22 februari 2010

solen solen

Jag ser solen! Jag ser solen! Den vilar på hustaken och sköljer snett över på min balkong. Solen är som en förälskelse. Det bubblar i min mage, mitt hjärta studsar fram i lätta rytmer och min mun kan inte sluta le. Alla måsten är som små dammkorn och när jag tänker efter skulle jag nog kunna erövra hela världen.

Dock är min balkong fortfarande dränkt med snö och jag skulle så gärna vilja att solen kunde ligga på ett tag till och trycka ner snöns förbannade stolthet så att den gav upp, tynade, smälte bort och blott icke levde kvar. Då skulle det kännas som sommar om man tittade ut från mitt fönster, även om mina händer just nu i skrivandets hetta skakar av köld. Och förra sommarens balkongmomang skulle ramla tilbaka till mitt minne på några sekunder, precis som en ynka droppe från en välbekant doft får en viss period att plötsligt träda fram i multipla nyanser och starka konturer. Och jag skulle stå vid mitt fönster och se mig själv ligga och sola på balkongen. Hur jag klockan tolv på dagen drar på mig min bikini, smörjer in kroppen med kokosolja och pluggar i min mp3. Hur jag sedan stryker handduken över golvbrädorna och pressar mig mot balkongräcket, där solstrålarna först når. Ett tag skulle jag ligga där alldeles intill räcket, stel och knottra gåshud, tills solen försiktigt letade sig fram till mina axlar, min arm, till min halva kropp, till bröstkorgen, min mage och mina ben för att till sist omsluta fötterna med sin värme. Mitt ansikte skulle strax lysa elyseiskt och jag skulle somna till av solens saliga hand över hela min kropp.

Det börjar svida till av kyla om nästippen. Jag landar tillbaka till verkligheten, skakar på huvudet och minnet av mig solandes på balkongen dränks snabbt ner av all snö. Men solen, den lyser i alla fall.






The sun shines! The sun shines!
If it not had been for all the snow it would almost have felt like summer. So I beg you Sun, please press down the cursed pride of the snow, let it heavily melt away, fade, and never ever more exist.

väderleksrapport

Det råder kaos. Folk vimsar fram på gatorna, vilsna och stelfrusna. Visselpipan går på rundgång för all snö som måste skottas ner från taken och alla fordon ser allt annat än hotfulla ut när de sniglar sig fram på vägarna.

Jag vill inte ut mer idag, det räcker med mina minuter under lunchen. Det är hemskt ute, det är snö och det är sibirisk vinter av det slag som gör att vi människor ser ut som ett makligt myrornas krig för det skådande livet ute i rymden. Som de mått skratta åt oss insnöade svenskar.





I imagine myself that the view from outer space looks like a leisurely variant of snowed ants war, when studying the country Sweden.

21 februari 2010

tri som tri

Min polare Max har lärt mig ett nytt ord: flensost. Nejdå, detta är ingen sorts ost alls. Det är ett något helt annat, väldigt osmakligt ord. Vulgärt. Några av er förstår säkert redan dess betydelse, och ni andra kan nog bespara er att leta upp den.

Apropå ett ord som jag nynnat helt wrångt på är: ...nej vänta, ni måste ju få reda på hur sammanhanget låg till när jag använde ordet. Det var nämligen så att jag för ett tag sedan var med om ett smärre triangeldrama av det slag man gärna berättar vidare för sina polare. Jag började med att lägga upp scenariot, plantera en del trådar och successivt bygga upp hela händelsen. Och just som jag kom till slutklämmen njöt mina polare brett och skrattade förtjust åt komiken. Och precis när jag hade det dramaturgiska greppet om dem avslutade jag med att säga att man skulle kunna kalla händelsen för en trilogi.

Hörde ni det? Trilogi.

Detta är åt fanders helt fel ord då jag egentligen skulle säga ordet triangeldrama! Men på något lustigt sätt blev det ordet trilogi. Och mina polare hajade till slut inte grejen med händelsen. De tittade lite anmärkningsvärt på mig, med en dröjande blick, precis som man i en trilogi väntar på en fortsättning.

Och jag, ja jag gick hela tiden ovetandes omkring och kvittrade: trilogi, trilogi, trilogi, tri  logi, tri... Men för bövelen! Jag har ju sagt helt fel ord, kom jag på idag när jag bäddade min säng!

Varför har ingen sagt något åt mig? Varför har ingen tagit mig åt sidan och sagt: Eh, du förstår att du egentligen borde säga triangeldrama, va? Eller tycker du kanske jag borde låta dig kvittra om din trilogi bäst du vill?

Varför har ingen sagt något åt mig? Jag som dessutom var nära på att säga att jag häromdagen istället för fjällost, käkade flensost.






I´ve been through a minor triangle drama - a quite interesting thing to tell your friends about. But when I told it to my friends I used the word
threesome, not triangle drama. That´s a lot of difference between those two words, even if both of them starts with a phonetic ’tri’. At least for the actual mean´s sake.

20 februari 2010

du ska inte tro det blir sommar


I brist på levande blommor utomhus får man snappa upp dem inomhus.





In the absence of blossom flowers outdoors I have to catch them up indoors.

19 februari 2010

bebisen Mac

August var förbi mig igår. Egentligen skulle vi mötas upp ute för att gå och träna, men jag bad honom komma upp en sväng och hälsa på min nya bebis. Han hade ingen present med sig, men det gjorde inget. Jag och bebisen var lika glada för det.

Så visade jag upp lite tricks som bebisen kan göra. Sånt som inte en PC kan. Wow, sa August och beundrade min alldeles tysta bebis. Hon är riktigt fin. Men vet du hur hon fungerar? Jag svarade att man inte behöver veta hur hon fungerar, eftersom hon är ganska logisk av sig.

Sedan stod vi tysta och framåtlutade över henne ett tag, bebisen. Och sedan visade jag knappen med den lilla kringlan på. Den här knappen är hennes huvudknapp, skulle man kunna säga, sa jag och stoltserade fram några kommandon.

Tiden gick och det var dags för träning.

Så här i efterhand tycker jag att det var riktigt trevligt att få visa upp min nya bebis för August. Jag tror till och med att han var lite avundsjuk på mig, och har jag inte helt fel kommer även han snart att köpa en vit bebis.






My friend August visited me and my new baby yesterday. I can tell you he was pretty amazed by the creation. And I showed him some tricks the baby can do, and August gazed by impression. If I´m not wrong he´ll also become an owner of a white new baby very soon. Mac it is!

18 februari 2010

no name

Så var jag klar med min hemtenta som jag suttit med dag och natt i nästan en veckas tid. Och jag känner mig tom. Tom på att producera någonting mer. Men framförallt känner jag mig tom som i rastlös. Vad ska jag göra nu? Vad lever jag för? Vad är mitt kall? Och nu sliter säkerligen en del småbarnsföräldrar av sig sitt hår och tänker att jag borde testa att byta liv med dem. Men det är ju inte så att jag inte har något att göra. Jag har massor att göra, och just därför orkar jag inte hoppa direkt vidare på alla andra saker som ligger och hotar i högar.

Jag orkar inte riktigt vända blad än.






I´m now finished with my exam in the first course of four. After working with it for a week I feel a bit empty, don´t know what to do right now.
It´s not that I don´t have anything to do, I just can´t turn the page yet.

goda nyheter!

Jag talade med min mamma på telefon idag. Hon sa att det knappt gick att gå utanför dörren där hon och resten av min familj bor, och värre skulle det bli till helgen då snön skulle erövra hela landet. Jamen va kul, utbrast jag och tryckte luren hårdare mot örat. Säg mamma, säg är det en meter vi talar om? Eller kanske två!? Säg, säg hur mycket snö som kommer komma!

Och knappt vi hade hunnit lägga på luren förrän jag dukade upp en festmåltid. För här ska firas för att det äntligen kommer lite mer snö, vilket innebär att våren och hoppet åter är snäppet längre bort från oss!





I spoke with my mum on phone today. She told me that the snow has invaded the south parts of Sweden. And this weekend, the whole country will be conquered by the snow. I can´t barely wait!

17 februari 2010

jag har fått en bebis

Jag sitter här med min lilla älskling i min famn. Hon är så vacker, så perfekt, så vit och så tyst. Så ska en ordentlig bebis vara. Helt tystgående och lydsam. Det vilar något majestätiskt över henne och hennes tystnad. Hennes ansikte lyser kristallklart. Jag vill bara sitta och titta på henne. Så ståtligt vacker hon är när hon ligger på mitt skrivbord. Och när jag får för mig att pilla lite på henne, exempelvis checka mailen, upplever mina fingrar den allra renaste magi när de valsar fram över hennes tangentbord.

Min nya Mac-dator, jag älskar dig högt över allt annat.





I´ve got a new baby. She´s so white and pure, and she obeys everything I say, that´s for sure. Down on my desktop she lays down and her smile is crystal clear´. Oh I love you Mac my dear.

16 februari 2010

jodå

Om ni undrar så har jag råkat ut för lite problem. Äsch, inget allvarligt så. Bara lite problem, liksom. Men det är till synes nu ordnat. Jag bloggar alltså finns jag.

På tal om något irrelevant; det skulle inte vara helt fel att tillägna mitt hem en läshörna. Det kom jag på häromdagen. Att jag behöver ha ett ställe att gnida ner rupman i och vika upp benen på. Så kunde jag bättre sitta där, och bara läsa och läsa och läsa.




I´ve been into trouble. But now everything seems to be ok. I blog, therefore I exist.

mitt trauma - löst

Tidigt på morgonen i söndags dog min kära dator. Det var en ganska sorglig död men ack så ironisk. Hade man placerat in den bland de stora tragedierna hade den hört till komiken. Vad som skedde var att datorn dog av en översvämning. Orsakad av mig. Som spillde c-vitamindryck över hela tangentbordet.

Ironiskt, ja.

Bättre hade varit om den dött av exempelvis rödvin, vilket skulle varit en mer flådig martyrliknande död.

Studerar jag denna tragedi vidare ser jag någon vilja säga mig något. Nämligen Ödet. För att klargöra för dig vad jag menar är det så att min kära dator är av äldre art. En gammal jävel, som man säger på lite hafsigare språk. För ett år sedan blev nämligen datorn anstormad av trojanska hästar som angrep dess hjärna och raderade viktig data. Jag var därför tvungen till att medicinera datorn med det mest extrema vaccinet som går att nå på marknaden, vilket resulterade i att även andra, friska celler i datorns hjärna rykte.

På grund av den radikala rensningen fick datorn permanenta men, som visade sig genom att den ständigt stängde av sig. Med mycket jämna mellanrum. Jag försökte vara tålmodig och hövisk mot datorn som fått utstå en del hårda sparkar genom åren. Men inom mig kokade jag av ilska och funderade ständigt starkt på att byta ut jäveln mot en ny och frisk variant.

Droppen kom när jag förra torsdagen, för nittonde gången på en vecka fick se datorns bekanta blåskärm framför mina ögon, just som jag suttit och bearbetat ett textdokument, utan att hunnit spara det.

Då tänkte jag om datorn, kära läsare, att nä nu byter jag ut dig. Du får fem dagar till, och en hemtenta på dig att klara innan du befinner dig utanför mina fyra väggar. Sen ska jag storma in i närmaste butik och på något sätt unna mig den finaste och mest friska datorn av alla arter.

Dropparna kom som sagt i söndags, när c-vitamindrycken hamnade över datorns tangentbord. Ödet sa: varför vänta, köp ny dator nu, du kommer inte klara det annars. Ditt tålamod kommer visa upp sin mest elaka sida.

Köp ny dator för helvete!

Jag kunde inte göra så mycket mer än att gråta över spilld c-vitamin och skratta gott hela vägen till datorbutiken.








Early in the morning on Sunday, died my dear computer. It was a very sad death, but oh so ironic. If you would have placed this story in among the great tragedies it would have belonged to the comedian. What exactly happened was that the computer died of a flood, caused by me. I spilled vitamin c drink all over the keyboard. Ironically, yes. Better would have been if the computer died caused by, for example red wine, which would have been a more overblown martyr-like death.