Dag nummer tre infann sig och jag började liksom komma i de franska galoscherna.
Fransk långlunch
Vi startade dagen med en lunch på franskt vis=lunch i ca tre timmar.
Marions farmor var givet huvudpunkten under lunchen. Så söt. Hon brukar ta lektioner i konsthistoria på Louvren. Så fransk.
Crème brulée. Mycket söt. Mycket enkel att tillaga: Kläck ägg i skål. Tillsätt mer än en nypa socker, häll i en del mjölk, gör röran något tjockare och rundare genom att tillsätta grädde, och sedan någon vaniljstång eller så. Skjutsa in i ugnen och karamellisera ytan när den är klar. Strö sist socker över den liknande pannkakan. Et voilà!
Mycket mätta och farligt belåtna spatserade vi sedan hemåt. Inte till Sverige alltså.
Nyp mig i armen, för jag tror jag drömmer
Utan vi gick hem till den lägenhet som vi bodde i, och som är Marions morföräldrars lägenhet.
Den är helt enkelt ett kapitel för sig själv. 
Här knarrar trägolven när man går på dem. Väggarna är fyllda med tavlor, guldkantade speglar och travar med bokhyllor. Den franskromantiska myten stämmer garanterat, vill jag påstå.
Filosofiskt kaffe
Klockan tickade tick tack och vi mötte upp Valerie i området Saint-Germain för lite kaffe.
I Frankrike bälgar man inte i sig kaffe som exempelvis här i Sverige, och därför är en liten espresso det vanligaste kaffet som dricks bland fransmän. Men ännu har jag inte vant mig vid den lilla mängden, så det blev en Café Creme, typ latte, typ svennekaffe. Fast på finare vis då förstås.
Detta område och detta café är känt för sitt så kallade intellektuella klientel. Hit kommer bland annat konstnärer och författare för att deltaga i filosofiska konversationer, insupa atmosfär och kreera. Jag njöt.
Sist men inte minst
...stod jag under denna byggnad som tar folk till oanade höjder.
Hej Eiffeltornet. Je suis tres petites en face de toi.
Det stundades picnic på Champ de Mars - parken precis nedanför Eiffeltornet.
I princip alla var där.
Till exempel Clementine och Christelle.
Francois, David och Olivier.
Sophie
som lät mig smaka på hennes pain au chocolate. Det sved i mina kinder så gott som det var.
Melanie.
Och i takt med skymningen kom magin. Plötsligt petade Marion på mig och sa, titta upp! Eiffeltornet glittrade. Det är sant. Det var som i en dröm, fast ännu bättre.
Ja, och där mitt i ljusskenet både satt och stod vi.
Tills det blev dags att säga hejdå till allihopa.
För att åka hem och sova. Bonne nuit.
The third day in Paris made me feel quite French, or at least more experienced. We started the day with a typical French lunch with Marion´s grannie. So quite and so French. The apartment where we stayed at belongs to Marions grandparents. Guess you can see I was in love with the interior as I made an own chapter for the pics. Well, imagine yourself a floor that creaks when you walk on it and walls filled with gilt-edged mirrors and bookshelves with all French books. So genuine. In the afternoon there was time for having coffee with Valerie at Saint-Germain, an area for all kinds of philosophers, authors and other artists. So French! Well, everything is of course French in France, but you know what I mean - it all is as in the French myth. And last but not least we had a picnic at Champ de Mars, the area where the Eiffel Tower is. Many French friends of Marion came and when dusk fell, the magic came - the Eiffel Tower started to sparkle! It was as in a dream, or in a movie. But for real, really. I wanted someone to pinch me in the arm.
Finally it was time to say goodbye to everyone, and go home for some sleep.
En stor del av Notre Dame-katredalen. 
Likt fransmännen satt även vi sådär chich-nonchalant utanför museet och gluttade människor.
David hängde givetvis med på denna glada timmen.
Marion slog till med en röd öl vid namn Monaco. Så festligt gott.
