Och så kom äntligen regnet och jag sitter vid mitt fönster, med balkongdörren öppen, med en markis som slår för segel och på håll en fågel som i ett slags förvridet skrik flyr bort bakom evighetsmolnen, mot solen. Den solen, den är borta. Men det gör mig inget, jag trivs bra bland regn.
Att befrias från huvudbry för vädrets fina skull, kurar hellre ihop mig till en liten boll, en sådan färgglad liten boll som man kan trycka ihop och som strax efter att man släppt den pyser ut till sin normala storlek. Det är varken en för hård eller för mjuk boll, det är helt enkelt en följsam boll som gillar regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar