Kortnovell

Och så något av mitt mer fiktiva skrivande - i bloggmiljö är en kortnovell ändå ett ganska långt format, men kanske går det bra ändå. Detta är en text som, till skillnad från mina andra blogginlägg, inte direkt handlar om mig.

ATT FLYTTA IHOP

De satt i den nya soffan. För övrigt var lägenheten ganska tom. Någon enstaka krukväxt försökte tafatt täcka upp varje fönster, så död att den lika gärna kunde slaktas. På golvet flöt flyttlådorna planlöst runt. Bruna flyttlådor med handskriven text i tusch på utsidan. Toalettsaker. Porslin. Ytterkläder. Övrigt.
   ”Jag ska måla en tavla, det är en bild av dig jag har”, sa hon. ”Men du får inte visa den för någon.”
   ”Varför inte?”, sa han. ”Alla vet ju att bilden inte är på riktigt.”
   "Juste.”
   ”Okej, jag ska inte visa upp den för någon”, sa han och smekte med sin handrygg på hennes kind. ”Men jag kan väl ändå få se på den?”
   ”Ja, det är ju en bild av dig”, sa hon.
Ketchupfläcken från lunchen hade hunnit torka in i hennes jumper och liknade nu en sårskorpa. Den satt precis i höjd med hennes bröstvårta. Han tyckte om det. Han tyckte om henne. Det gjorde hon också, ketchup går i all mat.
   ”Men tänk om jag tycker att bilden är konstig?”, fortsatte han.
   ”Det kommer du inte tycka, du vet redan vilken bild jag tänker på”, sa hon och spottade upp saliv på jumpern för att gnugga bort ketchupfläcken.
   ”Kanske det.”
   ”Jo du vet.”
   ”Jag vet nog.”
Någon granne smällde till med sin ytterdörr och från takventilen kom matlukt in i deras lägenhet från restaurangen intill. Det doftade kött. Kall metall. Blod. Soporna från restaurangen låg i drivor på bakgården, dit utsikten låg. Betong.
   ”Men vad tror du om att skaffa en hylla till den där väggen?”, sa han och begrundade den blekbruna ytan med vävtapet.
   ”Men är det inte på den väggen som vi skulle hänga upp min tavla på?”, sa hon och fortsatte torka bort sårskorpan från bröstvårtan.
   ”Men du ville ju inte att någon skulle få se den.”
   "Nä.”
   ”Ja. Men då kan vi inte hänga upp den där, det förstår du väl?”
   ”Nej jag förstår inte.”
Sårskorpan försvann, kvar låg vårtgården.
   ”Men vi får ju besök snart”, fortsatte han fortfarande med blicken fäst på vävtapeten.
   ”Måste vi det då?”
   ”Vadå?”
   ”Ha besök.”
   ”Jag tror att det är bra med besök. Tror inte du det?”
   ”Vet inte. Kanske. Det beror på. Vad ska vi köpa för hylla då?”
   ”Vad vill du ha för hylla?”
   ”Mig kvittar det. Jag hade egentligen hellre velat ha upp min tavla där.”
   ”Vi får se. Se först till att måla den, så får vi se.”
Hon reste sig upp och gick till toaletten. De skulle behöva laga dörren, hon fick kissa med öppen dörr.
   ”Har vi något toalettpapper kvar?”, ropade hon.
   ”Jag vet inte om vi fick med oss det, tror inte det. Ta handduken så länge”, ropade han tillbaka.
   ”Äh, jag sköljer av mig i duschen istället.”
   ”Vad tror du förresten om att hyra film ikväll?”
   ”Vänta, jag hör inte.”
Hon klev ut från toaletten för att leta efter rena trosor.
   ”Vet du vart vi har lagt lådan med mina underkläder?”, frågade hon.
   ”Jag vet inte. Kolla högen i hallen, tyckte jag såg något där. Jo det jag sa var att det kan vara trevligt att hyra film ikväll. Vad tror du?”
   ”Film? Vänta lite. I hallen? Men här står ju bara ditt högtalarsystem. Varför har vi inte tagit in det till vardagsrummet, det tar ju sån plats här.”
   ”Men det är ju bara tillfälligt som det står där.”
   ”Men jag måste kunna komma fram.”
Hon ställde sig naken framför honom. Tittade på honom. Han tittade på vävtapeten.
   ”Sa du film?”
   ”Tja, varför inte. Det skulle väl vara mysigt?”
   ”Vi kan väl ha mysigt nu”, sa hon och ställde sig i vägen för vävtapeten. "Är det inte lite kallt här? Jag fryser, kan du inte värma mig lite?”
Hon satte sig över honom.
   ”Klart du fryser, du har ju inget på dig. Vart har vi lagt alla filtar? Har för mig att vi packade upp dem”, sa han och reste på sig för att leta reda på filtarna.
Hon hamnade i en skev ställning på soffan, satte sig upp och slog på laptopen. Det hade börjat regna ute, himlen kisade sig mörk.
   ”Har du lust att hjälpa mig att leta filt”, sa han och stuvade runt bland några sladdar.
Hon surfade på Internet.
   ”Hör du, har du lust att hjälpa mig lite? Sitt inte bara framför datorn sådär. Tänkte att vi skulle göra det lite ombonat inför vår första kväll som sambos.”
   ”Ombonat? Med det här lilla?”
Hon lyfte upp blicken från datorskärmens blåa ljus.
   ”Okej, vad vill du se på för film då?”, sa hon och han slutade leta för att sätta sig ner bredvid henne, i den nya soffan. I mörkret var den inte lika fin.
   ”Mig kvittar det. Någon lagom skön rulle. Så kanske vi kan laga till en liten middag. Tända ljus och så, ja du vet.”
Han tog hennes hand och pussade hastigt på den. Hon drog undan den.
   ”Ja ljus lär vi behöva tända. Det blir annars svårt att se här hemma.”
   ”Här hemma.Vårt hem... Det låter konstigt, men ändå fint”, sa han.
   ”Tycker du det?”
   "Vadå?"
   "Att det låter fint?"
   ”Ja, tycker inte du?"
   ”Jag vet inte", sa hon och tittade på vävtapeten. ”Vi får se. Jag ska bara måla tavlan först.”