släpp på ditt pretentiösa ansikte

Just nu sitter jag och spejar ut mot himlen som är smått burdusgrå. Men då och då skär solen plötsligt in sin gula kniv genom molnen, som ställer sig åt sidan, nästan bugar och ger ännu mer plats åt solen. Det är ett högst intressant skådespel detta.

Och genast blir hela himlen sådär soligt gul igen, ni vet så gul som när någon ler sitt allra största leende. Problemet är bara det att jag är, utan att mena något illa alla ni som läser detta, jag älskar sommaren mer än vintern, men därmed inte sagt att jag älskar sommaren mest av allt. Jo, problemet är bara det att när någon person ler sådär överenergiskt intensivt ett bra tag, blir det til slut för mycket. Leendet blir lite för uppspänt, pretentiöst, för bisarrt, och allting känns bara som ett falskt skådespel.

Så därför sitter jag nu här och iakttar himlen. Spänner alla strängar i min kropp. Kom igen nu då, ja kom igen, väser jag när jag ser att himlen långsamt blir mer mörk för varje gång som molnen rör sig närmare mot varandra.

Det går några minuter, jag hinner inte räkna dem, men det går ett tag. Och upp sticker plötsligt den fasansfulla solen åter med sitt pokeransikte mellan molnen som snabbt backar bakåt. Men då, utbrister jag till min besvikelse. Kom igen nu, släpp på dina sorger! Seså, släpp. Låt mig höra dig bullra, mullra, skrika ut i blått och grått. Snälla.

Det finns nämligen inget mysigare än ett sommarregn. Speciellt när man, som jag idag, inte har lust att gå utanför dörren.

Some days when I don´t feel for going out I wish heaven to get lose of its face. I want to see its real face. I want heaven to stop smiling in a color of yellow sunshine and just let it throw up all its sorrows in its blue grey rumble noises. I like sun, don´t mistake me, but when something is being exaggerated I prefer it to rather letting be.

snart så

Det är inte långt kvar nu. Åskan är inom räckhåll. Gardinerna fladdrar mer än ett segel till havs, träden susar högre än ett tv-brus och måsarna skriker ut sin flykt i klagande hymner.

Jag sitter leendes och gnuggar händerna.

The thunder is close now. I can see it by the sailing clear curtains, hear it by the deafening roar from the tress, and by the seagulls lament. I´m sitting here smiling, rubbing my hands.

bon anniversaire!

Google firar med en doodle, jag lyfter hatten och så gör även många andra när det idag vankas 110 år sedan Antoine de Saint-Exupéry föddes.

Congratulations Antoine de Saint-Exupéry on your 110th anniversary!

tar mig en allvarlig funderare

Min vän Marion bad mig att ta en allvarlig funderare på tanken att överväga byta namn på min blogg till: En hyllning till Frankrike.

Jag förstod inte riktigt vad hon menade.

Vadå, tre inlägg på rad relaterade till Frankrike är väl lika logiskt som att veckodagarna avlöser varandra - måndag blir tisdag, blir onsdag och så vidare. Eller lika logiskt som att det är kallt om vintern och varmare om sommaren, eller som att Daniel Westling numera heter Daniel Bernadotte, eller som att klorofyll gör bladen på träden gröna.

Etcetera, etcetera.

Eller kanske,
borde jag överväga.

I was told by my friend Marion to consider changing the name of my blog to: A tribute to France. I don´t exactly know what she means. To find the three lasts posts on my blog being related to France is as logical as the weekdays are relentlessing each other - monday becomes tuesday, becomes wednesday and so on. Or as logical as Elvis last name was Presley and not Poe, Pitt or Atkins. Etcetera, etcetera.
Or maybe, I should consider.

fransk byteshandel

Vad är väl en midsommarafton utan lekar. I alla fall en lek. Då Marion så vänligt gav mig en present i form av en fransk frasbok passade jag på att utnyttja det franska sällskap jag under kvällen hade.

Leken gick ut på att jag - hör här - testade mitt franska sällskaps kunskaper i franska. Jag skulle ge mig på att försöka uttala slumpmässigt utvalda fraser, med hjälp av den modifierade fonetik som stod under varje fras, varpå mitt sällskap skulle gissa vad jag sade.

Oj så bra de var på sin franska! Och på köpet fick jag trevligt nog ytterligare kunskaper i språket. En så kallad win-win situation, som man säger på affärsspråk.

Marion gave me this French phrase book and immediately I started to use the French company I had during midsummer - we played a game. The game was about me reading some random French phrases with help from the midified phonetics under each phrase, whereon my French company was about to guess what I said. Gosh, they were really good in French I think! And of course I also learnt some more French. A win-win situation as we say.

fransk midsommar

När Stockholms gator i fredags ekade tomma klev ett petite sällskap ut för att inta kvällsvard.

Menyn bestod av ja, ni ser ungefär vad. Jag erbjöds dessutom att äta gåslever, om jag ville räknas som riktigt fransk alltså. Men där tog min mage över sinnet och sade vänligt men bestämt, nej. På franska då såklart.

Antoine et Marion regardent quelque chose.
(Antoine och Marion tittar på något.)

Kvällen börjar ta form, förbereder sig för natt. Underbar omvandling.

Salut, c’est moi!
(Hej hej, det här är jag!)

Hejdå midsommar, ses om ett år eller så.

A SweFrench midsummer celebration somewhere in someones backyard.

sommarnatt

På väg hem från ett midsommarfirande slog det mig hur vacker sommarnatten är, om inte ännu vackrare än en sommardag. Allting är stilla, mörka träd och byggnader reser sig höga för att möta ljusa skyn, magiska kontraster uppstår.

Jag går genom en allé och alla träd står som vakter på rad, stillsamt vakar de tyst över mig. Jag tycker mig plötsligt höra någonting prassla till, så jag vänder mig om och för att se. Jag ser åt alla håll, jag ser åt träden, men träden har redan hunnit ställa sig tillbaka i givakt, och endast några få löv på deras kostymer rör sig som i efterhand av de små fläktande rörelserna.

Jag vänder mig om och går vidare, insuper den bleka färgen på himlen som bara uppstår mellan natt och dag. Insuper multipla blomsterarrangemang, lätta andetag och susningar under fjäderlätta småvindar. Finstämd melodi, ungefär som i melankoli.

On my way home from midsummer celebrations I realized that summer nights are even more beautiful than the days. I think it has to do with the silence, the tree´s calm motions and the sky - the pale sky which only shows up when night becomes day.

är det inte kärlek så säg

Ända sedan kungabröllopet ägde rum förra lördagen har jag inte kunnat släppa temat kärlek ur mina tankar. Och mitt bland detta rosbeströdda prinsprinsessa-alltet uppenbarar sig prinsen min helt plötsligt upp från ingenstans och skänker mig ömt två stycken klädsamma chokladkakor.

(Att denna prins egentligen är ett butiksbiträde på 7Eleven som delade ut överblivna rester från förra helgens jippo hör inte till detta inlägg.)

Länge leve kärleken!

If it´s not love then tell me - I recieved these to chocolate bars today from my own prince, apparently. It says ’love’ and ’hug’ on each one of them. (What does not belong to this blog post is the fact that the prince is a clerk at 7Eleven just wanted to hand out the marketing leftovers from the last weekend´s royal wedding.)

nattuggla daguggla

Som den nattmänniska jag är händer det att jag lägger mig när det, innan mörkret ens hunnit blinka, börjar bli ljust ute. Alltså runt klockan tre, på natten. En märklig känsla infinner sig när jag kryper ner i sängen, den är svår att ta på. Men kanske kan jag beskriva den känslan genom att säga att det känns som att lägga sig i en pågående dröm. En dröm som i den dröm man drömmer om natten. Det känns som att gå i sömnen mellan två världar där den ena världen säger att man lägger sig för att sova långt mitt under ljus dag, då man hör fåglar kvittra ute i den morgonpiggt ljusa atmosfären. Den andra världen säger däremot att det är natt eftersom det egentligen är alldeles för tyst omkring för att vara dag, och när väl det riktiga dagsljuset infinner sig några timmar senare, på den riktiga dagen, är skenet utomhus av helt annan art - skenet är mer levande än nattens subtila ljus.

Allt detta gör att mitt sinne upplever tvetydighet - jag borde vara trött eftersom jag borde ha somnat för ett par timmar sedan, men jag är inte trött eftersom det är dag. Jag har redan sovit min natt.

Mest skriver jag den här texten för min egen skull då jag inte blir klok på den bitterljuva dygnsrytmen som sommaren för med sig. Men är så fallet att du nu bevisligen ändå har läst texten känns det bara trevligt för min del.

As I use to go to bed in the middle of the night, I find it very strange when summer´s early bird light shows up before I even have closed my eyes. It´s like walking in sleep, you don´t know what´s fiction and what´s reality. Not until the real day light takes over the subtle night light and the tones of the singing birds turn into a non-stereotyped realism.

du milde

Ibland, ganska ofta, händer det att jag jobbar. Och nästan alltid, jämt tar jag paus från jobbet, någon halvminut eller halvtimma.

Under lunchen vill man ut i det prima vädret. Ut och fnittra, kanske äta och lapa luft.

Såklart passar jag på att blicka upp mot himlen. Halloj himlen, idag är du allt riktigt fresch, sade jag och log skälmskt. Himlen svarade mig genom att möblera om bland molnen och -

låta solen titta fram lite försiktigt bakom träden.

Fancy skosnören.

Fancy blomma. Eller kanske heter det vacker blomma, på poetspråk.

A lunch break outside anywhere green area in nice weather, is almost as fancy as sitting in Hyde Park, Central Park, Jardin des Plantes, you name it - as fancy as the pink shoe laces in the picture, or as fancy as the flower above. Well, to be more poeticly correct - as fancy as the beautiful flower above.