bomullsguld, orangekräm & hjärtrött strössel - därför älskar jag dig så

A color-tribute to the autumn

Läste i DN om att ett falskt hot nyligen har riktats mot Eiffeltornet.

Jag tänkte: men kom igen falska bomb-hotare, vad är det för tönterier... har ni inget annat för er va?!

Jag tänkte: GAAH, RÖR INTE MITT EIFFELTORN!!!

I just read in the newspaper that the Eiffel Tower recently has been threatened. It was indeed a false threat, but anyway, I thought: GAAH, JUST STAY AWAY FROM MY EIFFEL TOWER, PLEASE!

Så kan även en ordbok förvandlas till skönhet i ljuset av denna årstid

Even a word book can turn into beauty under autumn´s magical light.

Sen kväll med Bok

- För ett tag sedan, när kunderna hade gått hem för dagen och butiken släckts ner, allting var tyst. *Klartecken* kröp vi fram ur våra kryphål, dimmade upp ljuset, satte på lite musik och kittlade magen med bubbel:

Hårt jobb resulterar alltid i en personalfest!

Alla var riktigt piffiga, precis så som Sophia var.

Vendela och Ellen hängde vid bardisken/kassadisken.

Minna vinkpekade.

Araia chillade.

Sedan hade vi ett... bok-quiz! Wooh.

Knepiga frågor, boknördiga skratt.

Sophie och vinnaren Araia skakade hand, så glasartat som bara politiker kan. Texten på tygpåsen lyder: jag är obegripligt intellektuell. Bra där.

Ellen blev också vinnare. En välbehövlig läsdagbok fick hon.

Klockan tickade framåt-och våra mobilmodeller bakåt i tid. Dags att få i sig mat.

Vi tog tuben, värsta vrålåket.

Lekte typ...

sötnosar.

Ett glamouröst cup in hand vin.

Hejsan Sophia

Halloj Vendela!

Gokväll Slussen.

Promenerade resterande bit gjorde vi. Maten var inom räckhåll. Men först:

lite Skeppsholmsutsikt.

Och så jag.

Du undrar, jag svarar: det är Vendela som har tagit denna tjusiga bild.

Gott folk, sen blev det mat på Hermans. Buffé, om ni missat det.

Många intensiva samtal. OBS! Inte om böcker.

Kaffe, te? Ellen demonstrerar.

Spegellampa.

Häpp. Sedan en sista drink på Södra Teatern.

Hejdå då.

A night out with my colleagues at the book shop.

insändare

Angående antalet vänner på facebook, det är väl ganska så 2009 att lägga till så många vänner som möjligt på sin vänlista? Det kanske inte ens varit inne att ha så många vänner som möjligt, kanske bara jag som fick känslan där ett tag. Att ju mer vänner desto mer populär, som på dagis.

Ibland kan det i och för sig vara trevligt att någon som man har lärt känna eller känner, antingen direkt eller indirekt via en kompis, vill lägga till en på sin vänlista. Men vad jag aldrig har förstått är hur det kommer sig att för mig helt okända personer vill "bli kompis" med mig, personer som man aldrig har hört talas om. Och framförallt, hur går de tillväga när de ska söka efter personer, vilket urval grundar sig deras sökning på? Tänker de kanske: hmm, Anna är ju ett trevligt namn och jag har inget speciellt för mig just nu, så varför inte söka på namnet Anna och se om det kommer upp några intressanta träffar där. Skulle vara kul att dryga ut min vänlista med en Anna...

/En mycket fundersam ägare till denna blogg

Between school tasks, a bunch of books to read, a fuming brain, bills to pay and noodles, I have this thought coming up on my mind - how people you never have heard of want to add you as a friend on facebook? Note that they are people with whom you don´t even have common friends with. It´s not that I´m against some kind of random friendship, it´s just that I really wonder how people do to find you. How do they search, what kind of selection is the search based on and especially: why do they do that? Is it just to get some new friends, or to add as many friends as possible to somehow show how popular he or she is? Hmm, Anna sounds as an interesting name... Yeah, let´s search for an Anna and see what shows up!

finfilmsfynd

När man gör allt annat än att plugga kan man hitta riktigt fina fynd i cyberpåsen.

Den här videon är gjord av bland annat en tjej som heter Annika Bäckström. Hennes blogg hittar du här. Tycker att namnet på filmen ’Ideas by heart’ stämmer in på kreativitet i allmänhet. Fint.

Stillbilder ur filmen

Watch this qute film called ’Ideas by heart’

Bortbränd illusion

Nej vänner, det är inte harskit. Det är brända mandlar. Men i början på detta årsskifte började jag på allvar fundera på vad det var jag egentligen åt.

Det var så här att jag och min vän August hade som nybliven tradition att köpa brända mandlar på stans julmarknad. Det bästa med dessa mandlar var inte hur de smakade, utan hur de på långa gångavstånd luktade. Nu behöver vi inte gå vidare in på deras specifika doft med diverse aromämnen, sockersöta blablahalt och så vidare. Det som snarare behövs sägas om dem är att deras doft är lika viktig för en den rätta stämningen på en julmarknad, som lukten av klor i ett badhus, som popcornlukt på bio, som fisklukt i Norge och så vidare.

Men så hände det oss en sönderhuttrande smällkall kväll, jag vet inte exakt vilken kväll men det var en kväll någon gång i början på det här året. Vi trevade oss runt i mörkret efter butikernas stängningstid. Öde låg numera platserna där julmarknaden bara några veckor tidigare hade härjat och våra magar hade precis börjat ropa på kvällsmat och våra humör börjat reta galla på oss. Och där fanns den, mitt på det öde torget, mitt bland ingenstans. Doften av brända mandlar. Som en hägring stod den och lyste upp fyra kvadratmeters kullerstenar. August och jag släptte snabbt våra tillhörigheter på den snöskadade marken och började med stelfrusna ben och gläfsande tungor utanför mun, springa mot det givna målet, MOOT brända-mandlar-ståndet!

Givetvis var det ingen hägring. Ju närmre vi kom desto mer existerade mandlarna framför oss. Väl framme vid ståndet tvingade jag mina köldskadade händer ur jackfickorna och började leta efter kontanter i plånboken. En femma, var det enda jag hade. August stirrade med hård blick ner i min plånbok, letade efter en enkrona till! åtminstone. Vi stod nu endast en armlängd från de farligt goda brända madlarna, som låg kompakt paketerade som små harskitar i sina genomskinliga strutar. De nästan skrattade åt oss, dessa små harskitar, när vi i vår desperation stod och letade hål på våra fickor. Men så knep August hastigt upp en tjuga ur sin bakficka på jeansen, som var lika blåa som hans hand hunnit bli av den fördömda kylan. Och vi nästan kastade pengarna över mannen i ståndet, som uttryckslöst tog emot dem och växlade över påse av mörk nyans, med harskit. 

Några meter bort från ståndet på torget slet vi sedan upp påsen med harskiten, andades häftigt och lät dregglet från våra munnar bilda istappar under våra hakor. Jag kände det direkt men ville inget säga till August. Jag ville egentligen inte erkänna det för mig själv, men VI hade blivit lurade. Påsen var till sitt yttersta översvälld med en massa harskit som varken doftade brända mandlar eller harskit, eftersom de var vrålkalla. Lika kalla som snön, som mina händer, som min frusna hjärna, som mitt hjärta, som vinterns illvilja mot sina medmänniskor, som en istid. Som allt kallsint i denna onda värld! Vi hade blivit lurade, på harskit. Det ensliga stånd vi hade köpt dem ifrån hade endast utstött ett slags postumt pseudo-essens från julmarknadens heta dagar. De brända mandlar vi hade i våra händer doftade med andra ord, ingenting. Jag lade upp några kalla, intetsägande lortar i min handflata och stirrade på dem. Tog en smaktugga och sv%&#or. August som med glittrande ögon nyligen hade stått och tryckt över min axel, vände sig nu bort och ikapp hängde vi båda köldläpp.

Inga brända mandlar, bara en illusion. Din kalla harskit, du är allt bra på att luras du.

Things are not always what they seem to be - animal waste or candied nuts? I think it has to do in which context things are presented. If the smell of candied nuts only gives an illusion of heavenly taste, rather than to taste even better, then things might be classified from how they look like - as animal waste... Well, just a thought I had, which might, without a text embedded in real fiction, only give an illusion of fuzziness.

Månen

Det var något med månen som gjorde att jag inatt kände mig besvärad, trots att jag låg helt ensam och övergivet trött i min säng. Men det slog mig inte att det var månens förtjänst till makaber sömnlöshet, förrän när jag vaknade som i ett ryck, precis då när sömnen börjat svepa mig in i sin nattvagga.

Jag drömde om min trappuppgång, det var så verkligt. Jag drömde att jag stod inbäddad i ett mörker och väntade på att hissen skulle anlända till min våning. Det var givetvis midnatt, när utspelar sig annars en rysare som bäst? Hissen startade igång någonstans nere i avgrunden. Grannarna låg väldigt tysta, jag tror att de sov i sina sängar bakom sina dörrar. Hissen åkte långsamt upp mot min våning, den allra högsta, förutom vinden som flyger allra högst upp. Men min våning var endast en passage, hissen åkte förbi. Ett gult hissljus blinkade till. Och en skugga. Någon var i hissen. Någon som skulle vidare upp till vinden, mitt på natten. Ovanför mitt huvud stannade hissen och jag lyssnade efter en dörr som skulle öppnas och någon som skulle kliva ur. Men dörren öppnades inte och skuggan i hissen stod kvar. Det var så mörkt omkring mig att mörkret nästan täppte igen andan i halsen.

Ett ryck, jag vaknade givetvis. Klev upp och gick på toa. På vägen tillbaka lyste min balkong upp i ett skenheligt vitt ljus. Jag lutade mig mot fönstret, tryckte min kind mot den kyliga rutan och fann den, fullmånen. Det var en vacker bild, ett drömsk porträtt jag såg. Det väldiga vita ljuset från månens lilla öga, som lyste upp alla svartklädda takåsar, ljuset som påminde om den blåögda dagens avigsida. En saga.

Sedan gick jag och lade mig. Men natten tog inte slut där.

Full moon in my head´s possession, and my nightmares become me a dreadful obsession. But what most beautiful is though, that this sky outside my window, at night is sliced by a big blow - a moon light, so white, and dreamy over black dressed roofs, that a full moon´s intention no evilness proofs.

"Proof from the wise and silver-haired set that personal style advances with age." -advanced style

En sött tips på en silverfin blogg
- i kontrast till alla andra streetstyle bloggar:

Bilder lånade från advancedstyle

A qute tip of a different kind of streetstyle blog.

morotskaka, jatack

Det regnade skamligt mycket i lördags, men ändå möttes vi upp Paula och jag.

Först stod vi under Dramatens vingar och gömde oss för spöna i backen.

Men så kastade vi oss blötsligt ut i regnet, med sikt mot Djurgården

för ett finbesök hos flickorna HelinVoltaire. Ja, ni förstår nog varför.

Det var oändligt mycket folk där, som vanligt. Men det gjorde inget, jag fick min morotskaka och tegelväggarna värmde mina regnblöta tår.

Några timmar senare tänkte vi ge promenaden runt vattnet en chans, men regnet blänkte fortfarande färskt på marken, så vi stegade istället hemåt.

A Saturday in company with the rain, Paula and carrot cake. Pretty sweet, all three of them.

och jag som brukar få höra att jag skriver för långa och invecklade meningar

Elva på kvällen är då inte den mest ultimata pluggtidpunkten. Speciellt inte när ögonlocken envisas med att stänga för dagen, samtidigt som man försöker översätta texten framför sig till begriplig svenska:

"Helt annorlunda blir kompositionen om själva sujetten, fattad som ett sammanflätande av motiv med dessas motivering, upphör att spela en organiserande roll, dvs. om berättaren på ett eller annat sätt låter sig själv träda i förgrunden och därvid liksom bara utnyttjar sujetten för att fläta samman enskilda stilistiska begrepp."

(B. Ejchenbaum Hur Gogol´s Kappan är gjord, ur Form och Struktur, red. Aspelin, Lundberg Sthlm -71)

It´s not ultimate to start doing homework at 11 pm. Especially not when the sentences of the essay are marathon winners, wearing a foreign language costume.

Valträsk

Äntligen söndag. Äntligen slut på valhesten. Jag är givetvis för demokrati men media har då aldrig tidigare spottat ur sig så mycket valkampanjspropaganda som i år. Politikernas ansikten har förföljt mig vart jag än har gått, stora plakat, väldiga röster. Och jag tänker: varför inte satsa ännu mer på budskapet när fanskapet ändå hänger överallt? Varför istället inte göra ren reklam än att måla ut en massa ansikten, som förvisso blir varumärken i sig. Men ändå. Vad hjälper det när det i slutändan är valfrågorna och inte själva personerna som berör oss?

Jag har visserligen sett några bra, men ändå få, exempel på vad som mer skulle kunna kallas för reklam. För det är ju vad det är. Reklam för partiet. Det enda jag kan tänka mig som hindrar reklam i sin primära bemärkelse att florera är att det möjligen finns risk för att eventuellt vilseleda och skapa ett felaktigt fokus? Men jag menar - resten av mediesverige med alla valkompass-tester, därför-ska-du-rösta-på-oss-artiklar, videoklipp, publika diskussionsforum, tv-program, tidningsskvaller och för att inte tala om Facebook-hysterin bland statusraderna - vad gör inte dessa kanaler tillsammans för att vinkla och skapa trovärdigt valfläsk, om än inte medvetet så undermedvetet?!

Det enda parti - och det skäms jag så mycket för, både för deras och å landets vägnar eftersom reklamen är otroligt polariserad, naiv och framförallt hemsk, så pass att jag blir mer mörkrädd än bakgrundens svarta mörker, som utgör ramen i reklamen - är SD vilka gjort en reklamfilm, som tack och lov blev censurerad. De gjorde reklam. Dålig reklam, men det var reklam. Och Kristdemokraterna har även de valt en mer modern och underhållande affischart på en Hägglund som ställs öga mot öga med vilda djur, med ett budskap om ett mänskligare Sverige. Säga vad man vill om det något ironiska stenåldersbudskapet, men det är ändå reklam. Något som exempelvis Socialdemokraterna borde ha anammat än att utmåla en svartvit, statisk bild med Mona Sahlin i fronten framför ett gäng ungdomar med olika bakgrund, och därtill en banal text som lyder: vi kan inte vänta. Nej, vi kan inte det, vi har sett det förr, det är tråkig reklam. Och för att inte tala om en Jan Björklund vars ansikte upptar alla busskurer med en yta på hela fyra kvadratmeter där han ler fram allt annat än partifrågor - en stor och bred glugg med hängande tandkött mellan som skulle kunna se ut som någonting helt annat, om man har fantasi nog.

Till nästa valår ber jag därför alla reklammakare med partier att tänka om. Istället för att köra på sedvanlig primitiv propaganda, gör istället ert jobb! Kreera utanför boxen och låt presumtivt underhållande och kostnadseffektiv pr få agera aktör hela vägen ut. Ni skulle göra både er och landet en ärlig tjänst och dessutom få mer valuta för de valpengar som ni ändå lägger ut på all marknadsföring.

A chronicle in which I´m questioning this year´s extremly primitive marketing campaign of Sweden´s Parliamentary election, in contrast to its biggest impact in Swedish media ever.

höst?

När var det som hösten skulle bli romantisk?

Just nu regnar det bara utanför mitt fönster. Löven ligger endast som små blekgula, nertramapade fjun i ett väldigt regnhav och himlen är okreativt grå. Hur oromantiskt som helst.

When will the real fall come? The one with colorful leaves and crisp in the air. Or is fall just an unromantic story, like everyday life?

och en Torzo

Det blev sedan både en fredag och lördag i Malmö, som kan se ut så här.

Till frukost trollade Madde fram en rosa dröm på glas - fruktsmoothie.

Sedan bar det av till diverse malmöiska sevärdheter.

Mina ögon spärrades upp och hakan tappades. Det kändes deja vú á la Paris när Malmös egna Eiffeltorn - Turning Torso - sken upp mot himlen.

Rätt mäktig.

Z.ätas palats. Alltså inte Zäta som i hockeyspelaren utan Z som i Zlatan, zåklart.

Nästan hela dagen åkte vi runt i denna bil. Hade jag haft pengar OCH körkort hade jag lätt blivit bästa kompis med Mini Cooper jag med.

Sedan gjorde vi stan.

Fika! Vad vore förresten en dag på stan utan en fika? Kanske som en bil utan förare, Malmö utan Turning Torso, S som i Slatan, en smoothie utan frukt, en höst utan löv, en resa utan destination. Etcetera.

Även Malmö är befolkad med barnvagnar. Fast av att döma på märket på barnvagnarna lutar trendensen i denna stad mer åt en icke-latte-mamma-hysterical-Miljö. Jämfört med Stockholm.

Framåt småtimmarna smackade vi lösgodis (icke av sorten Karamelltråkkungen) och drack kaffe.

Någonstans där tog resan slut.

Two more days in Malmö with dear Madeleine. Over and out!