14 augusti 2011

Ofokuserad


Snart är semestern över, vilket borde innebära att jag känner mig mer utvilad och skärpt än någonsin. Jag borde se ut som de semesterfirare som är tillbaka på kontoret - brunbrända så det osar läder om dem, med ögonvitor så stora att de borrar hurtiga hål bland andra grå kontorsråttor.

Det är egentligen inget negativt, men jag kan inte direkt säga att jag känner mig redo för någonting, jag har inte ens en naggande känsla av av att det kliar någonstans på kroppen man inte vet vart. Det känns mest tomt och utspritt. Som tusen handfallna pusselbitar till ett pussel med ett abstrakt mönster. Å andra sidan är det kanske så det ska vara. Man reinkarneras under semestern, börjar på noll. Och då är det inte lätt att sedan veta hur man ska gripa tag i världen från sin lilla vagga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar