ljus

Det är mordiskt mörkt utomhus och jag tänder ett ljus och det är bara jag och ljuset och ljuset vibrerar, flirtar och jag tror jag ser i syne och jag stirrar på ljuset och ljuset bäddar in sitt gula boskapshus i mina ögon, i mina svarta öppna pupiller som tappar hakan av allt ljus som sipprar in via ljuskusliga nervkanaler, upp till hjärnan och jag ser bara ljus och ljuset är ett med mig och jag glömmer för ett ljusår bort allt det mörka utomhus, även mina pupiller mister sin mörka färg och ljusnar upp i ljustydligt mod och ljuset brinner sig fast i mitt ljushuvud som en spegelbild, som en ljus nagel med en mörk halvmåne, bebodd av en banal ljusveke som är den ljuvliga grunden till allt ljus

och jag blundar och tittar ut,
ljuset tog ljust slut.