natten

Klockan två inatt släckte jag lampan för att äntligen sova. Fast jag var inte särskilt trött, mer spänd och exalterad över den text jag suttit och skrivit på. En text som handlar om mord, om ett oväder som kastar omkull gardiner som bildar stora skuggor över ett rum, om månen som skär sig vit genom nattens svarta himmel och ett brev, en besatthet. Det var svårt att somna, jag vred runt lakanet i tusen rynkor, kikade över axeln för att se om inte någon stod i mörkret bredvid sängen och tittade på mig. En fluga flög vilset ovanför mitt huvud, jag undrade vart den kom ifrån.

Jag lyckades somna, och vaknade av en flod som sköljde över mig i drömmen. Flodens läte dundrade högt omkring och det började droppa in vatten någonstans, in i min lägenhet. Det var på riktigt, floden forsade och rann ner som ett vattenfall på min balkong. Det regnade ute. Spöregnade, som om någon där uppe plötsligt vridit på kranen. Jag tände lampan vid sängen, tittade på klockan på mobilen som visade sjutton minuter över fyra. Hade jag bara sovit i två timmar? Jag klev upp, gick och ställde mig vid fönstret, kände längs karmen, det lät som om det regnade in. Dropparna var så tydliga, ett stort eko av varenda en. Men det var torrt, jag vred upp den ena persiennen och mötte en tjockgrå målning fylld av vattendimma. I några sekunder stod jag så, rakt upp och ner, i bara nattlästen och stirrade ut mot det vattenvilda intet och alla svartgapande fönster.

Plötsligt såg jag något där ute, nej, det jag såg stod bakom mig. Det var bara min säng som avtecknades mot fönsterglaset. Mitt hjärta slutade galoppera och jag gick på toaletten. Innan jag åter kröp ner i sängen kastade jag en blick mot microvågugnens gula siffror. De visade tjugosju minuter över sex, inte fyra. Jag tog upp mobilen och hårdgranskade siffrorna där. Ja, snart halv sju. Utanför hade det börjat ljusna. Kranen hade dragits igen, det hade blivit tyst och regnet var nu mest bara en dröm.

Klockan halv tio på morgonen skällde grannens råtthund sönder min sömndvala. Jag klev upp och möttes av en oskuldsblå himmel och sol som smekte mot grannarnas fasad i norrläget. Natten var som förbytt, som ett barn som plötsligt ler och glömmer bort att det nyss gråtit.

I had a strange night-went to bed at two am after writing on my novel. A bit exalted and also afraid of the dark I finally could close my eyes and sleep. A few hours later I woke up by a dream filled with waterfalls, and the noise of the gushing water was really strong - I wasn´t dreaming. It poured outside as if someone had opened the water tap. I went out bred, stared at the gray water-misted painting outside. Thought suddenly someone stood behind me when I saw something reflect in the window. It was just my bed, nothing else. I went back to sleep and at ten am I woke up by the little rat dog barking at nothing behind the neighbor´s door. The sun shined outside, as if the rain just was a dream. The night had untouched just changed its mood, like a crying child that suddenly starts smiling, forgetting about its recent sadness.

do did done

Igår gick jag till Östermalm och café Saturnus som har gigantiska kanelbullar, meterhöga morotskakor, mosaik och lite Français-känsla. Jag tog en kopp kaffe-americano och just en sådan meterhög morotskaka. Ja, åtminstone decimeterhög var den. Skojar inte.

Lånade ut mina ögon för ett tag till denna bok Berlinerpopplarna av Anne Ragde, innan Fredrik kom och sällskapade.

När vi promenerade hemåt hade Gud på den nittonde timman målat upp himlen så här vackert.

Och lagom tills jag kom hem var popcornen färdigpoppade.

Yesterday I went to a café, ate a huge carrot cake and read a bit in the book Berlinerpopplarna by Anne Ragde. Then Fredrik came and kept me company. On our way home we saw a beautiful sky, surely painted by God himself. When I finally came home I found some popcorn gasping for my mouth.

dörrar är till för att öppnas

Att till exempel blogga kräver både tid och kreativitet. För att spara på tid men ändå vara snabb med idéer krävs det dels mycket övning men framförallt öppenhet till de mest icke givna tingen i livet. Stort som smått, oväntat som funnet. När jag jobbar på att få idéer till saker hjälper det om jag ibland varierar ordning och sysslor om dagarna.

Jag menar då inte att man behöver åka till andra sidan jordklotet för att dyka ner i miljoners-liter-fulla hav eller leka vildsint bungyjumpare för att finna sin inspiration. Det räcker med att göra något litet och annorlunda, att bryta vissa mönster; att gå på teater istället för bio, att läsa en bok man annars inte skulle läst, att fysiskt byta plats på jobbet eller kanske prova ett annat lunch/fikaställe.

Och plötsligt får du ett annat och större perspektiv på tillvaron, och blir automatiskt mer öppen för nya intryck. Och detta i sin tur triggar dig till att se möjligheterna i omöjligheterna vilket gör att du blir mer kreativ. Hänger du med?

Jag har valt ut ett par bilder som jag blev inspirerad av, inte för att det handlar om det som egentligen syns i dem, utan snarare känslan av dem. Idéer kommer oftast ur det lilla oväntade. Och jag hoppas på att även du får inspiration av dessa bilder och även denna blogg.

Alla förtjänar att vara kreativa, kreativitet sätter guldkant på vardagen.

Photos morningk jennbyallsorts just.K philippklinger sëbastián Julie70 midnightdigital HalfPinay tara Scott5x5 Oberazzi edscoble

Let me inspire you with these pictures above. Not exactly with what they show, rather the feeling of them. And how to inspire yourself on your own hand and be more creative; open your mind, do things you usually don´t do, like going to another café then you use to, switch places at your job, go for theater instead of cinema and read a book you really wouldn´t have chosen. This will maybe make you see the existence from another perspective and make it easier to be able to handle something coming from new impressions. Everyone deserves to be more creative, creativity puts a precious line on the everyday.

oh my gosh, jag tror jag dör lite

arabou Premium; hasselnöt & nougat överdraget med mörk choklad.

Bit på den du!

Oh my gosh, I think I´m dying! Love this chocolate with taste of haselnut and nougat, covered with dark chocolate.

håll på garden

Åh, vad min kropp värker efter denna fajt! Nej, så allvarligt är det inte, jag har bara bråkat om lite plats på dansgolvet. Så som alla andra träningsentusiaster gör. Jag noterade två personer bredvid mig som tog ut varenda steg till sitt yttersta och varje arm skulle minsann stäckas ut till sitt fullo. Vad man inte tänker på när man gör så är att det står 70 andra personer som försöker ta ut sina steg och att man möjligen bör göra lite plats kring sig. När den ena personen smockat till mig för tredje gången ger jag plats åt en lite hårdare blick, för jag orkar än en gång inte le och säga att det inte är någon fara.

Personerna ställer sig sedan för att dricka vatten medan vi andra kör koreografin och jag upptäcker plötsligt att de står och sneglar åt mitt håll. Vi har bildat gäng. Det är jag mot dem. Och ja, så håller det på. Inte bara för mig utan för alla. Det finns till och med värre fajter där folk skäller på andra om någon råkar står i vägen för deras spegelbild.

Photo Marcelo Seixas

När jag var liten gick jag på dansskola. Där fick jag bland annat genomgå examinationer och lära mig ordentliga grunder som att till exempel räkna takter och inta positioner. I fotoalbumen som ligger hemma hos mina föräldrar ligger denna tid som ett fint minne där jag bär illgrön body och skrikig bomullskjol medan mina kompisar istället hade en rosa body och exklusiv tyllkjol.

I vilket fall så minns jag att min danslärare var noga med att lära oss att inte dansa utanför vår egen garden. Med pekgfingrarna ritade hon upp en fyrkant runt sig där hon stod och menade på att vi bara skulle trampa i vår egen trädgård när vi dansade. Och sedan dess har jag höllt hårt på den regeln och önskar innerligt att många andra lärde sig av den, ja mest för trivsamhetens skull, men även för att ge dansen ett symmetriskt uttryck. (Visserligen har alla inte gått på dansskola och bär därför med sig olika kunskaper, men vett och etikett är man väl ändå skolad till.)

Något annat som min danslärare lärde mig var ett annorlunda sätt att uttala pianist på. Hon var från England och bröt lite på svenska, vilket inte gjorde mig något. Men när hon sa att vi kunde börja dansa när pianisten satte igång (ja vi hade en egen pianist som spelade klassisk musik) så lät det för oss åttaåringar chockartat så här: Börja dansa när penisen sätter igång.

I´ve been in a fight today. There are always kind of fights like this when I go for dancing at the gym. The dance hall is quite crowded and some of the people forget to leave space for other. I got beaten about three times from the same person, thinking will she ever learn to handle her movements in a not-always-extended-mode? When I was younger I went for dance classes where my teatcher tried to learn us kids to stay in our own garden when we dance. An invisible garden which makes you both leave space for other people and also make the expression of the dance be more symmetric. So so!

dagen går ibland fasligt snabbt, tur att man i alla fall hinner gå och lägga sig

Photo Helgasms

Sometimes the days run very fast, and I´m just thankful because of my chance getting to bed.

...förutom m som i morotskaka

Photo fabcakelady

Och här är receptet för den som vill avnjuta.

Well, carrot cake is one of my favourites indeed. And the recipe goes here.

allt som börjar på m är mestadels bara jobbigt

Vaknade idag upp med järnsmak i munnen och mina ögon ville inte riktigt öppna sig. Jag steg upp satte mig framför datorn och anade vad som höll på att hända. Försökte hota men det gick inte. Vid lunch stupade jag åter ner i säng av illamående, tunga ögon och utmattning.
Jag hade fått migrän.

Det finns flera olika varianter av migrän. Och det finns olika nivåer, olika sorters smärtor. Den jag hade idag låg på skala 6 av tio. Inte så där jättejobbigt i alla fall, inte så att jag måste ligga med fuktig handduk på ögonen, sova konstant i plus tjugofyra timmar, spy upp galla lite närsom och knappt kunna resa på mig från sängen. Det enda som finns att göra när jag har migrän är att ta tabletter och sova. Helst ta tabletter så fort jag börjar ana den där järnsmaken i munnen, som med djävulshorn letar sig upp till näsan, ögonen och sätter sig på lur på ena sidan av huvudet. Jag ville helst undvika tabletter och ropade ut mot mina tysta väggar, med armarna utsträckta bakåt: Come and get me, I´m here! I´ve lost... You won... Sen föll jag bakåt, avbröt dagen och gav plats åt migränen. Det enda som fanns att göra var att sova.

Några timmar senare hade migränen mojnat; den hade packat sin väska fylld med hammare och tyngder och börjat ge sig av. Jag slog upp ögonen och tog tag i den ryska rouletten; jag skulle gå och träna. Hade jag tur skulle den försvinna helt.

Jag mår bättre nu men tröttheten hänger fortfarande kvar och lyder jag inte kroppen med en stor dos sömn inatt kommer den att piska mig ännu hårdare. Om inte imorgon, så till helgen och säkert kommer migränen då att vara upp till en vecka.

Photo Amadika

Ja, och så var det med det. Snipp snapp snut och så fick huvudet ett lyckligt slut.

Today I woke up with a taste of iron in mouth and my eyes didn´t want to say hello to the day. I had migraine. So I steeped down in bed again, never thought I ever would be able to come up again. Thought this migraine would reach and escalate for a much higher pain. A pain that forced me to throw up every hour and sleep constantly in plus 24 hours. But after a few hours this afternoon I felt a bit better. The migraine had subsided; packed its black bag filled with hammers and weights to slowly go away. I took a chance, gambled with Russian roulette and went to the gym. And I feel much better now after exposing my body! But if I don´t listen to my body and let it get a big dose of sleep it will surely punish me with a much more keen migraine, maybe tomorrow or when weekend comes. And then I will lay down and in a desperate way flounder the pain and repentance away.

dagens dagbok

08.00 mobilens alarm skriker. ett alltför betingat ljud att jag vid det här laget omedvetet skulle få spader om det oprovocerat, utan att komma från min mobil, spelades upp på vilken plats som helst.

09.30 springer, som vanligt med hjärtat skymtandes i halsgropen, illrött, blodet bråkar med artärerna. till bussen, till slussen.

10.10 åker fel. missade att gå av vid rätt station, hamnade nästan ute i trekanten. (jo, stället heter faktiskt så) får åka tillbaka med ett blå tuff tuff-tåg som för evigt borde tas ur trafik. ger mig tinnitus och efterskakningar.

10.15 befinner mig på café fåtöljen för att med min grupp gå igenom veckans skrivprojekt. dricker slött kaffe och tappar hungern.

11.30 beställer in fetaost-macka. magen bildar lite ballong, tyvärr ingen med färg.

13.00 skola och responssamtal för dialogerna, i ett lite för ekande rum som fångar upp varenda vibrato.

15.15 hetsläser några första sidor av en bok på vägen hem. ska vara klar idag.

16.10 petar i muskelhårda avocados. gröna och helt fria från ödmjukhet. handlar istället bröd och en del andra kylskåpstryggheter.

17.00 i samtal med utebliven gruppmedlem. summerar skrivprojektet - får inspiration till nya infallsvinklar.

17.40 försöker powernappa, men balkongdörren är förbannad på mig, slår igen och har sig. eller kanske att vinden är lite förbannad, det är ju måndag trots allt.

18.30 mätt. ännu mer mackor till mat. min mage är numera en stor deg, fylld av oliver, keso och pesto.

19.20 får ett överraskande samtal. kanske löften om något rejält stadigt till våren.

20.45 ångesten spyr snabbt över mitt bröst; jag måste börja skriva på projektet snart, men fortfarande för trött och egentligen vill jag bara hyra tonvis med filmer, sjunka ner bland dun och värme, drömma om galna maskerader och bli lite smålullig på vin.

20.00 ännu ett samtal. jag vill hjälpa personen i andra änden. kanske att det går.

20.45 just det, du ska ju också få ta del av mitt liv. bloggar.

21.30 spotify på, eller snarare ständiga reklamavbrott. surfar bland andra bloggar och spånar idéer till en skrivtävling.

22.00 huvudvärk. hjärnan har flummat lite för mycket idag.

23.00 karlavagnen kallar.

My day´s format in a time schedule. Or kind of a diary; monday, the irritating noise of the alarm kicks me up from bed. I run for the bus, to catch up my group on a cafe to discuss this week´s writing project. Later at school, having response calls about the written dialogues. On my way home, shopping some safety to fill up the refrigerator with. A phone call, a try to a powernap, dinner time; a sandwich again, another phone call. One of the calls maybe gives me promise of something steadily in the future. Blogging, listening to radio, surfing on the internet. Having headache, my brain must´d wollied too much. Godnight.

mäkta makt

Photo December Sun

Just nu håller jag på att skriva på så mycket text att om man skulle vira ihop allt så skulle det räcka flera varv runt ditt hem, runt trädet, runt kanske jorden. Det bästa med att skriva texter, i detta fall skönlitterära, är att jag kan skapa vilka världar jag vill. Jag har makten till att bestämma vem som säger vad och makten till att framkalla en utvald känsla hos den som läser.

Right now I´m writing on so much texts. I´ve found out that it´s very powerful to write; I can create all kinds of worlds, I can decide who says what and also the power to decide what kind of feeling I want to bring the reader.