Varför är måndagar alltid så tarvliga? Resterna från helgen ligger kvar som ett sockertöcken, jag känner mig överjäst och eländig. Sen är det också vädret. Det eviga vädret. Som fördubblar känslan, som visar upp sitt måndagsanlete, blötsnö som en blaskig trasa. Dessutom är det vråltyst där jag sitter och trugar skrift. Man undrar. Väggarna omringar mig med sina allvarliga, grötgrå ansikten, hotandes och hukandes över mitt huvud. Till och med gårdstomtens leende har nu halkat ner.
Tisdag, ge mig tisdag
Måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar