glad påsk

När är det man säger glad påsk? Hela helgen kanske, eller var det möjligtvis igår, eller imorgon? Vilket som är påsken sig punktlig med vädret. Sol, vårbris och tomt på vägarna. Jag satte mig på ett fik för att läsa bok och njuta kaffe, men snart visade sig fiket vara det ställe dit alla begav sig som var kvar i stan. Så jag gick istället hem och bakade Rocky Roads. Definitionen för att baka i detta fall får bli; smälta choklad och blanda ihop med övriga ingredienser. Receptet finns här.

Nu sitter jag dåsig och ser i dimmiga chokladångor. Pluras program på kanal 8 är förutom maten som tillagas, en njutning i sig. Mauro Scocco är inte den jag tidigare föreställt mig. Honom skulle jag gärna vilja hänga med, han är ju kul.

Filar även på parisiska bilder jag tagit. P a r i s i s k a. Inte persiska. Några bilder kommer snart upp på bloggen, ska först bara tänka tillbaka och njuta lite. Ligga i min säng, lyssna på franskt smör. Krama om kudden lite hårdare samtidigt som jag erinrar mig stadens ansenliga anlete.

Happy Easter! Hope spring has arrived where you are. In Stockholm I felt spring breeze caress my cheeks when I went to sit on a café having a cup of coffee and reading. And when I went back home I baked some scrumptious chocolate bars and then I layed myself in bed, hugged the pillow a little harder by the thought of mon amour Paris.

jag vill tillbaka till Paris

Det kom som en chock. Först såg jag bara moln, som liknade snömodd om man tänker sig molnen i skala 1:1. Och funderade man lite till såg molnen även ut som mängder med isklumpar som just höll på att smälta sig bort från det blå havet som tornade upp sig där under.

Fast i själva verket låg det blå havet ungefär tiotusen meter ner och isklumparna var som sagt molnen, den abstrakta illusionen.

Vi sjönk längre ner, förberedde oss för landning och vi bytte plats  med molnen, som istället hamnade ovanför oss. Jag började urskilja mängder med rutor i ett stort rutnät. Ju närmre flyget nådde marken desto tydligare blev den mänskliga kartan, som det existerande liv ute i universum säkert anser vara gulligt gjort av oss, människor. Våra vägar, våra marker, vårt idoga planerande, hur vi ordnar till det för oss med små hus att bo i, för att skydda oss från omvärlden och från molnen som ibland gråter.

Chocken kom när rutorna blev större än min måttade tumme. När rutorna blev till urskiljbar mark, jordmån. Jag trodde jag skulle se ett grönskande landskap, precis som Frankrikes. Men i Sverige var vintern ännu inte borta. Påsken må vara här, men snön smutsar fortfarande ner stora delar av landet likt skorpor som aldrig vill försvinna från ett öppet sår. Jag fick plötsligt svårt att andas. Luften var grå, precis som om någon ute i rymden haft just Sverige som rökruta.

Dagen efter, jag sitter i väntrummet hos husläkaren. Mina mandlar är större än min tumme, men ändå inte lika stora som ett snötäckt landskap. Jag ströläser en Allers. Tunna sliddriga sidor täckta med sorgligt dåliga skämt på insändarsidan: "Jag kan hoppa högre än ett hus." "Det tror jag inte på. Har du någonson sett ett hus hoppa?" Jag tittar upp på läkaren som ropar upp mitt namn och jag säger: Bonjour signor. Har ni möjligen ett recept för fransk melankoli? Jag vill tillbaka till Paris.

I come back from Paris to Stockholm, and I find a smog hanging over town, as if someone out there opted Sweden as a smoking area. Heavy air, melancholy, regret. I want to go back to Paris.

se, i detta PARadIS befinner jag mig nu

Images 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Look, Paris right now.

Paris

Det var en gång en flicka som plötsligt blev förälskad i någon hon aldrig hade träffat. Hon dagdrömde ofta om sin kärlek, ville bli som sin kärlek. Hon läste texter på sin kärleks språk och hon tittade på filmer som hennes kärlek medverkade i. Den här flickan blev galet förälskad att det vore löjligt omöjligt för någon utomstående att försöka beskriva hur hennes hjärta bankade på bröstet och hamrade på venerna när hon hörde sin kärleks namn. En dag tog flickan mod till sig. Hon beslöt sig för att resa dit hennes kärlek bodde, till platsen där den visade upp sitt ansikte, så vackert som hon hört andra prata om den. Flickan packade sin lilla väska och begav sig tidigt på morgonen till Paris, en måndag som denna i slutet på mars.

skitdag

 Jag drog på mig sandalerna, gick ut. Jag frös ihjäl.
 "Hallå våren, kom hit nudå!", skrek jag så högt att fåglarna i skyn stannade upp mitt i sitt flygande V.
  "Äh vad vill ni då", gormade jag åt dem? "Va!"
  "Näe, alltså vi undrar bara om du inte fryser?"
  "Det ska ni ta och skita i", hotade jag tillbaka.
  "Ok du bad om det", sa fågeln som flög i spetsen och släppte ner sin spillning.
  Och sedan stod jag där och mumlade hårda ord för mig själv, tills det blev skymning och några förbipasserande misstänksamt såg åt mitt håll.
  "Å vad vill ni då", hetsade jag åt dem? "Va!"
  "Nej, alltså vi undrar bara om du inte fryser?"
  "Det ska ni ta och skita i", gastade jag tillbaka.
  "Nämen unga dam, inte kan vi väl göra något sådant här mitt på gatan", sa den ene av dem och de gick sedan sin väg.
   Och det blev natt och månens ansikte lyste ner på mig.
  "Ååh, ja säg det bara, du undrar om jag inte fryser va?", lipade jag.
  "Nej, jag bara undrar varför du är så arg. Jag har betraktat dig ett tag och förstår inte din ilska."
 "Du förstår då dig inte på mycket eftersom du är vaken när vi andra sover", grinade jag uppgivet.
 "Gå och lägg dig", sa månen och försvann bakom molnen.
Och jag gick hem, tog av mig sandalerna, knöt händerna och bad om en bättre dag.

Looking for hot weather. Cannot find it outside, even if I try to imagine it by wearing less clothes. After some inner anger I go back inside and wait until sun appears.

tiden

Det var evigheter sedan jag vaknade upp en dag som denna, utan att ha någonting inplanerat. Jag kommer på mig själv med att skämmas. Vill be tiden om ursäkt för att ha berövat den på en massa andra saker. Be om ursäkt för att ha varit den otrogen, be om ursäkt för att ha svikit. Tiden. Den står ändå kvar. Går sakta framåt, när jag tänker på den, flimrande bakåt när jag minns den. Och försvinner när jag glömmer bort den.

Time always stays with you, as a faithful friend. Sometimes you find it more present, sometimes memory-flickered. And when you forget it, time flies away.

skygglappen

Känslan av en nykommen vår är som att vandra omkring naken. Vintern skyler inte bara dagen för våra ögon - vi skäms bort med svulstiga jackor, yviga mössor och grovkorniga vantar. Plötsligt är luften ute fingertoppsljummen, fåglarna kvittrar sönder sina stämband och träden sviktar fram i gröna suckar. Och mitt bland naturens finurliga alkemi vandrar jag med nedsänkt blick, med hand för kind, med korsade armar, snabbt och lättvindigt, skygg för himlens starka ljus, för bilarnas tydliga brus. Jag är inte beredd på utomhusscenens snabba sorti, som väntar på att jag mer barklädd bör bli.

The day is suddenly warm and I haven´t yet got used to the idea of spending time with the day, wearing less clothes; no more bushy hat, nor wool mittens. Just me, myself and my hands protecting my trembling naked face from the day´s shiny light.

När måsarna skrattar sig hesa

Måsarna från mitt fönster flaxar fritt, och skrattar sig hesa
Jag njuter av deras kaxiga melodi, deras egna filologi
Som påminner om Stockholms ansikte någon gång på ett nittiotal,
när jag en gång passerade en stor utesal
Utan tak och utan barm, stod där skjutarna med nålad arm
En svartvitrutig dröm jag drömde om, ville legärt glida runt bland dem
Asfaltdjungeln flimrade förbi hemma i tv-rutan,
skärpan doftade som salt och jägermalt,
och min förundran jag inte kunde vara utan

In störtdök jag sedan bland mondäna salonger och svulstiga jargonger,
som beslöjade min illusion med fläktande saronger
Som omfamnade skärgårdsidyll, som spritsade storstadstyll
och såg på steppande gräsfolk, som kultiverat smällde blåkork

Här står jag nu under ett senare tvåtusental, fylld med mångfaldens egoval
Fortfarande kvar utanför ett isolerat tält av storstadsmaskopi,
och blundar ut över Mariabergets trångsynta takhöjdssymmetri
Jag är numera en bit av en kommers i cirkusens trapets,
jag stoppar upp min lösnäsa och tar sedan sats i hets
För att kunna hålla måttet på kavajens slag,
prydd med guldemblem jag inte törs säga jag köpt i Prag

A small poem about reaching and fit your dreams, filled with taste from the urban djungle´s multifaceted edges.

putsväck

Mitt under min tentaeufori väcks jag obönhörligt av ett oljud jag under någon timma haft fastnaggad på mina trumhinnor. Ett ljud jag nu under min lilla tentapaus närmare börjar reflekterar över. Du vet, du sitter exempelvis hemma, djupt försjunken i en smäktande bok du inte förmår slita dig loss från. En bok som gör att du ser i tunnelseende, in i dess hänryckta värld. Och när du någon gång tittar upp från boken för att ta dig en funderare kring handlingen faller den omgivande verklighet du befinner dig i med ens kontrastfylld. Dagen ramlar fram, grannens dammsugare viner någonstans på håll, väggarna ryggar tillbaka och kaffet i koppen var visst kallt. Och så det där oljudet som nu skriker sig fram starkare än någonsin. Oljudet som likt envisa syrsor krypit sig in i dina hörselgångar, men som du inte märkt eftersom du varit så försjunken i boken. Du blir något irriterad och vill ta reda på varför oljudet aldrig ämnar ta slut. Du kliver upp ur fåtöljens famn och ställer dig vid fönstret, trycker näsan platt mot glaset och blickar ner mot gatan för att kunna se vartifrån envishetens decibel mynnar.

Och du upptäcker till din glädje att det visst var gruset som håller på att sopas bort från gatorna. Och du kommer inte på vad ett sådant fordon som sopar bort grusländet heter, kanske sopbil med borstar, kanske grusputsbil. Men egentligen kvittar det, för det som ändå spelar roll för dig är att gruset på alla gator håller på att plogas bort. Gatorna renas fria från vit synd och förbereder sig för våren, som på allvar äntligen är här.

Today I discovered to my delight that the gravel was swept clean from the streets, which means that spring finally is here. No more snow, no more white show, no more ash shore on the outside floor. Let us soon say hey to lovely pollen odour.

renässans? nej, tacka vet jag antiken - kort. och. koncist.

Vet du vad det här är? Det är en del av en tenta. Jag sitter fastspikad i en tenta som aldrig vill hamra färdigt. Men när den är klar ska här firas i pompa och ståt och jag ska ut och åka båt! I alla fall flygplan. Inte båt. Jag ska flyga.

Au revoir so long!

I´m stuck in an exam. Be sure I´ll celebrate when it´s over. Be sure I´ll fly away when it´s over. Be sure. I´ll be back.