Grannen klunkar med systemkassen nerför trapporna och ute smäller någon av några förskotts-skott. Det är återigen nyårsafton och luften andas triss i överspelad afton. Hummer, skumpa, ståt och gråt. Snart är året slutligen över och morgondagen en död illatuktad sill, du ligger still, återhämtar och väntar, in januaris tunga frost.
Gott Nytt 2010!
Happy New Year to all of you and please let us celebrate this Eve without being too miserable.
"Magic is believing in yourself, if you can do that, you can make anytihing happen" - Goethe
My brother has gone home and instead I´ve got company by two movies - Inglorious basterd and Ensemble, c’est tout.
1. En väteperoxidsblond-idominläppar-skokrämsfejs-fjortisbrud till sina polare utanför McDonald´s: hallåå, vi måste snacka lite nyår, alltså fan va ja ska spy då!
2. Paret som grovhånglade i ett gathörn i minus tio grader, med mössa och vantar utspridda omkring sig på marken.
3. Springturerna efter bussen. Bror: det gör väl inget om vi missar den, det kommer väl en ny?
4. Snö/slask/is. Vädret här har tydligen svårt att bestämma sig.
5. Stå till höger i rulltrappan, låt andra stiga av på tunnelbanan innan du själv går på, stirra inte på folk, låtsas som om det regnar om en person juckar mot en lyktstople och samtidigt tuggar fradga, peka inte på sevärdheter - att vara turist ger dig direkt utanförskap... Ja, reglerna är många och bror undrar varför det inte finns någon Stockholmslagbok.
My brother´s best of Stockholm, top 5: extreme teenagers, a half-naked necking couple on a street corner in the ten-degrees-below-zero-weather, the stupid runnings after the bus - it´ll for sure come more buses, the uncertain weather in town - first day snow, second day slush, third day ice, and fifthly all the unwritten rules in town.
Slasket på marken ligger utbrett som rått kött. Oglamouröst, avtändande, och magsjuksframkallande. Jag klafsar runt med bror, försöker nå fram oss till utvalda butiker, försöker peka uppåt mot diverse sevärdigheter. Propsar på honom att vända blicken uppåt istället för ner mot köttet, för hans chans till att studera storstadsfolk, småkrylliga botiquer och sekelskiftsfasader.
Vi fortsätter förbi Vasaparken och jag vill så gärna att det antingen ska vara solstrålesommar, mystikhöst eller helvitsvinter. Jag vänder upp blicken från marken mot den barnskolefulla isbanan i parken och ser att runtom den blottar små gräshål fram likt kala fläckar på en hjässa. Och grenarna på träden lutar sig rågrått fruset fram genom kvarblivet slask, som för att ropa på hjälp. Man kan se det på deras sorgsna kroppshållning, att de sörjer snöns frånvaro, och man kan höra dem klämta fram i kanon, är det så här du sa att det skulle va när du lovade mig en vit vinter?
Vi går vidare mot Odenplan, jag och min bror. Stadsvyn känns tom i blicken och jag blir förvånad över staden som sällan brukar klä sig så fult som idag. Min bror fryser, jag fryser. Min näsa rinner och mina fötter försvinner, ner i mer tö och äcklig blötsnö, som forsar in i skorna, upp i benen magen bröstkorg hals, och faller någonstans, ut ur näsan.
Det här mina vänner, det är just det här som gör att jag aldrig gillat vinter hur vackert det än är med vinterlandskap. För mig är vintern ungefär som en simpel realisation; man längtar, väntar och när den väl infinner sig känns det längre inte lika roligt. Inte lika värt. För av hela slafsrean är endast en procent ett snöfynd. Och runt de reamisshandlade plaggen ligger vårnyheter i exklusiva högar, cirka tre månader bort.
I´m not a big fan of winter as the snow continues to turn into slush! The winter can actually be compared to a simple sale; you wait and longing for it. But when it starts it´s all about a slushy reality with only one percent of snow bargain.
Back in Stockholm, carrying a on a missing after my family and also a heavy luggage. And last but not least my youngest brother who´ll stay with me for two days. Hope he and town will become buddies.
Bakom himlens lilaklädda moln lyser allting svart. Den känns djup för att vara så svart, himlen. Mina ögon gräver sig igenom molnen, bakom det svarta, bort mot stjärnorna, och jag tycker mig se någon av dem blinka till lite svagt mot mig. Det känns heligt, jag är helig, det är julafton banne mig. Och jag är på väg till mina morföräldrars grav för att tända ljus och önska dem god jul.
Det lyser tyst från alla fönster och utanför en varm farstu står en man och drar i sig djupa andetag från sin cigg. Axlarna kröker framåt och hans ena hand är instoppad i fickan på finbyxorna. Han tror sig säkert vara den enda ute på farstun och i hela universum.
Han blåser ut cigarettröken och lutar huvuvdet bakåt med blicken mot skyns alla stjärnor, samtidigt som jag närmar mig trottoaren framför hans hus. Farstulampans sken fångar mig, och min luva blottas för mannen som plötsligt vänder sin blick ner mot mig. Jag böjer på huvudet och koncentrerar mig på de provisoriska fotspåren som snart kommer bäddas in i ännu mer snö. Bakom mig fimpar mannen ner ciggen över trappräcket. Det pyser till i glödande orange mot det kalla vita.
Jag pulsar vidare, nästan klättrar fram i de nedtrampade grå snödrivorna. Fötterna viker sig ständigt efter ytans ojämnhet och andetagen klämtar ut i kalla ångor. På håll kör en ödslig bil omkring i en liten rondell. Den ser ut att ha gått vilse. Bilens stirriga strålkastare fångar upp mig för en sekund, för att vika bort och leta sig vidare.
Jag vänder upp blicken från snön och ser himlen. Och någonstans däremellan reser sig kullen till kyrkogården. Ur min ena ficka sticker tändarens pipa ut, och ur den andra buktar blockljusen fram. Det är julaftonskväll och i staden lever bara jag, mannen med universella ciggen och stjärnorna.
A rare wandering late on Xmas Eve. Reaching the cemeteries to light candles for my grandparents. What I find outside is a man, his universal cigarette moment and all the twinkling stars against the black night sky.
A magic night in small town embedded in snow and colorful fireworks.
Mina fötter befinner sig under rehabilitering sen de förra utslitna raggisarna.
My feet are on rehab since the bad treat from the last worn out socks.
