Det finns en kvinna i mitt liv jag ännu inte berättat om. Det har liksom tidigare inte varit väsentligt att ta upp det i bloggen. Men eftersom hon nästan, ja indirekt skulle man kunna säga, alltid är med när jag bloggar, äter och utför andra utspel här hemma tänker jag nu berätta om henne.
Denna kvinna har fått mig att analysera lite mer kring hennes liv än jag normalt sett gör med andra grannar. Hon beter sig inte särskilt konstigt och ser rätt alldaglig ut, typ 40+, brunt hår, propert klädd kvinna, älskar att röka, söker... Ja, det är ju inte direkt så att jag har tagit till med kikaren, men varje gång jag lyfter upp blicken från min syssla ser jag alltid denna kvinna stå och röka på sin balkong. Eller bara sitta. Alltid. Oavsett om regnet spyr eller om åskan skär så sitter hon troget där. Det är lite som att vi blivit tjenisar hon och jag. Inte för att vi nickar mot varandra och byter några intetsägande fraser. Inte alls. Men hon finns liksom alltid där. Som en trygghet. Jag kan till och med komma hem mitt på självaste julafton och upptäcka att hon står där. Ja, inte för att jag någonsin kommit hem mitt på julafton. Nejdå. Men nästan så.
Så funderar jag lite till kring denna kvinna. Hon bär alltid blus med kofta. Morgonrock i värsta fall. Håret ligger ständigt jämnt med pagen och jag anar ett pärlhalsband runt halsen. Vem är hon mer? Har hon inga vänner? Åker hon helt ensam på semester?
Men plötsligt vänder jag på perspektivet och kanske då att kvinnan tänker likadant om mig. "Tänk att den där tjejen på 20+, med lite lockigt hår, tröja, i värsta fall endast trosor, alltid sitter där och smattrar på tangenterna. Vem är hon mer? Har hon inga vänner? Åker hon helt ensam på semester?"
Jag ska nog inte döma ut kvinnan alltför mycket. Vem vet, det kanske gömmer sig en hel orkester och några trubadurer bakom hennes persienner, vilket kanske är den egentliga anledningen till varför hon för jämnan går ut på balkongen. Hon behöver ju självklart ta pauser från allt ståhej! Ja, så kan det vara. Eller kanske är det så att hon helt enkelt trivs i sitt eget sällskap, med att sitta under markisen och inhalera nikotinet.
I have a woman in my life. Haven´t told you about it before. This is an important woman who always stand by my side when I´m blogging or eating. Everytime I look up from what I´m doing I always see her sitting there all alone smoking on her balcony. Always. Sort of a safety. She always looks the same, very tidy, dressed in a blouse with a pearl necklace. And I start to think who is she? Does she have any friends, does she travel alone? And maybe she have same thoughts about me: "who is that girl, always sitting in front of her PC, looking qute, sometimes not wearing any clothes. Does she travel alone?" Maybe I shouldn´t analyze that much about this woman and her life. Maybe she loves her state. Loves to sit under her awning inhaling some nicotine.
