petite France

Det börjar bli tjatigt detta, jag vet. Men vad gör man inte när ens längtan är så oändlig att allt omkring förnimmer om den man är förälskad i. Det är som en överlevnadsinstinkt som går igång. Ungefär som att bli småkär i killen på Ica eftersom han har samma fluffiga lockar till hår som den person man är förälskad i. Eller som att bli uppslukad av en viss musikgenre man egentligen inte alls gillar, men som man känner sådan glädje av eftersom ens kärlek älskar just den genren. Man blir besatt.

Jag har blivit besatt av allt som är franskt. Så fort jag bara råkar se en gammal skylt i art noveau-stil med slirig typografi nyper det snabbt till i mitt hjärta och pulsen når upp till ansiktet så att kinderna blir flammiga och örsnibbarna alldeles glödröda. Eller som igår när jag för första gången en regnig lördag hittade till cafét Petite France. Mitt hjärta bankade högt över alla små söta macarones och hela menyn var som skriven i gedigen handstil ända från det franska hjärtat. Och jag blev kär i alla kockar som stod och knådade i köket när jag i smyg skymtade förbi, bara för att få se, för att få känna den franska intimiteten nudda vid min själ. Det kändes som om cafét var mitt hem och att alla som kom dit var mina gäster. Förstör inte mitt barn, ville jag ropa när det blev plötsligt blev rusning. Och så satte jag mig i ett hörn och pussade på både mat, kaka och interiör. Hem ljuva hem.

What to do when the longing for your love is so strong that you don´t know where to go or what to do?; You compare everything in your environment that resembles about your love. For example you fall in love with the guy at the local store because of his smile which reminds of your love´s smile. And you maybe do as I do - having a cup of coffee at café Le Petite France, to feel the lovely French soul slip into my own.