en rast eller kanske helg, besök gärna butiken som är inredd med en massa sjysta kläder, prylar och second hand-möbler.

Det var allt för mig.

For those of you who know Swedish - read my recently published column here. It´s a web site for a cool clohing store located in Stockholm.

stand up

Jag var på stand up igår, för första gången i mitt liv. Det kändes lite nervöst till en början, att gå på stand up. Nej, jag skulle inte själv ställa upp, men du vet vad jag menar. Det är ungefär som att gå på Nobelmiddag (som man så ofta gör) svårt att veta alla regler - i vilken ordning ska man använda alla bestick? Får man dricka cola light istället för alkohol? Hur stora tuggor mat får man ta åt gången? Vem av personerna bredvid ska man prata med för att inte verka oartig när man vänder den andre ryggen? Vad ska man prata om, Alfred Nobel? Hur hälsar man på folk, en kindpuss, två kindpussar, tre kindpussar, handtag, famntag, klapp eller kanske till och med kyss?

Så här kändes det lite igår innan jag skulle på stand up. Tankarna flög i huvudet - när borde jag skratta åt skämten, hur mycket ska jag behöva skratta för att verka trovärdig, ska jag klappa händerna efter varje skämt, och framför allt

tänk om jag inte tyckte det var kul.

Tänk om jag började gäspa av tristess. Jag, som älskar humor kanske inte älskar stand up! Och tänk om komikern drog upp mig på scen och frågade varför jag är den enda som inte skrattar. Vad skulle jag svara då? Typ, ursäkta, men kan du möjligtvis utveckla ditt skämt? Eller nej vänta, för att verka cool kanske jag skulle behöva säga: talk to the hand! Ge personen en lap slap och gå av scen med ett extremt vickande på min rumpa. Kanske skulle publiken då börja jubla åt MIG istället, till och med börja ifrågastätta komikern.

Fast, det var nog lite onödigt att analysera kring det hela. Det visade sig vara världens mest avslappnade kanonstämning (i och för sig inte så konstigt med tanke på att alla som går dit borde ha humor). Och vissa av skämten drogs ut till sitt yttersta, nästan så att man ibland kände att det nog gick liiite över gränsen. Men bara liite. En snabb tystnad svepte över publikhavet och komikern (säger man komiker?) räddade snabbt upp skämtet med att förklara att det var fel att säga så och publiken började åter skratta hjärtligt och nicka förstående åt varandra.

Och stand-up-temat för kvällen kan sammanfattas i:

sex (såklart)
invandrare
övervikt
sex igen
lite facebook och lite sverigedemokraterna

skrev jag förrsten sex?

Yesterday I was on stand up. First time in my life ever. It was kind of nervous at first because I didn´t know the rules. When to laugh, when to applaud. And what if I didn´t like it?! What if I felt miserable and outcast if I didn´t get the jokes?It turned out to be very fun and I laughed so much I could no longer feel my cheekbones.

jag saknar faktiskt sommaren

Jag saknar prasslet från de lätta bladen när vinden smeker träden, och i luften ligger ett sommarljus och vilar lunch. Ett vitgult ljus precis som det nostalgiska ljuset i fotografier från förr. Det är tyst omkring dig, så tyst att du någonstans bortåt kan höra en svala sjunga sin sång upp mot den askblå skyn.

Du blundar och känner vinden smeka över dina ögonlock, en geting surrar snabbt förbi ditt öra och ett grässtrå hittar upp till din armhåla så att det kittlar till och får din hand att slå lite lätt på din axel. Solens värme vilar på din panna och sprider sig inåt, ner för ansiktet, värmer halsen och kramar om bröstet för att sjunka ända in i ditt hjärta. Och med ditt ena öga kikar du tillbaka mot solens slöja som svajar långt upp ovanför dig.

Kanske är det därför sommaren bär på ett särskilt ljus tänker du, när himlen får möta solen.

I´m longing for summer, for blossom trees, for singing bees. For green grass, for warm rustling leaves. For ash-blue sky and for a smile, reaching up above the high, coming from mine, mouth and dancing freckles.

esträss

Just nu ligger jag begraven under ett täcke fyllt av ord. Eller jag skulle nog gärna vilja påstå att det låg en massa ord på täcket, i alla fall en massa ord på de papper jag måste ha skrivit klart till imorgon bitti. Men det ser ganska tomt ut med ord här, endast en blank yta som hånler åt mig. Haha, ingen chans att du hinner fylla mig med ord, skrattar pappret. Jag stirrar tillbaka och sätter mig redo med båda händerna på tangentbordet, vapnet. Ha, du ska få så det ryker om det, gapar jag tillbaka och börjar hagla på en massa ord. Visserligen utan någon innebörd. Dock existerar ingen innebörd under krigssituationer. Det viktigaste är såklart att vinna.

