jag sålde min älskling

Jag sålde min älskling för ettusentvåhundra spänn. Det var en råkall vinterkväll i början på december och killen som kom för att köpa min cykel skulle ge den i julklapp till sin tjej, som länge letat efter just en sådan modell.

Tantcykel, kallar man den för. Just min var glittrigt guldbrun och hade en stor korg i fram där man kunde lägga sin matkasse eller något annat mysigt, som kofta eller en famnstor blombukett som man plockat på någon äng eller så. Det hände att vänner sneglade avundsjukt mot den och av mötande främlingar blev den ofta bortskämd med komplimanger. Alltid när jag satte mig på cykelsadeln hamnade jag befriande högt upp och kände mig sådär parant och rakryggad, tack vare det höga styret.

Det var med andra ord cykeln och jag, som ler och långhalm. Som ett hjärta och dess puls.

Cykelns historia började efter gymnasiet då jag köpte den för sparade pengar eftersom jag hade växt ur min rosa flickcykel, som vid det laget hade hunnit bli stulen två gånger samt lidit av en och annan punka.

Min nya guldbruna älskling blev aldrig stulen, utan stal mitt hjärta. Och killen som köpte den åt sin tjej stal den från mig, även fast jag självmant sålde den. Det var under min femte månad som nyinflyttad i Stockholm (läs Tumba) och min för övrigt krassliga studentekonomi led av vinterkräksjukan, vilket gjorde att jag fick ta i med hårdhandskarna, sanera, och rädda ekonomin från döden. 

Det gjorde ont.

Åren gick och jag flyttade in till stan, och det blev än mer omöjligt att cykla - som cyklist i Stockholm får man vara beredd på att riskera sitt liv. Bokstavligt talat. Men nu i helgen när jag var i Malmö och hälsade på min vän Madde, visade det sig att hon har en tantcykel. Förvisso svart, men  ä n d å  en tantcykel!

När vi kom hem till Madde på fredagskvällen hade vi missat att köpa en grej i affären. Jag går och köper det! skrek jag i falsett och kastade mig upp från soffan. Ja, om jag får låna din cykel, sa jag sedan i lite lugnare ton. Madde tittade förbryllat på mig. Ja, jag vet att affären ligger på tre minuters gångavstånd härifrån, men jag vill ändå cykla. Snälla.

A small story about the mourning over my bike, which I had to sell to get some money.