Jag har tagit itu med disken. Den växte till det berg jag minst av alla önskar bestiga. Nu är det rent i min hjärna. Nu kan jag sätta mig ner med min tenta som aldrig vill ta slut.
Jag inser här att mina ord sta p plar sig fram. Bokstäverna känns svåra att trycka upp. Ledsen för det, jag tror jag är något apatisk. Min tenta har förintat mig. Jag glömmer bort min egen närvaro. Kan ibland komma på mig själv med att stirra på min egen hand som håller i en överstrykningspenna. Den är orange. Inte min hand, överstrykningspennan. Jag blir rädd. Inte för överstrykningspennan, för min hand. Vems är den? frågar jag mig och granskar handen. Sedan lägger jag ner den. Min hand och överstrykningspennan. Sträcker på mig, hör det knastra från ryggen. Sedan dyker jag ner igen. Låter handen jobba vidare.
Annars är allt i sin ordning. Den grå mattan ligger kvar på himlen och min tenta är snart slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar