chokladkakan

Ursäkta min frånvaro, men jag har haft full sjå med att ta hand om mina händer och mun.

Min ena hand har under hela dagen trevat efter chokladkakan jag köpt hem, samtidigt som den andra handen har slått på den trevande. Och när den trevande handen inte fått tag på chokladkakan har den gått och surat, inte velat vara med på att till exempel knyta skorna tillsammans med den andra handen.

Och när handen som slår bort den trevande handen från chokladkakan inte har fått en samarbetspartner har den spänt fast ett par handklovar på både sig och den andra handen.

Och eftersom ingen av händerna nu kan göra varken det ena eller det andra har istället min mun hoppat på chokladkakan. Munnen kom minsann på att den inte behövde ett handtag, utan klarar sig ganska bra själv.

Och nu har jag alltså fullt upp med att torka upp chokladkladdet runt munnen och samtidigt trösta båda händerna.

Det är minsann krävande att både vara heltidskontrollant OCH ta hand om bloggen.

Sorry for my late post, I´ve been busy with keeping my hands and mouth away from eating up the whole chocolate cake.

johannes tröjan

Min klasskompis hade på sig en stor och jätteyllig tröja idag. Vi andra klasskompisar satt och frös bittert samtidigt som vi kastade förstulna blickar på klasskompisen med den alldeles övervarma och säkert jätteunderbara tröjan. Tröjan var en oversize, stor i modellen, ganska maffig, gråbeige och stickad i typ kabelstickning. Den såg alltså ut att antingen vara en second hand-saga eller tillhöra hennes pojkvän, kanske till och med pappa. 

Tröjan visade sig vara Johannes Brosts gamla trasa. Eller för Johannes var den säkert inte gammal och på min klasskompis var den ju fashion. Hur hon fått tag i den är en snäv historia som kort kan sammanfattas i att Johannes för länge sedan glömde den på en dåvarande inspelningsplats, vilken var hemma hos min klasskompis mamma.

Men hör ni, det är Johannes Brosts tröja! Kanske har den en gång hängt i hytten på båten i tv-serien Rederiet. Och kanske har den någon gång smusslats in på Dramaten.

Nej nej, vänta!

Kanske har Johannes faktiskt hälsat på Mikael Persbrandt när han haft den på sig. Hälsat på honom med en ryggdunk och samtidigt råkat gnida sin tröja mot Mikael.

Detta mina vänner, detta är historia så det ryker om det i alla läroböcker!

Min klasskompis har alltså på sig en tröja som Johannes Brost en gång har ägt, och kanske har Johannes någon gång där innan haft den på sig när han ryggdunksgnidit sig på Mikael Persbrandt.

Ohhh!

Eller vänta vänta!
Kanske. Är. Det. Till. Och. Med. S å å å att... Johannes Brost möjligtvis någon gång under en filminspelning haft på sig tröjan när han ryggdunksgnidit sig på...
Brad Pitt!

GAHH!

Pust...

Jo jag håller med, det känns aningen bisarrt. Men för första gången i mitt liv har jag gått och blivit attraherad av en tröja.

Today was my class mate wearing a thick old-fashioned sweater. It turned out that it had belonged to a Swedish actor. A long story.. Anyway, my fantasy told me that maybe this actor had worn the sweater when he shook hands and hugged another very handsome Swedish actor. Or maybe this actor with this sweater on has shaken hands and hugged Brad Pitt!? Oh, right now, with these somewhat bizarre thoughts I feel lot of attraction to this sweater.

tidsglömska

En del dagar flyger förbi lite snabbare än andra och en del dagar känns lite segare än normalt. Nyårsdagssegt, segare än kola. När det går så segt försöker jag blunda, tävla med mig själv om att titta på klockan när jag känner att nä, nu borde det åtminstone ha gått en och en halv timma. Men varje gång det händer har det bara gått en kvart, tjugo minuter högst. Och då tänker jag tvångstankar som att försöka tänka på något annat så intensivt att tankens detaljer krossar sönder min besatthet av tiden.

Ok, jag tänker inte så här när jag är ledig, det hände faktiskt bara när jag satt i kassan på Ica. Speciellt på helgerna kvävde dötiden ner mina krafter, min entusiasm. Och när det äntligen kom in mer än två kunder i butiken samtidigt log jag så att det stramade ända upp mot öronen och för gamlingarna erbjöd jag mig att packa ihop varorna, och jag har nog aldrig levererat så många välkommen åter och annat trivialt snicksnack som jag gjorde då.

Sen slutade jag på Ica, chefen tyckte om mig men han ville bara anställa sina släktingar, sa han. Så jag tog av mig min röda skjorta, dock inte framför honom, och skrev under på ett vitt papper. Chefen klämde fram en tår i ögonvrån och bad om en kram. Jag gick ut, förbi alkisarna som alltid hängde på dörren och som kom med ettusentvåhundra pantkvitton om dagen. Jag gick ut och andades in frihet. Visserligen mycket bilavgaser från Hornsgatan, men ändå frihet. Min kamp mot klockan var äntligen slut. Det var inte förräns när jag senare kom hem den dagen som jag insåg att skolan snart skulle ta slut och jag inte hade något annat jobb att försörja mig med.

Och vänder vi på det är en snabb dag till exempel som den idag. Knappt så att man hinner andas, ens gå på toa på grund av alla fika-ärenden man måste ta itu med. Och när jag äntligen kommer hem efter blixthalka, snöröda-köldskador-kinder och frost i näshåren, sätter jag mig ner, matar kurret i magen och pustar ut. Loggar in på facebook, decenniets förbannelsebok, samtidigt som jag varvar med att hetsäta bloggar. Det går en stund, jag vet inte hur länge för jag behöver inte kolla upp tiden. Jag vet att det snart är läggdags om jag vill ha en migränfri och spritt språngande fredag. Och när jag är på väg att stänga ner datorn känns det som om jag har glömt något. Mina händer stannar upp, vilar på tangenterna, jag tittar upp från skärmen, hör två nackkotor eller något knäckas till av stelhet, samtidigt som jag lyssnar på den svinkalla vinden utanför fönstret. Vad är det jag kan ha glömt? Jag går igenom min to-do:

- vattna mina döda orkidéer
- svara på det som mina kompisar har skrivit på min facebook-wall
- ta bort nagellacket
- ringa mamma
- slänga sopor
- boka ny tvättid

Det står alldeles still.

Plötsligt börjar det hända något. Någonstans nerifrån min mage sparkar en stubin loss, tar fart, springer upp genom tarmarna, bränner till vid njurarna och exploderar rakt på hjärtat.

PANG!

Jag har ju glömt att mata min bebis för bövelen! Bloggen my baby, du har inte fått ett enda inlägg idag. Och tänk, jag höll totalt på att glömma bort dig. Usch, dumma mamma! Näe, inte göja sjå njåå, mamma mata dig. Njååå...

Så, nu var det gjort. Det är visserligen lite sent, men det är fortfarande torsdag och här framför dina ögon ligger ett alldeles nyfärskt inlägg, kläckt klockan 23.01.

It´s very late and I´m on my way to bed. But it feels as if I´ve forgot something. Forgot to... Feed my blog with a daily post, of course! Oh no, I feel like a bad mom. Bad bad me. Well, anyway - here you have some letters on a few lines. A simple post is better than nothing. Goodnight!

samtal med Vädret kl 19.43

Jag: Men lilla vännen, hur är det egentligen?
Vädret: Rör mig inte!
Jag: Men jag är bara lite orolig över din hälsa.
Vädret: Stick!
Jag: Men varför säger du så?
Vädret: Äh, du är ju precis som alla andra.
Jag: Vadå?
Vädret: Men gå nu!
Jag: Nej, jag vill veta, vad menar du?
Vädret: Att du kommer och fjäskar för mig och sen snackar skit bakom min rygg när du är med de andra.
Jag: Det gör jag ju inte. Jag gillar dig, även när du är lite kylig. Men just nu känns det som om du inte riktigt mår så bra.
Vädret: Vad vet du egentligen om att må bra, va? Du kan ta din helyllesol-önskan och dra någonstans där det redan är vår!
Jag: Men jag vill inte! Jag vill va här, med dig. Jag vill att du ska må bra.
Vädret: Ha! Årets skämt! Övat in repliken kanske?
Jag: Men du...
Vädret: Rör mig inte sa jag ju!
Jag: Alla blir vi ibland sjuka, och då är det viktigt att man har någon att prata med. Någon som bryr sig.
Vädret: Sen när har du börjat bry dig?
Jag: Jag har brytt mig om dig hela tiden. Jag har stått upp för dig när du velat gömma bort solen och jag har gråtit ikapp med dig under löven.
Vädret: ...
Jag: Och nu bryr jag mig om dig mer än någonsin. Du håller ju nästan på att dö av kyla.
Vädret: Men det är väl inte så konstigt när dina kompisar hela tiden håller på och skiter på Naturen.
Jag: Näe, jag vet. Och ska jag vara ärlig har jag inte heller varit så duktig på det, att värna om Naturen. Och se, det slår tillbaka, du mår dåligt. Det märks på dina kyliga humörsvängningar.
Vädret: Ja, jag kan faktiskt inte rå för att jag mår så här.
Jag: Nej vännen, jag vet. Vi alla känner skuld för din skull.
Vädret: Ja, å så skyller ni allt på mig.
Jag: Nej, det gör vi inte. Men du vet ju hur vi människor reagerar, ibland tappar man tålamodet och då kan man ju inte annat än att klaga på det mest märkbara. Eller hur?
Vädret: Mmm.
Jag: Kom, ge mig en kram.
Vädret: Nä, kom själv.
Jag: Jag önskar att du snart ska må bra.
Vädret: Mm, jag med.
Jag: Och du, sluta upp med att låta din kyla bita av mig näsan.
Vädret: Haha, men du får ju använda halsduk.
Jag: Ja, det får jag nog göra ett tag till. Kanske en vecka?
Vädret: Mm, eller en månad.

A dialouge between me and the weather - me wondering how the weather actually feels. It feels like it suffers from some kind of contrary fever, a result of the greenhouse effect.

man är inte helfransk förrän man...

dricker vin ur petite glas, såklart!

5 kr styck på Myrornas.

I have bought small-size-wine-glass. As French as it can be.

sensångaren tuppen

Voi voi, min kropp ropar på mig, gå och lägg dig nu! Men jag vill inte, måste bara... Nej, nu! Ok då, säger jag uppgivet och skjuter undan tekoppen. Då får det bli så, för ikväll. Att jag går och lägger mig tidigt. I vanliga fall, under vanliga kvällar sitter jag uppe ända tills tuppen gal. Nej, ingen tupp här, men ja ni fattar. Att jag ibland sitter uppe så länge att himlen både hinner somna och vakna, bussen börjar åter gå utanför mig och grannen vrider igång kranen till duschen. Det viner i ledningarna och en kråka hittar till min kalla balkong. Han tittar på mig, kråkan. Funderar säkert på vad jag gör uppe så sent, eller så tidigt. Men jag skiter fullständigt i kråkan. Han kan ta sitt pick och pack till fjädrar och fly farao till varmare länder. Va fan gör han här egentligen? Fryser häcken av sig? Stick kråka, stick.

Oj, nu ropade min kropp på mig igen... Jaa, ja kommer snart ju... Måste bara blogga... Måste bara och måste bara, är du nån Alfons kanske, kvider kroppen tillbaka.

Jag kan liksom inte slita mig från datorn, typ facebook. Det är det enda stället där folk samlas under alla dessa helgdagar som bombar igen hela januari-månad. Helgdagarna och snön. Och när jag vaknar upp någon gång i maj, i takt med knoppar på gräs och sol på rygg med promenader på  bar mark, utan slask och grus, känns hela vintern som ett enda långt töcken. Som ett grått och förbannat kyligt minne man ogärna vill komma till på ett ganska bra tag.

Nu har min kropp borstat tänderna, dags att gå och knyta sig, jag med. Lyssna på kroppen min och sova, bort vintern.

My thoughts about this bloody cold winter are all about anger. Maybe I should just sleep away this season and be ready to embrace the spring when I open my eyes next time. Feel the sun on my back when I walk on bare soil without any slush or gravel. Breathe in the fresh air and the light mood coming from peoples mind.

på franskfilm-jakt

Jag: jag älskar dig.
Butiksbiträderskan: oj.
Jag: alltså, har ni den filmen, franska?
Butiksbiträderskan: hihi, jaha... man vet ju aldrig, rätt vad det är så händer det.
Jag: eller den kanske inte hette så?
Butiksbiträderskan: eh, njae... vi har ingen sån.
Jag: eller den kanske heter jag älskade honom?
Butiksbiträderskan: ja, eller vi har en som heter jag älskade dig.
Jag: ok, whatever, något med jag älskar, finns det?
Butiksbiträderskan: ja, jag har älskat dig så länge.
Jag: är den fransk?
Butiksbiträderskan: ja...
Jag: ok, det får bli den då. Jag älskar franska filmer.

A dialouge between me and a shop assistant in a video store. Me looking for French movies containing the words I love you (a consisting theme in many French movies).

besatt de français

Just nu är jag inne i en fransk period, en fransk era. Min lägenhet doftar baguette, balkonette, rouge och annan råromantik. Jag plöjer franska böcker och filmer som aldrig förr, övar uttal och studerar sprickor. Allt fult är vackert, alla r är orgasmiska noter och det är absolument fabulöst att se på när andra röker. När de snörper på munnen, får glödens öga att prassla lågt, tända till, för att sedan blåsa ut puffiga vokaler i en förfrisk pose med närbild på en tunga som fuktar läppar.

Jag är nog såpass besatt att franskan att jag undermedvetet går och rabblar franska inlärda fraser inför folk jag möter. Le vache qui rit, säger jag till mannen på cafét när han frågar om stolen är ledig. Så sätter jag handen under hakan och med dimmig stirrar jag ut genom fönstret för att sippra in dagens rungande arom.

Att Le vache qui rit betyder Den skrattande kon, och är ett varumärke på en mjukost, struntar jag fullkomligt i. Det är i alla fall på franska och det enda jag kan uttala korrekt.

I´m obsessed with the French language, French movies, books, and French romanticism. I´m in a so called French-era where everything in my home smells balkonette, baguette and rouge. And what is ugly to everyone is beautiful to me, also all words including r is kind of an orgasmic melody. Subconsciously I speak French to people I meet and behave as a Frenchie - sitting on a café with a book in a laid back pose with the beret askew.

bloggresumé 2009

6 augusti

Bloggen Libfina tillverkas och föds på grund av ett sedan länge stort skrivbehov. Förlossningen går utmärkt och många vill besöka bloggen, men få vågar till en början säga något om den.

Bloggmamman själv känner sig överstolt över sitt nya barn och får en släng av förlossningshybris, vilket leder till en heltidskurs i kreativt skrivande som kommer att sträcka sig över hela höstterminen.

september

Bloggmamman hinner med årets första och sista besök på Gröna Lund och drabbas även av svininfluensan vilket leder till svårigheter med att ta hand om bland annat bloggen och disken. Bloggbesökarna är toleranta och fortsätter besöka bloggen trots en del sjuka inlägg.

När bloggen sover passar bloggmamman på att måla tavlor, se på filmer och läsa läxor.

Ett tag tror bloggmamman sig vara gravid igen, på grund av en uppsvälld mage där orsaken visar sig vara naturgodis. Bloggmamman pustar ut och klappar lite extra på bloggen som hon har fullt sjå med att föda upp.

oktober

Bloggmamman käkar popcorn, dricker sötsliskiga, hemmatillverkade kaffe lattes och dressar sig i sina nyinköpta stövlar. Hon snackar också allvar med sin migrän som känns lite för enveten för att vara sann.

Under tiden händer något med himlen, själva ljuset utomhus klär på sig lite mer sorgsna färger, vilket bloggmamman fullkomligt älskar. Skulle hon få välja skulle det vara höst året om.

november

Bloggmamman slutar upp med bröstmjölk och matar bloggen med blommor, matrecept och chokladtips.

Samtidigt ökar intresset för den snabbt växande bloggen och äntligen vågar fler säga något om den. Bloggmamman sträcker på ryggen av den fina responsen och sitter gärna uppe sent om nätterna för att hinna mata bloggen med inlägg.

Någonstans däremellan blir bloggmamman kär i Amelie från Montmartre och Johnny Depp.

Hon åker även hem till familjen

och till sin kompis i Göteborg.

Dessutom talar hon om sin kärlek till mint, håller hårt om sina trosor och i ett inlägg är hon nog ute och seglar när hon känns lite besatt av kotlett.

december

Under en uppläsningskväll i skolan läser bloggmamman stolt upp ett inlägg ur bloggen - hon vill att hennes blogg ska bli en riktig skönhetsdrottning så snart hon börjar gå runt ordentligt.

Det är dumt att låta ens barn försörja sig, så under julklappshetsen pantar bloggmamman istället flaskor för att ha råd till böcker.

Under julen lägger bloggmamman små överraskningar utanför sina grannars dörr

och dansar in julafton under en Alice-i-underlandet-liknande julgran.

Året tar slut och bloggen är snart 6 månader gammal. Även bloggmamman blir snart ett år äldre, dock fortfarande purt lammkött.

Bloggmammans framtidsvision om bloggen - don´t put my baby in the corner.

A small medley from the past year 2009 about me and my six months old baby - the blog.

bokfrossa

Att köpa pocketböcker är ungefär som att köpa godis; lika stor kostnad (beroende på hur mycket godis/böcker man äter/läser). Så oavsett om jag fortfarande har en oplöjd bokhög hemma köper jag på mig mer om jag hittar något av intresse. Återigen som med godis; det känns bra att ha hemma utifall att man skulle bli sugen på mer.

Det bästa sättet att köpa böcker på är givetvis på nätet (alla fristående bokhandlar, förlåt mig, jag hoppas att ni överlever så länge ni kan!) Så jag klickade hem ett par stycken exemplar nu i all nyårsdagstristess, och hoppas på att glömma att längta efter dem så att det blir en överraskning när avin väl kommer hem.

Det blev bland annat klassikern - Främlingen av Albert Camus
och, tack Birgit för tipset - Anna Gavaldas Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans.

I bought some paperbacks online. Among other the classic The Stranger by Albert Camus and Anna Gavalda´s I wish someone were waiting for me somewhere.