Kafferepsknytis

Hemma hos mina föräldrar har hösten redan dykt upp med dunder och brak och sluga vindar bakom solgula ridåer. Det är förvisso mysigt, men det var inte längesedan dagen var så brännande het att man satt och svettgrät mitt på blankblåa dan.

Det hände för någon vecka sedan - några av oss kursare samlades hemma hos mig på
kafferepsknytis, för att knyta sommarband och säga hej så länge innan hösten skiljer oss åt.

Amanda var sprudlande solvarm och glad.

Likaså hennes hemmagjorda chokladbollar som till slut simmade i smörsvett.

Mikaela och Annie skymde sig i skuggan medan vi mumsade gott och pratade INTE BARA
böcker. Kanske svängde samtalsämnena mer åt hur vi hade det på våra jobb och vilket jobb
som blir vårt framtida jobb. Nervösa tanke!

Och sedan kom någon på att man kan känna vinden dansa om man ställer sig vid balkongräcket.

Snart ställde vi oss alla där, svalkade oss och spanade utsikt.

Vi tittade länge på himlen, men såg inte ett moln så långt ögat kan nå.

Men sen så! dök Island upp och vi hurrade för kylan, även om alla ändå gillar värmen.
Alla utom Libfina för hon tycker mest den är en pina.