Att gå förbi och försöka ta omvägar vid alla skyltar med texten "risk för snöras" ger mig mer ångest än vidskepligheten över att gå under en stege. Dels för att det bevisligen är större olycksfallsrisk att gå för nära en husvägg med istappar och snölavin hotandes längst upp på toppen av snöberget. Sen vill man inte verka dumdristigt paraonid genom att exempelvis kliva ända ut på bilvägen, för att underminera risken att istappen, i en alldeles olycksalig hundradelssekund råkar klyva itu ens huvudskål med glasstårta till efterrätt. Aj. Jag håller med, det här är inget att skämta om.
Men varje gång jag går förbi dessa reflex-rödgula skyltar med svarta, hårda varningar får jag grav ångest, för tänk om jag råkar gå en decimeter mer åt fel håll - är skyltarna exakt på millimetern rätt utplacerade? Hur stor är chansen att jag undgår att bli offer om jag följer skyltarna med fem centimeters marginal, säg om ett äldre par just råkar hamna i sidled med mig och man vill junte tränga ut dem på vägen som en annan varelse, rädd för att skyltarna inte håller måttet!
Det är helt enkelt inte förrän nu med vinter och kyla som min ångest antar nya höjder - jag blir dels rädd för snöras, men även för självaste kylan. Jag
1. bävar över att behöva gå på toa på natten, med rädsla för att förfrysa under under min iskalla fjällvandring på väg till badrummet.
2. har svårt för att sätta på kranen, rädd för att mina händer och ansikte ska få köldskador.
3. kan inte sitta vid min ordinarie arbetsplats i min lägenhet, vid fönstret eftersom det området numera är omdöpt till Antarktis.
4. behöver förbereda mig mentalt inför att öppna ytterdörren och flera gånger om tvingas uppleva hur mina leder dör av skräck på grund av kylan.
5. klarar knappt att åka buss - det är kallt att busskurs-vänta och bussen är alltid senare ankommen än vanligt under vintertid.
Jomenvisst finns det fördelar med allt, självklart ser jag positivt på det mesta, jag är ju en glad person som önskar fred på jorden och det går fint att dricka te, tända en massa ljus, göra änglahopp eller gräva ner sig i sängen för att överleva vintern. Men. Det finns en verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar