samtal med min Migrän kl 20.26

Jag: Hej du, det var inte alls längesen.
Migränen: Nämen hej på dig! Definiera längesen, tack.
Jag: Typ två veckor, kanske?
Migränen: Äh, det där är ju evigheter sen! Trodde du skulle säga två dagar.
Jag: Alltså det är ju lite jobbigt att få besök av dig.
Migränen: Vad menar du?
Jag: Ja, alltså. Det är inte så att jag vill börja bråka, men du känns som en objuden gäst.
Migränen: Vad är det du säger din lilla bortskämda snorunge?! Här kommer jag och ger dig migrän och vad får man då, tack å hej liksom.
Jag: Alltså jag menar inget illa.
Migränen: Nähe, och vad menar du då?
Jag: Jag har inget emot dig personligen men det är inte så att jag direkt drömmer om att få ha dig.
Migränen: Och vad drömmer du om då, om ja får fråga?
Jag: Nej, alltså, ingen migrän alls. Det skulle vara det bästa.
Migränen: Ok. Ingen annan sort?
Jag: Nej, jag svär, ingen annan sort, inte ens Magont.
Migränen: Ok.
Jag: Ja, ok. Känns det bättre så?
Migränen: Kanske.
Jag: Kan du släppa taget om mitt huvud nu?
Migränen: Ok. Men bara om du lovar!
Jag: Ja, jag sa ju att jag lovar. Kolla på mina fingrar, ingen annan.
Migränen: Ok då.
Jag: Tack.
Migränen: Men bara en liten kram på huvudet?
Jag: Nej!
Migränen: Ok. Hejdå då.
Jag: Hej hej. Du kan gå ut där.
Migränen: Ok, tack.
Jag: Tack själv.

A dialogue at 20.26 pm, between my migraines and me. My migraine refuses to let go of me, accuses me of being a brat. But I mean no harm, would not create trouble or get migraines to become too obsessed with me. My wish is only to kindly reject it a bit from my head for a while.