Konsten att göra yoga

Ibland brukar jag gå på yoga, bland annat sker det på lördagsmorgnar. Det är ett mjukt sätt att vakna upp och och välkomna helgen på, vilket jag inte är ensam om att tycka. Omkring mig ligger en massa yogisar i sina mjukisar liggandes på sina mattisar med mysiga filtisar och blundar ordentligt hårt innan klassen ska börja. Det ser ut som om de fortfarande sover, den enda skillnaden är väl i så fall rummet - att de först har vaknat upp i sin säng, tagit sig en sprallig spirulinafrukost, gått till yogaklassen och sedan somnat om i en gymlokal.

De dära blundminuterna innan klassen, de verkar vara rena rama Buddhaguldet för att komma in i haarmoniii. Och är man extra ambitiös kan man även värma upp kroppen genom att inta några yogapositioner, som att till exempel balansera på huvudets allraste skallben. Och kanske att alla blundisar då vaknar till och slänger ett vakande öga på den avancerade yogisen med sina handgjorda ballongisbyxisar från Madras.

På tal om västerländsk yoga, så är det även inne att komma till yogaklassen med sömnen fortfarande utsmetad i ansiktet. Är det yoga så är det, trots att man befinner sig på ett gym och klockan är fyra på eftermiddagen och man har varit ute och gjort en del ärenden dessförinnan - det hör liksom till saken att se sömndrucken ut. Att se yogig ut. Att i allra högsta mån blåsa upp sin lilla yogabubbla och nonchalera muskelknuttarna där invid, de som vilt slänger vikter omkring sig alldeles intill salen där yogisar, som i väntan på att få komma in, konverserar i mindfulnessiga toner om huruvida sommartid är sämre än vintertid men att ljuset väger upp det hela även om många personer som på grund av stress inför en förlorad timma dör i hjärtinfarkt när klockan ställs om till sommartid. Och så vidare och så vidare.., gäsp jag tror jag måste blunda lite.

Undra förresten hur man gör med filtisen i Indien?