renTVådd

Jag tittar sällan på tv, eller ärligt talat aldrig. Men jag har ändå en liten burk stående i min lägenhet utifall att man får finbesök som gärna vill se på tv. Fast det händer så pass sällan att vilket besök som helst vill se på tv, så sällan att jag lika gärna skulle kunna ha min tv ståendes på vinden och ta ner den inför speciella tillfällen.

Om jag saknar att se på tv? Nej, det gör jag inte. Jag har inget behov. Mitt behov hör till bland annat Internet. Inte tv. Däremot kan jag ibland tycka att jag missar en del finurliga tv-program som alla snackar om och som man själv sitter som ett frågetecken kring. Ibland händer det att jag pratar med en kompis på telefon som samtidigt har sin tv på i bakgrunden, och då kan min kompis plötsligt säga: åh, ser du på ettan nu? Nej, det gör jag tyvärr inte. Men jag kan titta senare, när det faller mig in, på play-funktionen som alla tv-kanalers hemsidor blivit gudabenådade med.

Igår satte jag på ett tidigare avsnitt av programmet Skavlan på svtplay. För mig kvittar det vilka gäster programledaren Fredrik tar in. Programmet är alltid underhållande. Alltid. Fredrik Skavlan är genialisk. Han får till en fin dynamik bland sina gäster, och dessutom tar de frågor han ställer av icke-banal typ ofta intressanta vändningar. Lägg där till Fredriks ödmjukhet som programledare och jag förstår varför han har kommit att bli så populär i tv-rutan.

Det avsnitt jag såg på igår var extra intressant att titta på, då bland annat Carolina Gynning var med. Kanske har det att göra med min fascination över hennes abnormt uppspärrade blick eller de gravt överviktiga läpparna att göra. Eller kanske det har med hennes tix att göra - hur hon ständigt rättade till håret och sneglade på den andra gästen Jens Lapidus som satt bredvid henne.

I och för sig skulle jag göra detsamma, om jag var i Carolinas kläder - jag skulle ideligen rätta till min frisyr. För Fredrik Skavlans skull.

I rarely watch TV. That seldom that I considering taking my TV to the repository. But I do watch the Internet where all the TV channels´ websites are divinely gifted with a so called play function.

puss och smek

Just det, idag är det Alla hjärtans dag. Och då visar vi ju all vår kärlek till våra nära och kära, vilket är hemskt lätt att glömma bort under årets resterande 364 dagar.

Note. It´s Valentine´s Day today, please show how much you love your friends and family, which can be hard to remember the rest days of the year.

en notis

Jag har svårt för att hitta nya bloggar att följa. Och hade det inte varit för att han nästan enbart skriver om sitt jobb hade jag följt Carl Bildts blogg "Alla dessa dagar". Han skriver bra; lågmäld ton, fint bildspråk och stor pregnans. Precis som den stadige talare han är.

Han har absolut talang för skrivandet och kommer som alla säger om många;
bli stor en dag.

The Swedish foreign minister Carl Bildt has a blog. He is a good writer; behind all political fact I find a nice visual language, sententiousness, and a low-key expression. Exactly as the way he speaks.

klagosång

Jag vill så gärna att snön ska ta slut, försvinna dö ut. Jag vill känna sol på rygg när jag vid en busskur står, och så vill jag gärna se dess guld över staden när jag går. Och jag vill att mitt huvud nu slutar upp med att värka, så starkt att det till slut blir svårt för mig att inte märka. Sen skulle jag helst slippa alla hjärtans fåniga dag, som endast är till för kommersens behag.

Detta var nog allt för denna gång, ur mitt hjärta taget denna svidande klagosång.

A small lament about me being tired of the snow, my headache and the hysteria surrounding Valentine´s Day.

läppglanstrans

Maddes present blev läppglans nummer sju till samlingen, i min jackficka. 

Detta är ingen överdrift. Jag gillar helt enkelt känslan av att ständigt ha tillgång till fuktiga läppar och färg efter humör.

Smack.

A seventh lip gloss is added to the collection, in my jacket pocket. I´m not exaggerating.

present

Igår när jag suktade som mest över jag vet inte vad, landade en postavi passande ner på mitt hallgolv.

Det var min Madeleine i Malmö som ville överraska med en alla hjärtans dag-present.

Som visade sig vara ett läppglans. Mina läppar plutade stort av glädje och mitt hjärta log. Tack Madde!

My friend Madeleine has sent me a Valentine´s gift; a little lip gloss it is. My lips bowed and my heart smiled. Thank you Madde!

present(ation) tre

När vi ändå är igång tänkte jag presentera den födelsedagspresent jag fick av Therese som var på besök hos mig i helgen.

En liten fransk-vykorts-inspirerad portmonnä. Och så glada jag och mina mynt blev, som nu briljerar stort över sin nya klädsel.

Jag tackar och plånbockar så mycket för detta Therese!

Gift no 3; a small French-inspired purse, from Therese on my b-day. Perfect for future plans!

fallet August - så blev det

Min vän August är nu åter hemma i underbart kyliga Sverige, och utbytt är hans facebook-status "ett par kalla" (öl) mot "en stor varm" (kopp te). Nya Zeeland ska förresten inte alls bestå av papperstunna småhus, ensligt belägna bland kaktusar och öken i ett soldis som får det att svettas till på cowboy-mannens oljesotiga panna, när han skadad kommer ridandes tillbaka till sitt hem, med en fru som med tillskrynklat förkläde och toviga hårslingor för ansiktet sedan länge står på verandan, och lyckligt gråtandes börjar springa för livet när hon på kilometers avstånd får en skymt av sin hjälteman.

Joho, så såg det ju ut i filmen, utbrister jag! Jo, fast du blandar nog ihop filmen Australia med Nya Zeeland, menar August.

August tar sedan fram sin kamera och låter mig begrunda en sisådär åttahundratjugofem bilder från sina tre veckor i Nya Zeeland. Vissa vyer liknar USA, vissa England, Norge och vissa Thailand. Och när en del vyer liknar Sveriges hus och vägar sträcker jag stolt på mig och säger: now we´re talking.

Viktigt vet vi alla är att ha rätt ljus när man fotar. Men det ljus August fångade upp i Nya Zeeland är av egen särart. Hade man fotat någon insjö i Sverige, eller säg Östersjön hade bilden bestått av ett grönmörkt kompakt vatten, omgiven av betongbruna klippor, kvävda under ett tjockt täcke av grå moln. Medan de bilder August fotat på havet i Nya Zeeland visar smaragdblå glittrande oändligheter, omgivna av fluffigt gröna bukter som vilar under en himmel fylld av en böljande horisont och ljusgula slöjor. Rättare sagt, en tavla.

My friend August is back in Sweden. Back from New Zealand´s amazing landscape. If I hadn´t known he was in NZ I would have thought that the pictures he has taken were paintings, painted with the most solemn and colorful oil paint.

kiwin Bill

August fraktade hem en liten kiwifågel åt mig från Nya Zeeland. Bill stod det på lappen. Hej Bill, sa jag. Kan du flyga? Nej, svarade Bill. Jag har inga vingar, inga fjädrar. Bara tjock päls, små öron och en lång näbb att jaga föda med. Det gör inget, svarade jag. Du passar lagom in i Sverige. Och dessutom är du rolig att titta på. Tack, svarade Bill. Ingen orsak, svarade jag.

Say hello to Bill. He´s a bird and a symbol of New Zealand. Bill can´t unfortunately fly, but he´s covered with lot of fur and should be well fitted in this cold country, I think.

dagens outfit

Efter Acne-incidenten anser jag Therese vara en sånär som på ingjuten Stockholmare med rätta inställningen, vilket gjorde att jag började lyssna lite på vad hon har att säga om mode. Tydligen ska det vara inne med mjukisbyxor i vår. Eller om det var i år? Nåväl, det är mig strunt samma. Viktigast är att jag snappar upp trenden och testar något som jag har för mig att många andra gör - fota sig själv med kläderna på. (Givetvis fotar jag mig med kläderna på. Skrymmande för din blick vore utan kläder!)

Tydligen skall man alltså köpa ett plagg, exempelvis mjukisbyxor, klä på sig dem och fota sig i dem. Antingen i en provhytt eller hemma. Sedan skall man lägga ut bilden på sin blogg och sedan ska man anses vara ganska moderiktig.

Va? Jaha, du undrar om jag inte redan hade koll på det där med mode? Jomen självklart har jag det snälla du. Det var inte det jag menade. Jag brukar givetvis pråla upp mig i finaste krås och flanera på skumpa places, som man säger på stockholmsspråk. Men just det här med mode i samband med blogg som medium är föga nytt för mig vilket förklarar detta nybetingade intresse.

I alla fall när Therese åkte tillbaka hem till Göteborg skyndade jag mig hem, drog på mig mina nya mjukisbyxor och plutade med mina läppar för en så kallad outfit-bild. Dock syns ej mina läppar på bilden, men inte nådigt illa va, för att vara nybörjare?!

Me, doing a today´s outfit. I also plute my lips, which unfortunately not is visible in the picture. But not bad, eh?!