Kött i inbunden form

Jag är inte särskilt konsekvent när det gäller att få i mig proteiner, det vill säga från bland annat kött. Men för näringsintagets skull försökte jag exempelvis häromdagen att äta spagetti med köttfärssås. Vilket alltid sker med smak av motstånd.

Nu är visserligen köttfrågan i första hand ett moraliskt dilemma, men en av orsakerna till varför jag sällan äter kött är även för att jag inte klarar av att stoppa i mig det. Jag drabbas av avsmak över det faktum att jag tuggar på ett dött djur.

Framför mig ser jag samma återkommande bild: ett uppslitet kadaver på savannen, där andra små ettriga djur vilt rycker åt sig innehållet i magen, hur det slafsas runt bland inälvor och rått kött som slits i stora stycken, och revben som sticker upp mellan blodigt slappa muskelvävnader bland slöa flugsvärmar. Och däribland den vibrerande hettan i luften som tycks vilja hålla andan - det omgivande landskapet är helt tyst. Förutom det envisa ljudet från gräshopporna.

Den bild jag får upp i huvudet är möjligen något långsökt vad gäller min avsmak. Men den zoomas in svindlande nära så snart jag för gaffeln till mun.

Svårast av allt är de sista tuggorna av förströdd köttfärs som jag skrapar upp på tallriken. Samtidigt som jag öppnar munnen för att ta en tugga tänker jag på det döda djuret på savannen, och sedan på resterna av det döda djuret som ligger i min mun, fast i kryddad form.