facebook har snott mitt liv

Jag hinner inte med någonting, känns det som i alla fall. Mina prydliga to-do listor växer och kluddas ner av nya kom-ihåg-saker. Mina fulgula post it-lappar väller ut över hela matbordet, slickar sig fast på min tallrik, fastnar i håret och hamnar innanför tröjan. Finns det möjligen mer tid att hämta någonstans, undrar jag?

Egentligen är det rätt konstigt att man inte har tid. I alla fall om man jämför med alla småbarnsföräldrar. De tar hand om sina barn, matar dem, tar dem till dagis, tar hand om dem när de är sjuka, vaggar dem till sömns, leker med dem, lär dem tala, ger dem kärlek PLUS att de hinner med sig själva. De hinner jobba, få sömn (nja, kanske inte den längsta sömnen) de hinner äta, kanske duscha och till och med eventuellt syssla med någon hobby. OCH facebooka!

Där har vi det, boven i dramat! Antagonisten i min vardag - facebook. Min drog och förklaringen till varför jag inte tar tag i boken istället för facebooks gastkramande statusintresse. Varför jag istället inte bloggar, varför jag inte hinner dammsuga och varför jag skippar ett trevligt mingel. 
Nja, kanske inte det sista.

Igår när jag kom hem från alla dagsbestyr slog jag som alltid snabbt på datorn och klickade fram facebook, livet. Just då föll insikten över mig med att det kanske inte är så hälsosamt att enbart leva sitt liv genom andras semester-och partybilder. Och framförallt genom andras statusuppdatering. Och är man ute efter någon form av skribent/författarkarriär så är kanske inte finurliga kommentarer på andras status det enda man eftersträvar att få nedskrivet om dagarna.

Vad är det för liv?

Ok, jag må överdriva en aning. Men oftast heter genvägen till allt annat man egentligen bör ta itu med just:

Facebook.

It feels as if I´m not having time enough for everything I should do. And I think of all parents who both have time with their childern AND themselves. They also have time to Facebook (I know some who fb). And there we have the culprit, my antagonist in everyday life - facebook. Maybe it´s not so healthy to just indulge in other peoples life. At least not if you´re looking for more quality time.

textbild

Klyschan "en bild säger mer än tusen ord" stämmer ganska bra i många fall. Genom en bild tolkar synen in många medvetna och undermedvetna signaler. Men faktiskt så kan det även i en text gömma sig ofantligt många bilder. Kanske mer än tusen olika bilder till och med, beroende på vad det är för sorts text. Då syftar jag mer på skönlitterära texter.

Men det kan även vara text i form av till exempel sms, mail, vykort, reklam, brev, blogg etc. eftersom all text faktiskt kommunicerar. Visst är det så att text i dessa mer bestämda former inte talar i lika många bilder som en skönlitterär text där hela fantasins spektra tar plats. Men det vi inte får glömma är att vi undermedvetet faktiskt tolkar in mycket mer än vi tror när vi läser en text, genom till exempel våra erfarenheter, kunskap, textens interpunktioner, rytm, stil, typsnitt, dialoger, ordval med mycket mera.

Och vet du en annan fin sak med text? Det är när man först överblickar textmassan på pappret innan man börjar läsa. Den känslan kan jämföras med att hålla i ett present man just fått - att ha det framför sig och känna stor och pirrig förväntan över innehållet.

The cliché "a picture says more than thousands words" is good. But not to forget that a text also says more than a thousand pictures. A text is a bit like holding a gift you´ve just received - you´re hopeful about it when it lies in your hands, ready to be opened, with curiosity to its content. This nice feeling states more than all pictures in the world.

dagensmuffin

Konstigt nog har jag glömt bort denna hemsida - dagensmuffin.se. Det var min sockersöta kompis Madeleine som åter påminde mig och mina smaklökar om den. Recepttillverkarna är helt enkelt vi själva. Så har du något smarrigt muffinsfynd till recept så gå in bums och dela med dig av det!

Muffins är ju smaskens och dessutom kan innehållet varieras i all oändlighet. Ju mer av ett godisland i varje recept desto större smakbomsupplevelse, tycker jag. Vad sägs om till exempel Nutella-Geisha cupcakes? Eller Whitedream cupcakes? Å så min favorit (tror jag med tanke på huvudsmaken) - mintmuffins.

Foto dagensmuffin.se

Muffin is the cutest invention (and word) ever in the sweet world of pastries. Dagensmuffin is a Swedish web site where you can share your own muffin recipes, and discover other lovely recipes like Nutella-Geisha cupcakes and Whitedream cupcakes. The site is also available in English, Finnish, German and French.

mitt blåa rum och framtidens knepiga fråga

Som vanligt är det återigen kväll, ja vad skulle det annars vara? Dag kanske, fast det redan varit dag? I alla fall så är det nu kväll, jag sitter och stressar, våndas över allt, biter på naglarna, några bitar hamnar mellan tangenterna och sätter hack i skrivandet. Svårt att trycka ner bokstaven A. Just där ligger den, den vita nagelfisen och skiter ner.

Och jag sitter fortfarande och våndas över allt, över morgondagen och dagen därefter. Och sen var det säkert något jag missat som kommer hända i helgen. Något som rubbar min heliga lördagsrutin. Min brunch, lattefikat i gallerian, ströget i parken, Robinson, chips, pizza och lite vin kanske. Eller varför inte passa på att leka gourmand och häva mat på flott restaurang, klirra med glas och mumsa i sig centimeterstora kaprisbräserade rödbetsstrudlar över en fem centimeters fläderångad riskompott?

Och sen efter helgen kommer ju nästa vecka, åh nej, då var det säkert ännu mer saker att bita tag i. Precis som med nageln, bita bita. Mina ögon är något rödsprängda, jobbar på högvarv, övertrötthetsvarv, rullar runt. Nej, de rullar inte runt, men det känns så. Mitt bord pryds av böckernas fina travar. Travar jag ännu inte läst, bläddrat igenom och begrundat, så som man borde. Och travarna ligger lite så att om någon nu skulle komma hem till mig skulle den personen säkert tro att jag är ett litterärt mästerverk. Rena uppslagsverket. Och vi skulle sitta här, mittemot varandra med varsin skärm framför oss. Mitt rum skulle lysa upp i blått och personen skulle fråga mig riktigt knepiga frågor. Nästan så att jag redan stannar till på 1000-kronors-frågan som lyder: Hur många årstider har vi? A.1  B.5  C.3,5  D.4. Och jag skulle behöva ta en livlina på den frågan så att jag verkligen säkrar upp mig. Svårt att veta om svaret ska vara A eller D. Ja, nuförtiden är det väl ingen skillnad mellan årstiderna? Jag skulle alltså ringa en vän, snacka lite skit, fråga hur helgen varit och sen läsa upp frågan samtidigt som klockan tickar fram.

Hjärtat galopperar nu ända upp i halsen och Karlavagnens radiosändning har slutat för länge sen. Programmets lastbilschaufförer och ensamstående kvinnor på femtio plus med rökröst har gått och lagt sig, väntar på nästa sändning som kommer att handla om ämnet Svek.

Jag kniper igen ögonen, saktar ner högvarvet, ögonvitornas idoga rullande. För ner skärmen, hör datorn knäppas igen till en kompakt platt bärbar variant. Håller kvar handen över skärmens rygg. Känner processorn inifrån maskinen sakta ner och kallna någonstans under min handflata. Stannar till i några sekunder, hämtar upp tiden och reser på mig för att gå mot sängens dvala. Jag behöver sova. Inte vara orolig över imorgon, inför framtiden. Den kommer ändå förr eller senare att infinna sig, på sitt eget lilla vis.

