05.30

Sjukt pigg sällskapade jag sedan hemåt med Åsa som höll i morgonklassen.

I morse var det dags igen, att ta träningen till en morgonnivå. Jag vill inte direkt påstå att det har blivit lättare för mig att stiga upp så tidigt, nej jag känner mig inte alls som en kexig ballerina när klockan surrar igång 5.30. Ögonen är tröttröda, vattniga och salivet ligger fortfarande färskt i mungipan. Men när jag väl har hävt mig upp ur sängen, daskat ansiktet med vatten, kommit utanför dörren, när vinden nypt tag i mina kinder och benen gått ur sig sömn, känns träningen som en dans. För att inte tala om resten av dagen som känns som en dans, jag valsar runt och bredbildsler åt alla vänner, och åt folk jag inte känner. Åt hunden som väntar på sin matte utanför ica, och åt en främling som frågar mig på fika.

Och så håller det på, med morgonträningen.