Sitter i mitt krypin och äter min frukost samtidigt som jag läser - försöker hinna läsa ikapp all förlorad fiktion som lutar sig trötta och utsvultna mot varandras ryggar på de långrandiga raderna i bokhyllan - och skeden den rör sig sökande i den alldeles utsökta skålen med yoghurt.
Jag försöker fiska upp de bananskivor som ligger nerskivade i skålen. En bananskiva per sked ger ett makligt motstånd i munnen, på tungan. Ibland fångar jag upp två bananskivor indränkta i yoghurt, de har klibbat ihop sig mot varandra likt ett nyförälskat par. Genast lyfter jag upp blicken från boken och koncentrerar mig på att dela isär de envetet kära bananskivorna, men de vill inte dela på sig dessa farliga älskare som får mig att vilja ta till med kniven - skära isär dem! Jag-vill-inte-ha-äcklig-banangröt-i-munnen! Balans, smakbalans, åh denna fullkornsblodiga frukostbalans. Den bästa starten på hela dagen. Det viktigaste målet på hela dagen, för att uppnå balans. Harmoni, oui.
Utanför min dörr, och innanför en annan dörr skäller en liten hund hål på den sköra morgonbubblan. Hunden skäller och skäller och bananerna limmar och klibbar, slimmar och slemmar ihop sig, och en annan granne sticker ut sitt huvud och ropar: Håll TYST!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar