det är på söder det händer

Idag hamnade jag oväntat på söder(malm). En stadsdel jag sällan hänger på. Inte för att jag har något emot söder. Nejdå, tvärtom. Söder är mig stockholmarnas Stockholm, knegarnas kneg, kidsens park, uteliggarnas hägring, Lundells uppåttJack, Östersjöns sälta och så vidare. Och just som jag traskade uppför Götgatsbacken hände något som brukar hända på söder - ett spektakel uppstod. Ett gäng donnor med garn i håret och nystan på kroppen vandrade runt och delade ut randiga tygpåsar. Gudrun Sjödén firade sina ränders 30-år. Reklam i all ära, en tygkasse att gärna få bära.

Today I was for a lunch in Stockholm´s very domestic district - south. Everything happens in south and today I got a striped bag which they handed out for marketing pourposes, but however it´s a bag for free. What is for free is good.

en paula en papaya

Igår mötte jag upp preciosa Paula för en heldag i Stockholms slaskvimmel. Utan att objektifiera på tok för mycket skulle man kunna säga att Paula är en kvinna definierad filosofin själv.

Tanken var att vi skulle leka kulturella, gå på museum, låta glasögonen vila långt ner på näsryggen, peka och humma mot diverse alster. Men så var icke fallet. Vi hamnade på långlunch och sen på långfika. Sex timmar senare hittade jag åter hem och landade rakt in i litteraturens läxor, fortfarande berusad över samtalets sötma.

Trots sina snart två månader senare firas fortfarande min födelsedag. Paula hade tänkt till fler än två gånger och överöste mig med en juveldoftande kräm och duschtvål. Min kropp niger vördnadsfullt över denna gåva och jag själv tackar så mycket för presenten!

Yesterday me and my precious philosophical friend Paula broke records in having a cup of coffee. Six hours it took, and finally I went home, though still drunk on conversation sweetness. I also got a birthday gift in arrears; creamy milk for a creamy body. Thank you Paula!

hejsan sånglärka, hejsan tussilago

Tralalalaa, jag skuttar fram, plaskar till i leran, dränker skorna med vatten och hoppar över ännu en vattenbassäng till pöl. Men vet ni vad, det gör inget att vägarna stinker gråslask. Det gör mig inget alls att det klafsar om skorna när man promenixar. Bara all snö försvinner bort. Försvinner och nämen se där,  trottoarerna blir plötsligt gjorda för att kunna gå två i bredd och staden känns liksom mer öppen, större på något sätt. Även om livet utanför fortfarande är för gräsligt grå känns det dock större än under snöbelägring. Och vet ni vad det innebär!? Att det snart är vår!

Sen tycker jag att OS får ta och sluta upp någon gång. Alla facebookstatusar är ju bara så tråkigt fyllda av kommentatorer som löpande ska samköra kollektiva yttranden om hockey, curling, backhoppning, hästhopp, svanhopp ochjagvetintevad.

Upphör snön och OS upphör alltså vintern. Så snart mina vänner, snart är det förbaskat mycket vår i luften så det sjunger om det!

Tired of winter, tired of Olympics. Wanting skylarks, wanting tussilagos, wanting spring.

hands up

Tänka sig att personalen på 7eleven höll upp händerna när jag stormade in och frågade om de sålde patroner. Nej, det är nog fel land att leta i, svarade kvinnan bakom disken skärrat. Amen har ni granater då, frågade jag skälmskt. Det hade de inte heller. Hasta la vista baby, sa jag och tog mitt pick och pack vidare mot Pressbyrån. För där säljer de garanterat patroner.

I went to 7eleven to by some shells. But the woman behind the desk just stared frightened at me and said that it´s wrong country to look for shells in a kiosk.

let´s dance konkurrerar ut mig

Det här med att inte ha tv hemma får mig att halka efter lite i ett allmängiltigt Svensson-liv. Visst har jag märkt av det tidigare, utanförskapet. Men nu när man har lagt upp tv:n på vinden blir utanförskapet mig en skär påtaglighet. Jag kan nu längre inte slå på tv:n sådär i förbifarten mellan köket och toaletten, bara för att till exempel se en omtalad snutt av Melodifestivalens tragiska ansikte.

Jag ringde min mamma alldeles nyss. Hon lät upptagen. Inte för att hon inte brydde sig om att jag pladdrade på på andra sidan luren. Hon lyssnade gulligt plikttroget på min resumé av veckan med det ena örat, och med det andra höll hon hög skärpa på David Hellenius raljerande cha-cha-cha-skämt. Jag hade visst totalt glömt bort att det är fredag kväll, en bit över åtta och att många av landets hushåll då sitter upptagna framför Let´s Dance. Med en godispåse eller två.

It feels as I might be the only one in Sweden right now, this Friday, who doesn´t watch Let´s Dance; I do not longer have a TV at home. I admit it feels a bit lonely not having one.

varde ljus

Stockholms byggnader är gjorda för att bada i solljus. Det är ett mäktigt skådespel jag skådar när jag sitter på bussen. Sekelskiftsfasader avlöser varandra på rad och balkonger, tegel, skimrande sten och pampiga portar får sig en allsmäktig glans i solen. Framförallt får byggnadernas alla ögon; fönstrena, ett nytt liv. Det liksom glittrar i ögonen när solen speglar sig mot dem. Och ibland, där det råder skugga, kan man istället se den blå himlen luta sig mot fönstrena. Likt högtidiliga varelser blickar de ner på mig, mot mitt titthål på bussen.

Stockholm´s buildings are made to bathe in the sunlight. I see a powerful spectacle outside the bus I sit in. The eyes of the buldings; the windows, glitters and in shade I see the blue sky lean against the windows. Solemnly they gaze back at me, where I sit on the bus.

samtal i bokhandeln; Shakespeare, vem?

Jag: Jag undrar om ni har Hamlet inne?
Butiksbiträdet: Ja, det ska vi nog ha. Bara på engelska. Tre stycken versioner.
Jag: Ok, vilken av dem rekommenderar du? Med så modern engelska som möjligt.
Butiksbiträdet: Det beror på översättaren.
Jag: Jo, det förstår jag...
Butiksbiträdet: Ja, då har vi den här.
Jag: Den?
Butiksbiträdet: Nej, den till höger.
Jag: Jaha, tänkte väl det. Det här var visst något annat med Shakespeare.
Butiksbiträdet: Ja, alltså Shakespeare är författaren.
Jag: VA!! ÄR DET!?? DU SKÄMTAR??!, ville jag säga. Men jag gjorde inte det.

A dialouge between me and an arrogant shop assistant in a book store.

gina, har du krympt?

Det pratas en del om Gina Tricots nya ansikte. Alltså modell. Hon ska tydligen inte vara särskilt populär, folk verkar vilja ha tillbaka den förra modellen vars ansikte blivit starkt förknippat med varumärket. Ungefär som att Jennifer Aniston alltid kommer att vara en Vänner-Rachel.

Jag har inte brytt mig sådär jättemycket om vem som är modell för Gina. För mig är varumärket snarare starkt förknippat med fjortinsklungor som antz-stormar klädbutikerna genom att invadera provrummen minst fyra åt gången, smacka tuggummi på hög decibel, samt buffla fram i kopiöst stora bling bling-smycken och michelindunjackor.

Men idag fick jag faktiskt syn på Ginas nya modell. Hon klädde väggens halva yta till tunnelbaneperrongen. Söt var hon i ansiktet. Lite lik den förra modellen. Mer kan jag tyvärr inte uttala mig om, för kroppen den såg jag knappt skymten av.

The clothing label; Gina Tricot has for some years replaced their already slim model to a half-scaled variant.

återkoppling flensost

Det är inte bara snön som orsakar kaos, även ordet flensost gör det. Jag har fått en del reaktioner kring användandet av ordet. Inget negativt, nej folk har snarare spånat vidare och dragit ordet till sitt yttersta. Sånt gillar jag! Humor.

Grejen med ordet flensost för mig är att jag fortfarande, trots dess innebörd, inte riktigt greppar vad det är jag säger när jag uttalar ordet. Dess betydelse är vag. Det är ungefär som att svära på ett annat språk än sitt modersmål. Innebörden blir inte lika direkt eftersom man inte har några egentliga referensramar att förhålla sig till.

Flensost flensost flensost flensost flensost flensost flensost flensost flensost

Ja, jag skulle kunna säga ordet en massa gånger utan att det riktigt känns som om jag vet vad jag faktiskt säger. Och inte hjälper det heller att ordet i sig har en mjuk, nästan mesig klang. Ungefär som att messmör skulle vara ett rått ord.

Men det är det inte. Messmör är ett sorts smör.

Eller..?

Pronouncing swear words in other languages than your native do not feel that vulgar as if you would have said it in your own language.

ice cold

Det är fruktansvärt kallt. Jag skakar. Kylan biter sig rakt in i märgen och förfryser mina nerver som likt istappar strålar ut i hela kroppen och landar som tunga isblock i mina fötter. Kylan är mig en välbekant känsla nuförtiden. Skulle någon ta bort den känslan skulle jag känna mig tom, som om någon sten lyfts från mina axlar.

Speciellt när jag har ätit blir jag kall. Kylan då är obeskrivlig, och att ge sig på att försöka beskriva hur pass jag fryser skulle språkligt sett inte gå. Det går inte att jämföra med känslan. Du skulle tro att jag överdrev om jag skulle beskriva det. Jaha du, skulle du säga. Fryser gör ju alla nuförtiden. Ta det lungt, dra på dig långkallingar eller nåt.

Jag vet inte varför jag fryser extra mycket efter att jag har ätit. Kan ha med att göra att mitt hem är stelfruset i sig. Kallare än normalt, där värmen glömt sprida sig vidare ut från elementet. Det är så pass kallt att man skulle kunna tro att jag är en kallblodig vampyr. Men min teori kring detta är den dryck som jag intar till maten. Vatten, oftast cola. Varför jag fryser kan ha med det att göra. Att jag dricker kall dryck alltså. Inte för att jag är vampyr.

Här är förresten en bild som du ser. Inte för att jag ser så värst förfrusen ut, snarare väldigt glad från den stund då solen fick för sig att komma fram ur sitt kurragömma.

All I do nowadays is to freeze. If someone would have lifted the devil of coldness away from me I would have felt emptyness. A heavy stone would have been lifted away from my shoulders. Nice would it be. And until spring comes I try to pose as if nothing affects me.