När jag blir sjuk blir jag alltid smått rastlös av mig. Vet inte vad jag ska ta itu med först, vad jag ska äta till lunch, om jag ens är sugen på choklad(!) Kanske vill jag ut och promenera, kanske vill jag se på en film. Stora problem, nej. Men sjukan sätter mig på prov - den febriga känslan är ju en odefinierad känsla i sig. Jag mår inte så pass dåligt att jag måste ligga ner, men inte heller mår jag så bra att jag till exempel kan dra ett varv med dammsugaren.
På grund av min rastlöshet gjorde jag därför allting lite halvt om halvt igår. Vände till exempel i dörren när jag skulle gå ut. Rakade bara ena benet i duschen, hade inte tålamod nog för två. Såg bara på halva reprisen av Skavlan, åt en halv banan och glömde skriva puss i ett sms.
Men lagom till kvällen fick jag lite mer balans i blick och satte mig därför ner med ett glas vin och skrev. Dock kändes det hela väldigt tragiskt, eftersom det inte alls är den sanna bilden av mig. Jag, själv en lördagskväll med vin? Helt fel.
Jag skyller på sjukan, det är helt och hållet sjukans fel!
Den riktiga bilden av mig är ju att jag sitter med en flaska cola och skriver! Inte vin, cola.
Så är det.
Åh det är jobbigt när man är så där lite sjuk! Man tycker ju att det borde vara bättre att vara lite än mycket sjuk, men ibland känns det nästan värre just för att det är så där mittemellan... Hoppas du snart är helt bra!
SvaraRaderaKram