Ofta brukar jag vakna för att direkt svisha iväg på aktiviteter snabbare än ljuset själv, men idag gör jag inte det. Det är lördagsmorgon och jag ligger och drar mig som självaste fan. Farligt belåten och tidsgirig. Länge ligger jag i min härligt träiga soffsäng, tänjer ut min knakande kropp och beter mig som en spinnande katt, i all enkelhet. Klockan drar sig den med, framåt, och jag hör grannarna börja vakna till liv. På håll smäller en dörr på lur, någon näsa nyser till och det börjar dofta kaffe och morgonnyheter. Och jag puttrar vidare i min lilla varma sänggryta, sjuder in i det sista, snart färdiglagad och redo för dagen.
Magen börjar smått suga dra och ha sig, jag smyger mig hastigt upp och trippar som en spanare över ett kallt golv, finner strax köket och haffar mitt första blickfång, saltiner. Sedan bäddar jag åter ner mig, funderar på några texter som får det att killa till i ryggmärgen, medan kexen grynar igen munnen. Men kanske borde jag ändå snart stiga upp, så att jag inte somnar om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar