dags för årets första och sista gröna lund

Photos moonjazz furiousgeorge81 panda cat baby idle a while

For this year´s first and last time I´m about to visit the amuesement park Gröna Lund.

männen på radion

Vardagsmorgon. Sophämtningen har satt igång utanför fönstret och närbutiken doftar nygräddat bröd. Jag ligger kvar i sängen, vrider mig och tittar på klockan, vill inte stiga upp. Sätter istället på radion och hör någon trött recensent betygsätta tre av veckans filmpremiärer. Tre stycken. Fler filmer värda att recensera finns inte, suckar han.

Så kommer han till Coco Chanel-filmen, den med Audrey Tautou i huvudrollen. Och den filmen var ju rätt kass, enligt honom. En annan manlig röst dyker upp och menar på att filmen faktiskt inte var helt åt skogen, att det var Audreys skönhets förtjänst, men att hon egentligen är värd någon annan film som gör hennes skönhet mer rättvisa. Recensenten får plötsligt snärt på rösten och instämmer helt i den andre mannens ord, kvinnan är fasansfullt vacker. Nästan så att det gör ont att se på henne, nästan så att luften försvinner ur kropp och rum. Och den andra mannen menar ungefär på att hon är såpass gudomligt vacker att till och med Gud framstår som en blek kopia.

Jag har nu slutat vrida mig. Går upp, kopplar på Internet, för jag måste bara undersöka hur fasligt vacker den där Audrey egentligen är. Det enda jag minns henne från är filmen Amelie från Montmartre, fotad i nördpage med futuristiskt grön bakgrund.

På google hittar jag en mängd bilder på henne. Klickar fram dem en efter en, försöker förstå, försöker tappa andan, ramla av stolen, försöker upptäcka någon schablon jag missat, men jag kan inte. Ledsen, men jag kan i n t e förstå vart någonstans den där Audrey skulle vara så bländande vacker som hon beskrivs av männen på radion. Nu menar jag inte att hon är ful. Tvärtom, stora djupa bruna ögon, speciellt näs-och munparti och sådär egentligen rätt genomsnittlig. Ja, hon är naturligt fin, men inte så att jag nickar sönder nacken och skriker ja ja ja för varje bild som dyker upp.

Så funderar jag på männen på radion. Är det vad de anser vara vackert, en Audrey Tautou? Ja, kanske det. Eller vem säger egentligen vad som är vackert, männen på radion?

I´m laying down in bed, don´t want to go up yet. So I turn on the radio and listen to two men talking about the movie about Coco Chanel, with Audrey Tautou in the leading role. Suddenly they forget to talk about the movie - Audrey is only what they talk about, because of her beauty. They are painting her up as a divine being. Suddenly I´m up on my feet, in front of the Internet. Wanting to look her up, I just have a blurred memory of her in movie Amelie from Montmartre. I start to click on google´s every image of her, waiting to lose breath, to fall of the chair and say yes yes yes to her beauty. But I can´t. I just can´t do it, I don´t think she´s that beautiful. She looks nice, deep brown eyes and yes, just nice. And then I start to think about the men on the radio, is this what they define beauty, an Audrey Tautou? Or who is it that decides what´s beautiful, the men on the radio?

redan

Photo mariczka

Ta inte illa upp, jag avgudar hösten. Efter en lång sommar itvingad tunna kläder, inomhusvånda, och semesterpanik känns det skönt att äntligen kunna gömma sig bakom en meterlång halsduk, tända upp värmeljusen och dricka te för fulla muggar.

Men vad hände egentligen, vem vände blad till nästa årstid? Ingen sa något till mig i alla fall. Idag frös jag för första gången på länge och det var nästan becksvart på väg hem. Jag såg det stora svarta täcket hänga över staden, skymma de nyligen blomstrade löven och påminna om den tunga långa årstid vi har framför oss. Den årstid då endast ljusen från husen når genom och upp ur det mörka.

What happened? Who did turn the page into autumn? It was recently summer but today when I went home in an early evening the pitch black blanket was covering every recently blossoming leaf, hanging over the life as a reminder of coming prolonged season, filled with longing for spring and summer. And then only the lights inside the houses can, as angels, track this heavy darkness. But anyway, I adore autumn!

hujedamej vilken bok

Sent igår kväll bläddrade jag mig fram till den sista sidan på Selma Lagerlöfs bok Kejsaren av Portugallien. Å jag tror mig minsann ha fällt någon tår och känt sagans värme omfamna hjärtat mitt. Trots enkelt berättande bygger Selma upp och gestaltar karaktärer, känslor och miljöer så det både stormar och älskas.
Ja, läs själva.

Last night I finished he book Kejsaren av Portugallien by Selma Lagerlöf. A famous Swedish author who lived in the 1800s and was awarded the Nobel Prize in 1909. I love this book because of the simplicity in telling and also because of the characters and their relations which are very well portrayed from beginning to end.

maken till macka

Ibland kommer jag på mig själv med att bara leva på mackor. Mackor fyllda med en salig potpurri eller kanske bara ost. Och dessutom blir de som allra godast när man själv tillverkar dem. Visst, en hyllning till alla mysiga fik, men mycket av det som bjuds är tyvärr ihopslafsade, fattiga fabrikat till skrattretande priser. Lite så att man själv någon gång skulle starta ett fik för att visa maken till macka.

Surdegsbröd, basilikapesto, keso fetaoliv, svarta oliver, avocado, kruksallad, gurkmeja, paprikakrydda, grönsakskrydda, salt och mynta.

I love bread. Making a sandwich filled with just cheese, or as this above with; wholemeal bread, pesto, cottage cheese fetaolive, black olives, avocado, salad, turmeric, pepper, vegetable spice, salt and mint.

lite vernissage och ett hipp hipp hurra!

Idag är det slappsöndag med SVTplay och sött godissällskap. Men igår var det minsann lördag och kalas för Johanna, vilket kunde se ut så här.

Föst gick vi runt på lite vernissage i Johannas och hennes pojkväns nyinköpta lägenhet

och såg på stora härliga tavlor som man försvinner in i.

Födelsedagsbarnet själv och hennes Mattias.

Och en av hennes presenter.

Förutom tavlorna var även tapeterna helt fräna, både som fondvägg eller bakgrund till foto som detta till exempel med mig, Johanna och Camilla.

Fredrik Johansson var där.

Och en till Fredrik Johansson han med.

Andrea

och Andreas

Babusjka eller någon

Kristina

På toaletten fanns ännu en häftig tapet och plötsligt var vi på Hawaii och solade

eller sprang längs med vattnet.

Sen tog vi lite paus från tapeten och vilade fötterna

innan natten bar hem oss.

Johanna had her Birthday party yesterday and we had a lot of fun and a great time at her home with all cool wallpapers, paintings, people and food. Thank you Johanna!

cliffhanger

Åh, jag har just fått in ett jätteroligt jobbuppdrag! Vad det är får ni kanske se när det blir klart.

I´ve got a really good job asignment! Will maybe show you when it´s finished.

detaljernas betydelse

Skor är för mig mest en nödvändighet, något jag behöver för att om hösten inte bli blöt om fötterna eller om vintern bilda isklumpar. Men idag när jag var ute på ny säsongsjakt gick jag redigt in för att hitta min andra hälft. Och med mig hem fick jag ett par riktigt fräna boots i rostbrun färg. Som en äkta cowboy känner jag mig ungefär.

Ojämnheter, sömmar och läder

Robusta klackar eller kanske hästhovar

Ett gediget hantverk

och höga skaft

som gör att man nästan får svindel när man går i dem.

I feel like a cowboy wearing these new vintage boots. Love the details that gives the boots their distinguished characteristics.

färgfest!

Snart bär det iväg mot min kompis Johannas 30-års fest. Men först ska jag pynta ansiktet med lite smink.

Soon I´m about to leave for my friend´s birthday party! But before, some make up, please.

mmm, mycket exklusivt

Jag var inne och handlade på NK idag. För er som inte vet så står NK alltså för aNKnäbb. Nej, det gör det inte, jag skojade bara. Men överdrev gjorde jag definitivt inte, för varuhuset känns faktiskt som ett plastikens meccka, nersprutad med botox och silikon. Och när jag går där känns det som om jag befinner mig på en annan planet. Eller rättare sagt i en annan del av Stockholm.

Nåväl. Jag går förundrad runt bland hyllorna i jakt på en present och upptäcker att ett manligt biträde tagit sig äran till att hjälpa mig. Han ser ut att vara äldre än han är men jag tror på runt 20-25 år, lång, välklädd med bakåtslickat hår. Och ganska så här låter samtalet:

Biträdet: Hrrmm, hejsan, vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: Jag är ute efter en present. Har du någon mer variant av detta som luktar gott? (Håller upp en flaska)
Biträdet: (Harklar till och drar på smilbanden) Ha, luktar gott! Ja, det har vi en massa av! Till exempel det här exklusiva märket. (Öppnar en annan flaska och andas in doften i ett teatraliskt svep) Mmmmmm, mycket exklusivt, mmmm...
Jag: (Luktar på innehållet) Ah, jo, det luktade gott... Har ni några fler förslag..?
Biträdet: Oh jaa, absoluuut! Den här till exempel. (Skruvar av korken på ännu en flaska, håller den mot mig samtidigt som han har blicken bortvänd mot mer intressanta saker) Mmmm, mycket gott väldigt exklusivt, mmmmm.
Jag: Aaaa, den här var bättre, jag gillar den mer. Vad hette den sa du?
Biträdet: Mmm, mycket exklusivt... Mmmm...
Jag: Ok, men då vet jag på ett ungefär, jag kollar runt lite och återkommer i så fall. Tack!
Biträdet: Mmmm, absolut...

There´s a department store in my town where everyone who works has made some kind of plastic surgery. I can tell it by all oversized lips and watermelons for breasts. But it´s ok. If it´s really needed to make a plastic surgery for your self-esteem´s sake, then go for it. But nothing for me. Anyway, in this department store everything spells e x c l u s i v e, and sometimes this kind of exclusive thing is the only thing that dominates what should be bought. It actually goes to be a bit too superficial. In the conversation I had with one of the shop assistants I only remember the word exclusive. As if what only counts in this plastic fantastic expensive world.