A post that is about my pulse that increases instead of  fall when night comes. Time to sleep. Don´t have time. Everything needs to be done and future expectations do not allow me to sleep. I bite my nails to pieces, flakes fall between the keys. Intercepts up my writing. I decide to go to bed instead. Ignore everything for a while, a few hours. The future comes up anyway, sooner or later in its own little way. No point in worrying unnecessarily.

essä

Det har blivit dags att skriva en essä i skolan. Undra vilket ämne man nu ska välja att lyfta fram? Jag läste nyligen en essä av Peter Englund som handlar om massagestavens historia. Intressant intressant...

It´s time to write an essay in school. Wondering what I´ll write about. Read an essay recently by Peter Englund who wrote about the history of the dildo (from Italian diletto which means pleasure or happiness).

din soliga lördag och jag höll mig inomhus

Undra vart solen tog vägen idag? Igår, lördag, var det så underbart promenadvädersfint. Så mycket folk på gatorna som härjade med sina tonvisa inköp iklädda stora, stela, svulstiga designkassar med stor logga på. Som tog sin plats på gågatan just där solen lade ut sin slöja. Just där i mitten på kullerstenarnas finslipade yta, där alla ville trängas. Familjer som gottade sig åt lördagen, mer än en godispåse kan göra. Som långsamt lunkade fram och plötsligt säger mamman i familjen med ögonen suktandes efter den lilla boutiquen: åh, kan vi inte gå in här? Och pappan suckar lite tyst för 20:e året i rad, drar iväg åt ett annat håll med sonen i släp och mamman är redan inne bland allt det glittriga.

Själv såg jag solen i sammanlagt kanske tio minuter eftersom jag var på ett danskonvent på World Class på Nybroplan. Det blev fyra stycken dansklasser från morgon till sen eftermiddag och sen skrek min kropp rejält efter energi. Och som ett husdjur matade jag den med mat, socker och vila.

Det gör inget att jag missade solen för jag upptäckte en ny favorit bland alla dansstilar - lyrical jazz. Typ som modern dans, typ som Jeanine Mansons specialitet i So you think you can dance.

The sun shined over us in Sweden yesterday, but I didn´t get my chance to see it - stayed inside all day to take part on a dance convention. I took four classes and discovered a new dance style which probably will become a favorite - contemporary dance. Like lyrical dance, like Jeanine Manson´s style in So you think you can dance.

i torsdags

Oj, har ni märkt att jag klassificerar in dagarna i sina namn på mina rubriker. Fredag, lördag, i torsdags, och så vidare året runt, livet ut. Men det blir lätt så, att man gärna säger vad som hände under vilken dag, så att ni hänger med. Ja, så att ni inte tror att det jag nu ska berätta handlade om vilken dag som helst för till exempel fem år sen.

I alla fall hade vi, i den kurs jag läser, en uppläsningskväll på skolan för alla som ville komma. Alla i kursen som ville skulle läsa upp egenproducerade texter med fritt framförande - sång, dans, sketch, i drama/retorisk-stå-rakt-upp-och-ner-anda, och så vidare. Temat för kvällen var ordet Om och min text handlade Om min blogg, såklart. Jag valde att läsa upp ett inlägg jag tidigare publicerat i bloggen, närmare sagt det här. Just för att dels marknadsföra min blogg, samt visa på ordet kommunikation främst inom dagens aktuella bloggsfär - vad som möjligen krävs för att kunna nå ut till många läsare.

Givetvis tog jag med mig min kamera för att dokumentera denna minnesvärda afton. Och tacka ska jag göra till Emma som är superwoman på att fota! Jag räckte över min kamera till henne och bad henne fota mig lite på måfå när jag skulle läsa upp min text. Då menade jag typ starta kameran och trycka på knappen för att fota. Möjligtvis zooma lite om det behövdes. Men Emma är av annan kaliber när det gäller att fota. Hon tog tag i kameran och tryckte på alla knappar jag först trott bara varit till för syns skull, och började prata om bländare, slutartid och raw. Alltså inte stand-up RAW, utan filformatet raw. (Raw är alltså ett format som gör att man enkelt kan efterredigera bilderna i photoshop utan att behöva förstöra dess kvalitet.)

Det var högt i tak i kvällens aula. Med utrymme för spex, som att till exempel fastspänd i ett rep svinga sig ut över folkhavet.

Johanna pluggade manus, studerade naglar och agerade som röstpresentatör. Grymt bra (radio)röst har hon - lugn, objektiv och dämpad men ändå intressant.

Fortfarande innan vi kom igång. Det här är alltså inte publiken.

Emmas kameratrix inspirerade mig och jag testade att ställa in med manuell skärpa. Kanske inte den bästa.

Och där står jag.

Hederlig skolfikapaus

som omvandlades till billig öl/vinkväll, för att fira våra strålande insatser. Här med bland annat Johanna och Linnea.

Även med Emma och hennes pojkvän Christopher, båda med glasögon.

Och utan glasögon. Kändes lite nakna gjorde de, utan glasögon.

Åt ena hållet jag och Johanna.

Åt andra hållet, jag och Therese.

Sen gäspade jag stort och sa att det faktiskt är en ny dag imorgon, drog på mig jackan och vältrade ut i snålregnet.

Last Thursday we had a soiree in my course at school. People were invited to listen to our varied presentations. I read out this post from my blog, partly to promote it and talk about communication, especially in this contemporary blog sphere. And afterwards we celebrated our magnificent efforts in company with dear beer and fine wine.

några tankar och en betraktelse

Kylskåpets kompressor smyger åter igång igen, annars är det rätt tyst här hemma. Grannen har slutat svära åt hissen och klampa hårt med sina klackskor nerför stentrapporna. Till och med råtthunden innanför en annan dörr har tystnat. Jag sitter och läser, tänder upp lite ljus. Några tankar flyger samtidigt förbi i mitt huvud. Som vanligt, svårt att koncentrera sig på bara en sak. Tankar om att det snart är jul. Kanske borde jag köpa en julstjärna att hänga upp i fönstret. Min allra första jul, i denna lägenhet.

Det börjar smattra mot fönstret. Jaha typiskt, tänker jag, släpper boken och går fram för att möta mörkret. Kanske ta i hand och nicka lite främmande mot honom. Så möts jag av detta, som för någon sekund får mig att tro att smattrandet är själva snön. Att det snöar.

Men det är inte snö. Det är ett hav. Hav av ljus. Ser ni vad jag menar? Nej, inte det där. Utan det andra, ljushärvan på balkongen längre bort. Vad menar de med att fullkomligt dränka ner halva fasaden och hela balkongen i ett ljusbad?

Eller kanske fungerar ljushavet som ett riktmärke. Kanske vill de bara uppLYSA om att det är just där de bor, vilka det nu är.

I´m sitting here and reading here in my quiet home. Listen to the rain patter against the window. Walks up to look outside, and all I see is a giant sea of light from a distant neighbor’s balcony. Why have to drown half of the facade and the entire balcony with so much light? Is it even legally? Legally to celebrate X-mas like this. I admit I might be a bit jealous, not even having a x-mas light in my window.

fredag idag

och vi här på jobbet firar såklart med lösgodis!

Skumpa känns ju så 2006.

Friday today and we celebrate it with sipping candy here at my job, not bubbly.

till alla författare och bokälskare

På sajten kapitel1 kan man lägga upp sitt eget manus och få respons/betyg från andra läsare. Har man tur får man en egen bok utgiven från Piratförlaget.

Vill du bara njuta av andras texter går det bra det med - de finns i tonvis.

Kapitel1 is a Swedish site for all writers and book lovers.