Ni får ursäkta min bloggfrånvaro men under natten till fredag föddes mitt allra första barn, med en vikt på 140 gram och längd 11 cm. Jag kan meddela att allt har gått väldigt bra, på torsdagen kom det ett meddelande om att jag kunde hämta hem henne och på kvällen slogs hon igång.
Några dagar så här i efterhand kan jag säga att känslan av att ha blivit förälder är svårbeskrivlig, mina känslor är liksom all over the place. Och framför allt, det liv jag har nu är helt ovärderligt mot det liv jag hade innan - plötsligt förändras alla dimensioner, jag vill nog säga att mitt fokus på något sätt har blivit annorlunda. Jag känner mig som en helt annan person och kan inte annat än att bära på det lilla undret i mina händer, vid köksbordet, i sängen, på bussen, när jag fikar och promenerar. Att upptäcka alla hennes finesser gör mig gråtmild, hon upphör aldrig att förvåna mig!
Välkommen till världen Siri.
Min nya iPhone, jag är farligt besatt av dig.
Hehe, åh kommer så väl ihåg hur det känns...
SvaraRaderaJa, jag kommer också ihåg hur det var för dig - du var så varsam med den lilla dyrgripen.
SvaraRaderaÅhå! Även du min Brutus... Välkommen i gänget, viss är den fiiin? My precious...
SvaraRaderaKrams!
PS Vilken färg? Jag har den vita... :) Utan skal än så länge vilket någon tyckte var modigt, snarare dumdristigt kanske tänker jag...
Samma här, den vita! Köpte mig ett slags fodralskal redan efter någon dag - en strumpa kändes inte tillräckligt som skydd ;)
SvaraRadera