Ja, såg jag måste tyvärr redan nu säga godnatt till er läsare. Jag återkommer imorgon, när mina två essäer är färdigskrivna och inlämnade till skolan. Sista dagen på kursen. 

Melankoli säger jag bara...

och STRESS!

Have to catch up time to get my both essays done.

chokladkakan

Ursäkta min frånvaro, men jag har haft full sjå med att ta hand om mina händer och mun.

Min ena hand har under hela dagen trevat efter chokladkakan jag köpt hem, samtidigt som den andra handen har slått på den trevande. Och när den trevande handen inte fått tag på chokladkakan har den gått och surat, inte velat vara med på att till exempel knyta skorna tillsammans med den andra handen.

Och när handen som slår bort den trevande handen från chokladkakan inte har fått en samarbetspartner har den spänt fast ett par handklovar på både sig och den andra handen.

Och eftersom ingen av händerna nu kan göra varken det ena eller det andra har istället min mun hoppat på chokladkakan. Munnen kom minsann på att den inte behövde ett handtag, utan klarar sig ganska bra själv.

Och nu har jag alltså fullt upp med att torka upp chokladkladdet runt munnen och samtidigt trösta båda händerna.

Det är minsann krävande att både vara heltidskontrollant OCH ta hand om bloggen.

Sorry for my late post, I´ve been busy with keeping my hands and mouth away from eating up the whole chocolate cake.

johannes tröjan

Min klasskompis hade på sig en stor och jätteyllig tröja idag. Vi andra klasskompisar satt och frös bittert samtidigt som vi kastade förstulna blickar på klasskompisen med den alldeles övervarma och säkert jätteunderbara tröjan. Tröjan var en oversize, stor i modellen, ganska maffig, gråbeige och stickad i typ kabelstickning. Den såg alltså ut att antingen vara en second hand-saga eller tillhöra hennes pojkvän, kanske till och med pappa. 

Tröjan visade sig vara Johannes Brosts gamla trasa. Eller för Johannes var den säkert inte gammal och på min klasskompis var den ju fashion. Hur hon fått tag i den är en snäv historia som kort kan sammanfattas i att Johannes för länge sedan glömde den på en dåvarande inspelningsplats, vilken var hemma hos min klasskompis mamma.

Men hör ni, det är Johannes Brosts tröja! Kanske har den en gång hängt i hytten på båten i tv-serien Rederiet. Och kanske har den någon gång smusslats in på Dramaten.

Nej nej, vänta!

Kanske har Johannes faktiskt hälsat på Mikael Persbrandt när han haft den på sig. Hälsat på honom med en ryggdunk och samtidigt råkat gnida sin tröja mot Mikael.

Detta mina vänner, detta är historia så det ryker om det i alla läroböcker!

Min klasskompis har alltså på sig en tröja som Johannes Brost en gång har ägt, och kanske har Johannes någon gång där innan haft den på sig när han ryggdunksgnidit sig på Mikael Persbrandt.

Ohhh!

Eller vänta vänta!
Kanske. Är. Det. Till. Och. Med. S å å å att... Johannes Brost möjligtvis någon gång under en filminspelning haft på sig tröjan när han ryggdunksgnidit sig på...
Brad Pitt!

GAHH!

Pust...

Jo jag håller med, det känns aningen bisarrt. Men för första gången i mitt liv har jag gått och blivit attraherad av en tröja.

Today was my class mate wearing a thick old-fashioned sweater. It turned out that it had belonged to a Swedish actor. A long story.. Anyway, my fantasy told me that maybe this actor had worn the sweater when he shook hands and hugged another very handsome Swedish actor. Or maybe this actor with this sweater on has shaken hands and hugged Brad Pitt!? Oh, right now, with these somewhat bizarre thoughts I feel lot of attraction to this sweater.

tidsglömska

En del dagar flyger förbi lite snabbare än andra och en del dagar känns lite segare än normalt. Nyårsdagssegt, segare än kola. När det går så segt försöker jag blunda, tävla med mig själv om att titta på klockan när jag känner att nä, nu borde det åtminstone ha gått en och en halv timma. Men varje gång det händer har det bara gått en kvart, tjugo minuter högst. Och då tänker jag tvångstankar som att försöka tänka på något annat så intensivt att tankens detaljer krossar sönder min besatthet av tiden.

Ok, jag tänker inte så här när jag är ledig, det hände faktiskt bara när jag satt i kassan på Ica. Speciellt på helgerna kvävde dötiden ner mina krafter, min entusiasm. Och när det äntligen kom in mer än två kunder i butiken samtidigt log jag så att det stramade ända upp mot öronen och för gamlingarna erbjöd jag mig att packa ihop varorna, och jag har nog aldrig levererat så många välkommen åter och annat trivialt snicksnack som jag gjorde då.

Sen slutade jag på Ica, chefen tyckte om mig men han ville bara anställa sina släktingar, sa han. Så jag tog av mig min röda skjorta, dock inte framför honom, och skrev under på ett vitt papper. Chefen klämde fram en tår i ögonvrån och bad om en kram. Jag gick ut, förbi alkisarna som alltid hängde på dörren och som kom med ettusentvåhundra pantkvitton om dagen. Jag gick ut och andades in frihet. Visserligen mycket bilavgaser från Hornsgatan, men ändå frihet. Min kamp mot klockan var äntligen slut. Det var inte förräns när jag senare kom hem den dagen som jag insåg att skolan snart skulle ta slut och jag inte hade något annat jobb att försörja mig med.

Och vänder vi på det är en snabb dag till exempel som den idag. Knappt så att man hinner andas, ens gå på toa på grund av alla fika-ärenden man måste ta itu med. Och när jag äntligen kommer hem efter blixthalka, snöröda-köldskador-kinder och frost i näshåren, sätter jag mig ner, matar kurret i magen och pustar ut. Loggar in på facebook, decenniets förbannelsebok, samtidigt som jag varvar med att hetsäta bloggar. Det går en stund, jag vet inte hur länge för jag behöver inte kolla upp tiden. Jag vet att det snart är läggdags om jag vill ha en migränfri och spritt språngande fredag. Och när jag är på väg att stänga ner datorn känns det som om jag har glömt något. Mina händer stannar upp, vilar på tangenterna, jag tittar upp från skärmen, hör två nackkotor eller något knäckas till av stelhet, samtidigt som jag lyssnar på den svinkalla vinden utanför fönstret. Vad är det jag kan ha glömt? Jag går igenom min to-do:

- vattna mina döda orkidéer
- svara på det som mina kompisar har skrivit på min facebook-wall
- ta bort nagellacket
- ringa mamma
- slänga sopor
- boka ny tvättid

Det står alldeles still.

Plötsligt börjar det hända något. Någonstans nerifrån min mage sparkar en stubin loss, tar fart, springer upp genom tarmarna, bränner till vid njurarna och exploderar rakt på hjärtat.

PANG!

Jag har ju glömt att mata min bebis för bövelen! Bloggen my baby, du har inte fått ett enda inlägg idag. Och tänk, jag höll totalt på att glömma bort dig. Usch, dumma mamma! Näe, inte göja sjå njåå, mamma mata dig. Njååå...

Så, nu var det gjort. Det är visserligen lite sent, men det är fortfarande torsdag och här framför dina ögon ligger ett alldeles nyfärskt inlägg, kläckt klockan 23.01.

It´s very late and I´m on my way to bed. But it feels as if I´ve forgot something. Forgot to... Feed my blog with a daily post, of course! Oh no, I feel like a bad mom. Bad bad me. Well, anyway - here you have some letters on a few lines. A simple post is better than nothing. Goodnight!

samtal med Vädret kl 19.43

Jag: Men lilla vännen, hur är det egentligen?
Vädret: Rör mig inte!
Jag: Men jag är bara lite orolig över din hälsa.
Vädret: Stick!
Jag: Men varför säger du så?
Vädret: Äh, du är ju precis som alla andra.
Jag: Vadå?
Vädret: Men gå nu!
Jag: Nej, jag vill veta, vad menar du?
Vädret: Att du kommer och fjäskar för mig och sen snackar skit bakom min rygg när du är med de andra.
Jag: Det gör jag ju inte. Jag gillar dig, även när du är lite kylig. Men just nu känns det som om du inte riktigt mår så bra.
Vädret: Vad vet du egentligen om att må bra, va? Du kan ta din helyllesol-önskan och dra någonstans där det redan är vår!
Jag: Men jag vill inte! Jag vill va här, med dig. Jag vill att du ska må bra.
Vädret: Ha! Årets skämt! Övat in repliken kanske?
Jag: Men du...
Vädret: Rör mig inte sa jag ju!
Jag: Alla blir vi ibland sjuka, och då är det viktigt att man har någon att prata med. Någon som bryr sig.
Vädret: Sen när har du börjat bry dig?
Jag: Jag har brytt mig om dig hela tiden. Jag har stått upp för dig när du velat gömma bort solen och jag har gråtit ikapp med dig under löven.
Vädret: ...
Jag: Och nu bryr jag mig om dig mer än någonsin. Du håller ju nästan på att dö av kyla.
Vädret: Men det är väl inte så konstigt när dina kompisar hela tiden håller på och skiter på Naturen.
Jag: Näe, jag vet. Och ska jag vara ärlig har jag inte heller varit så duktig på det, att värna om Naturen. Och se, det slår tillbaka, du mår dåligt. Det märks på dina kyliga humörsvängningar.
Vädret: Ja, jag kan faktiskt inte rå för att jag mår så här.
Jag: Nej vännen, jag vet. Vi alla känner skuld för din skull.
Vädret: Ja, å så skyller ni allt på mig.
Jag: Nej, det gör vi inte. Men du vet ju hur vi människor reagerar, ibland tappar man tålamodet och då kan man ju inte annat än att klaga på det mest märkbara. Eller hur?
Vädret: Mmm.
Jag: Kom, ge mig en kram.
Vädret: Nä, kom själv.
Jag: Jag önskar att du snart ska må bra.
Vädret: Mm, jag med.
Jag: Och du, sluta upp med att låta din kyla bita av mig näsan.
Vädret: Haha, men du får ju använda halsduk.
Jag: Ja, det får jag nog göra ett tag till. Kanske en vecka?
Vädret: Mm, eller en månad.

A dialouge between me and the weather - me wondering how the weather actually feels. It feels like it suffers from some kind of contrary fever, a result of the greenhouse effect.

man är inte helfransk förrän man...

dricker vin ur petite glas, såklart!

5 kr styck på Myrornas.

I have bought small-size-wine-glass. As French as it can be.

sensångaren tuppen

Voi voi, min kropp ropar på mig, gå och lägg dig nu! Men jag vill inte, måste bara... Nej, nu! Ok då, säger jag uppgivet och skjuter undan tekoppen. Då får det bli så, för ikväll. Att jag går och lägger mig tidigt. I vanliga fall, under vanliga kvällar sitter jag uppe ända tills tuppen gal. Nej, ingen tupp här, men ja ni fattar. Att jag ibland sitter uppe så länge att himlen både hinner somna och vakna, bussen börjar åter gå utanför mig och grannen vrider igång kranen till duschen. Det viner i ledningarna och en kråka hittar till min kalla balkong. Han tittar på mig, kråkan. Funderar säkert på vad jag gör uppe så sent, eller så tidigt. Men jag skiter fullständigt i kråkan. Han kan ta sitt pick och pack till fjädrar och fly farao till varmare länder. Va fan gör han här egentligen? Fryser häcken av sig? Stick kråka, stick.

Oj, nu ropade min kropp på mig igen... Jaa, ja kommer snart ju... Måste bara blogga... Måste bara och måste bara, är du nån Alfons kanske, kvider kroppen tillbaka.

Jag kan liksom inte slita mig från datorn, typ facebook. Det är det enda stället där folk samlas under alla dessa helgdagar som bombar igen hela januari-månad. Helgdagarna och snön. Och när jag vaknar upp någon gång i maj, i takt med knoppar på gräs och sol på rygg med promenader på  bar mark, utan slask och grus, känns hela vintern som ett enda långt töcken. Som ett grått och förbannat kyligt minne man ogärna vill komma till på ett ganska bra tag.

Nu har min kropp borstat tänderna, dags att gå och knyta sig, jag med. Lyssna på kroppen min och sova, bort vintern.

My thoughts about this bloody cold winter are all about anger. Maybe I should just sleep away this season and be ready to embrace the spring when I open my eyes next time. Feel the sun on my back when I walk on bare soil without any slush or gravel. Breathe in the fresh air and the light mood coming from peoples mind.

på franskfilm-jakt

Jag: jag älskar dig.
Butiksbiträderskan: oj.
Jag: alltså, har ni den filmen, franska?
Butiksbiträderskan: hihi, jaha... man vet ju aldrig, rätt vad det är så händer det.
Jag: eller den kanske inte hette så?
Butiksbiträderskan: eh, njae... vi har ingen sån.
Jag: eller den kanske heter jag älskade honom?
Butiksbiträderskan: ja, eller vi har en som heter jag älskade dig.
Jag: ok, whatever, något med jag älskar, finns det?
Butiksbiträderskan: ja, jag har älskat dig så länge.
Jag: är den fransk?
Butiksbiträderskan: ja...
Jag: ok, det får bli den då. Jag älskar franska filmer.

A dialouge between me and a shop assistant in a video store. Me looking for French movies containing the words I love you (a consisting theme in many French movies).

besatt de français

Just nu är jag inne i en fransk period, en fransk era. Min lägenhet doftar baguette, balkonette, rouge och annan råromantik. Jag plöjer franska böcker och filmer som aldrig förr, övar uttal och studerar sprickor. Allt fult är vackert, alla r är orgasmiska noter och det är absolument fabulöst att se på när andra röker. När de snörper på munnen, får glödens öga att prassla lågt, tända till, för att sedan blåsa ut puffiga vokaler i en förfrisk pose med närbild på en tunga som fuktar läppar.

Jag är nog såpass besatt att franskan att jag undermedvetet går och rabblar franska inlärda fraser inför folk jag möter. Le vache qui rit, säger jag till mannen på cafét när han frågar om stolen är ledig. Så sätter jag handen under hakan och med dimmig stirrar jag ut genom fönstret för att sippra in dagens rungande arom.

Att Le vache qui rit betyder Den skrattande kon, och är ett varumärke på en mjukost, struntar jag fullkomligt i. Det är i alla fall på franska och det enda jag kan uttala korrekt.

I´m obsessed with the French language, French movies, books, and French romanticism. I´m in a so called French-era where everything in my home smells balkonette, baguette and rouge. And what is ugly to everyone is beautiful to me, also all words including r is kind of an orgasmic melody. Subconsciously I speak French to people I meet and behave as a Frenchie - sitting on a café with a book in a laid back pose with the beret askew.

bloggresumé 2009

6 augusti

Bloggen Libfina tillverkas och föds på grund av ett sedan länge stort skrivbehov. Förlossningen går utmärkt och många vill besöka bloggen, men få vågar till en början säga något om den.

Bloggmamman själv känner sig överstolt över sitt nya barn och får en släng av förlossningshybris, vilket leder till en heltidskurs i kreativt skrivande som kommer att sträcka sig över hela höstterminen.

september

Bloggmamman hinner med årets första och sista besök på Gröna Lund och drabbas även av svininfluensan vilket leder till svårigheter med att ta hand om bland annat bloggen och disken. Bloggbesökarna är toleranta och fortsätter besöka bloggen trots en del sjuka inlägg.

När bloggen sover passar bloggmamman på att måla tavlor, se på filmer och läsa läxor.

Ett tag tror bloggmamman sig vara gravid igen, på grund av en uppsvälld mage där orsaken visar sig vara naturgodis. Bloggmamman pustar ut och klappar lite extra på bloggen som hon har fullt sjå med att föda upp.

oktober

Bloggmamman käkar popcorn, dricker sötsliskiga, hemmatillverkade kaffe lattes och dressar sig i sina nyinköpta stövlar. Hon snackar också allvar med sin migrän som känns lite för enveten för att vara sann.

Under tiden händer något med himlen, själva ljuset utomhus klär på sig lite mer sorgsna färger, vilket bloggmamman fullkomligt älskar. Skulle hon få välja skulle det vara höst året om.

november

Bloggmamman slutar upp med bröstmjölk och matar bloggen med blommor, matrecept och chokladtips.

Samtidigt ökar intresset för den snabbt växande bloggen och äntligen vågar fler säga något om den. Bloggmamman sträcker på ryggen av den fina responsen och sitter gärna uppe sent om nätterna för att hinna mata bloggen med inlägg.

Någonstans däremellan blir bloggmamman kär i Amelie från Montmartre och Johnny Depp.

Hon åker även hem till familjen

och till sin kompis i Göteborg.

Dessutom talar hon om sin kärlek till mint, håller hårt om sina trosor och i ett inlägg är hon nog ute och seglar när hon känns lite besatt av kotlett.

december

Under en uppläsningskväll i skolan läser bloggmamman stolt upp ett inlägg ur bloggen - hon vill att hennes blogg ska bli en riktig skönhetsdrottning så snart hon börjar gå runt ordentligt.

Det är dumt att låta ens barn försörja sig, så under julklappshetsen pantar bloggmamman istället flaskor för att ha råd till böcker.

Under julen lägger bloggmamman små överraskningar utanför sina grannars dörr

och dansar in julafton under en Alice-i-underlandet-liknande julgran.

Året tar slut och bloggen är snart 6 månader gammal. Även bloggmamman blir snart ett år äldre, dock fortfarande purt lammkött.

Bloggmammans framtidsvision om bloggen - don´t put my baby in the corner.

A small medley from the past year 2009 about me and my six months old baby - the blog.