Äntligen!

Efter att ha jobbat och yogat och gjort andra väsentligheter om morgnarna kan jag idag äntligen vakna upp på mitt morgonlyxiga vis: en kopp kaffe, en liten chokladbit, datorn i famn; några rader, en bok; några sidor. Sedan mår jag bra. Frånsett att jag har blivit förkyld.

Det känns speciellt avigt att vara förkyld på sommaren - det är ungefär som att äta kall pasta i sallad, som min vän J uttrycker det. Fast då syftar hon inte på någon liknelse, det är bara som jag själv binder orden.