vakenchock

Vaknade idag och var så trött att jag inte visste vart jag var, ni vet när man vrider till och nästan spärrar upp ögonen på en halv sekund av chocken: vad är det för dag, vad är klockan, vart befinner jag mig, vem är jag?! För att en halv sekund senare återfå fattningen, titta på klockan och åter gosa sig ner under det uppvärmda täcket..

Men det gick ju inte. Någon traktor eller vad det var höll på att dundra utanför mitt fönster, varvat med det tjutande ljudet från sophämtningen, vilket fick mig att direkt tänka på att det var en sådan där maskin som sopade bort allt grus från gatorna. Som gjorde rent gatorna från vinterns grus. Och så tänkte jag GÖTT liksom, snart vår, säkert fortfarande lite halvkyligt men ändå ljummet ute, snart knoppar tussilagon upp längs med trottoarkanten. Men ICKE! Jag fick återigen en liten chock och kom på att det inte ens varit vinter än! Kanske var det så att de istället faktiskt sandade vägarna istället, kanske snöade det ute nu och var alldeles plaskhalt.

Jag kunde inte sova så mycket till, kröp upp ur sängen, tittade ut och såg att allt befann sig i sitt normala tillstånd; gråsvart himmel, torrsvart mark.

Men ja, jag gillar ju det speciella mörkret trots allt, det är något speciellt med ljuset så här års. Lite förväntansfullt liksom. Och nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och filosoferar kring livet i allmänhet sådär, ni vet som man gör mest hela tiden.

I woke up, in my bed today, felt very tired and also lost for a half second. Asked myself, where am I, what day and time is it?! Then I regained composure, and tried to instead rest for a few minutes, cuddled myself down in bed again. Also thought spring was coming outside - heard some disturbing noise from a tractor, thought it was sweeping away the gravel from the roads. I was wrong, it´s not spring for a long time. The winter haven´t arrived yet. But for me it´s ok, I like the special light outside this time of year. And now I´m about to philosophize a bit over the life, in good company with a cup of coffee.