7 mars 2010

solsidan. in real life.

Det hände idag, jag var på väg till matbutiken. Tänk dig söndag, tänk dig solig söndag. Tänk dig att folk denna söndag promenerar i sällskap, hand i hand. Tar en brunch, kanske en fika på något populärt ställe som sägs ha stans finaste utsikt, barnvänlig miljö, maffiga bullar och matiga mackor. Och för att inte tala om latten. Fikets kaffe latte är den bästa!

Klockan börjar lida mot dagens slut. Det är eftermiddag, timmen är fyra. Folk vandrar hemåt för att ta tag i söndagskvällen. Men först beger sig alla sedvanligt till matbutiken för att kunna laga till en härlig söndagsmiddag, ett bra avslut. Och bredvid matbutiken ligger det så ypperligt en videobutik, nästan så att butikerna smälter konceptsamman. Videosöndag med en härlig middag. Framför mig skiljs fyra personer, två par åt. Hjärtligt, tack för idag! Kram kram och stora leenden, hejdå. Ja ha det så bra, det var trevligt att ses! Det ena paret hamnar framför mig. De tar stegen mot videobutiken, jag matbutiken. Tjejen i paret iakttar det sällskap de nyss så hjärtligt skiljts åt med. Hon har en stor rynka mellan ögonbrynen. Rynkan grimaserar ända ner mot näsryggen. Hennes pojkvän märker det inte. Att hon totalt blänger på det par de nyss umgåtts med. Det par som de tillbringat hela söndagen med. Fikat med, promenerat med, skrattat ikapp med och jämfört sig själva med. En perfekt söndag. Och tjejen fortsätter stirra på det andra paret, som nu befinner sig på ganska långt avstånd från dem. Jag finner det börja bli obehagligt. Hon fortsätter att blänga.

Jag viker av. Hamnar i matbutiken, paret i videobutiken. Just som jag är på väg hem kommer jag på en film jag vill se. Jag går in i videobutiken och hamnar i kön, åter bakom samma par som nyss befann sig framför mig på gatan. Och jag råkar höra något jag skäms så mycket över att få höra. Jag skäms för att samtalet mellan paret är så genomskinligt genomskådat, mer genomskinligt än hur en spegelbild framstår. Jag skäms över tjejen som inte inser hur hon beter sig. Så typiskt. Svenskt. "Så, då var det äntligen avklarat", säger tjejen och fortsätter, "Ja vi kommer inte direkt bli bästa vänner". Pojkvännen som letat efter sin plånbok stannar plötsligt upp, "Vad menar du?" "Jamen, tråkigare människor får man väl leta efter", säger tjejen och rycker tag i en chokladkaka. "Men så kan du ju inte säga", tycker pojkvännen och börjar skruva på sig. Tjejen slänger hafsigt upp film och choklad på kassadisken, "Vadå jag är bara ärlig". "Jomen så kan du ju ändå inte säga", menar pojkvännen och hittar sin plånbok. Varpå tjejen rycker plånboken ur hans händer och säger, "Jag får väl säga vad jag vill".







A wonderful Sunday. Four people, two couples going separate ways. They thank each other for a lovely moment, good coffee, a cozy walk under the sun. Later on, in the local video store I come across one of the couples. And I can now hear them talk shit about the ones they recently were having a lovely Sunday with.
How typical, Swedish.

6 mars 2010

lördag

Det är lördag. Solen skiner. Och jag hade tänkt gå på utställning, kanske fika, promenera i solen, dra fram solbrillorna, köpa en glass.

Vilka jag ska gå med? Ja, alltså det blir väl jag och resten av Stockholms befolkning.




I have a feeling that I´ll not be the only one going out to see sun today.

5 mars 2010

vilken dag

Ett tag undrade jag varför all denna märkliga uppståndelse riktades mot mig när jag nyss traskade till affären. Pojkar tutade, män vinkade, folk höll upp dörrar och inga barn skrek mer.

Så kom jag på orsaken, att det inte hade direkt med mig att göra, att det baske mig är den första dagen på evigheter som det doftar vår i luften!





I can surely tell you by the mood in people´s faces that spring indeed has arrived to Stockholm today!

i väntan på dig

Jag vill stå här för alltid, andas in ditt vita ljus, känna av tryckvågorna från ditt hjärta. När din värme alstrar fram, som i en kaliberrymd, når mitt issvarta hav som sakta smälter, droppar av, krackelerar, en smaragdgul kärna som legat inlåst i decibels decennier, i väntan på att få andas ut innan luften töms, för evigt.

Lika evighetslänge som jag drömt om dig, och min blick vandrar, strålar in bland andra smaragder, som alla legat gömda i väntan på att få sprängas loss, stråla, skåla upp i hastiga ballader, som så mestadels sker när samvetet tänjer gränser och vinet smakar jord. När kjolar blåser uppvind, när flugor lättas från halsar och när trubadurer propagerar pop.

Då står du i zenit, då närvarar du som mest och då glömmer jag att jag en gång för alltid kunde stå och andas in ditt vita ljus.





When finally sun shines we eventually forget about how we
once after it languished.

4 mars 2010

skoslick

Satans perkele så tråkigt det är att komma hem och upptäcka att den ena skolsulan till mina stövlar plötsligt får för sig att avbryta den utmärkta symbiosen för överlevnad med resten av min stövel.

Hade det varit början på en vinter (även om jag då inte önskat få veta hur lång den kom att bli) hade jag kostat på mig ett par nya stövlar. Hade jag haft mer än råd hade jag kostat på mig mer än ett par nya stövlar. Och hade jag älskat min numera ensuliga stövel hade jag givetvis kostat på mig ett läkarbesök hos skomakaren.

Men nu vet jag inte riktigt vad göra. Status quo. Att hålla mig inomhus tills våren ploppar fram, eller att slicka superlim på sulan.





If winter had not been so terribly long, I had now been able to
by me a pair of sandals to trudge around in together with spring.

solsidan

Så beslöt jag mig för att slutligen slå på Solsidan på tv4Play. Eftersom jag sällan ser på tv har jag totalt missat detta program som rullar på fredagar någonstans mellan Schymans danspolitik och nyheterna.

Att det kunde vara så kul att sitta och skratta åt sig själv, det trodde jag inte.






A few weeks ago began a new sitcom on TV which is a reflection on Swede´s way
to behave in all kind of relations. Humor at high level!

3 mars 2010

som jag blev kär

Idag sken solen när jag vaknade. Den sken även troget när jag klev ut från badrummet, så jag gick fram och nöp den lite gulligt i kinden, fladdrade med ögonfransarna och log. Det känns som vår. Även om snön fortfarande ligger meterhögt på min balkong och vinden viner kallt utanför fönstret.

Så jag började göra mig iordning för dagen, smetade på lite kräm. Hittade en nygammal kräm långt in i badrumsskåpet. Sommar 2009, stod det på den. Nej, det gjorde det inte. Men jag använde den en hel del den sommaren eftersom den innehåller någon slags brunpigment som bättrar solbrännan.

Och tänka sig vad dofter kan göra för minnet. För med dagens svepande solljus och en halvt avdankad kräm trädde dagen plötsligt fram som om det vore sommar.

Som jag sken upp. Som jag dansade fram på mitt golv här hemma. Som jag blev kär. Så kär i sommarens lättja.





I found a face creme which I used a lot last summer. I inhaled the esseneces of it and outside my home the sun shined. Suddenly it felt as if it was summer. And I fell in love in everything around me just as the laziness caught me.

2 mars 2010

sankta sol som snörde upp min kjol när du lurades och åter bland snöflingor jag burades


Image pimienta.r


I morse vaknade jag av att det kittlade till i ögonen på mig. Det var solen som önskade mig godmorgon. Och genast kom jag upp på fötter, sköljde rent ansiktet från sömn och när jag kom ut från badrummet för att krama lite på solen var den plötsligt borta. Ute föll de oberörda flingorna som alltid lika retligt lätt från en gråtät himmel. Det var som i en dröm. Hade jag kanske drömt att solen väckt mig? Jag kände mig grundlurad. Och inte heller kunde jag med att gå och lägga mig igen, då jag redan stigit upp.






Santa sun who sweeped up my skirt just for fun and those stupid snowflakes again on me falling begun
.

1 mars 2010

det snöar

Jag finner inga ord.



It snows.

skämt åsido

Det hände igen, att jag var på stand-up. Nu har man liksom börjat bli varm i kläderna, nästan så att jag själv kan klä av mig, ta ton och kontra komikern med något kul som får publiken att skratta så pass att de kiknar av skrattets allraste skrattsalva, så pass att mungiporna brister sönder av hudbristningar, så mycket träning som uppstår under skrattets förnöjsamhet. Så pass att magen välter kullerbytta och skapar sammandragningar som når ända upp i bröstkorgen, strålar in mot hjärtat som skickar signaler till hjärnan, som i sin tur signalerar ryggmärgen att spruta ut endorfinkickar. Gröna endorfiner som springer loss i kroppen och hela blodomloppet blir alldeles spygrönt av alla endorfiner som frigörs.

Men jag gjorde inte det. Kontrade med något skämt alltså. Men däremot snodde en av komikerna en ganska kul, medveten felsägning från mig. Inte för att jag har någon copyright på det. Inte heller för att just jag uppfann hjulet, men ändå.

När jag en gång i tiden jobbade på ett gym hände det att jag ibland råkade i samspråk med biffarna som höll till längst in bland gymmets allra tyngsta vikter. Så de stönade och stojade och med sina svulstiga kroppshyddor sprängde de ett urval av ägda linnen. Jag ville då veta om biffarna, bara för att de själva ständigt sprängde skinn, även föredrog lika vältränade tjejer. Typ lammkotletter av finaste kvalitet. För att få reda på det gick jag fram till en av dem, Teppo hette han och jobbade i stadens enda fabrik. Och när Teppo inte jobbade tränade han, alternativt satt på sina föräldrars balkong och drack kaffe, alternativt hängde ensam på den lokala puben med stirrig blick och drällde grova ord. Teppo förstod inte varför jag, mitt under hans musklers sprängfyllda hetta, frågade om han var hungrig när jag undrade om han föredrog lammkotlett. Så jag utvecklade frågan med att fråga om han liksom gillade fitta tjejer. Jååråå, klart jak killar fitta sejer, sa Teppo och kysste på sina pulserande biceps.

Ja, det var just det skämtet som komikern snodde från mig. Det där med att använda uttrycket fitta tjejer.

Och nu vet jag inte om poängen riktigt gick hem för någon av er som läser det här. Men så är det ju ibland, har jag fått erfara. Att skämten inte alltid går hem. Att poletten aldrig kommer trilla ner.





I´ve been on stand-up again. Soon I´ll also be one of them who straightly goes in a battle with the comedian on stage. And maybe I´ll be able to joke about my contented restaurant experience; I would speak Swenglish and tell the staff on the restaurant that they have a very nice cock. (kock is the Swedish word for chef)