Nattjobbet

Klockan är närmare tolv på kvällen och med uggleögon sitter jag framför den skenvita datorskärmen och skriver. Utanför fönstret kvittrar fortfarande fåglarna på, precis som de alltid gör om kvällarna så här års. Visst, det är gulligt och lite somrigt sådär att höra fågelkvitter om natten, det - hur ska jag säga - livar upp den annars så tysta kvällstillvaron. Med kvittret känns kvällen mindre naken.

Men jag måste ändå erkänna, ibland får jag lust att be fåglarna att sluta med oväsendet de för. Det kan nämligen bli lite för irriterande, speciellt om jag råkar sitta på en morbid liten berättelse som jag lever mig in i till fullo. Och håller då de där kvittrarna på med att spöka ut romantik precis utanför mitt fönster, kommer jag direkt ur balans med vad jag blodigt vill skriva om. Men även om jag stundtals blir så trött på fåglarna att jag skulle bara vilja be dem att sticka! Dra! Sjas!, så passar det sig inte riktigt med att använda en sådan ton mot sina anställda. Därför väljer jag att ta det på ett lite mer formellt vis, vilket kan låta ungefär så här: 

- Alltså vänta hör upp nu alla, STOPP. Först vill jag bara säga att jag inte vet vad jag hade gjort utan er, tack ska ni ha så jättemycket ni är verkligen jättegulliga och allt och så. Men ni kan gå hem nu. Ja precis, lönen betalas ut i slutet på månaden... Jaså, har du Kvitter 1 inte skickat ditt kontonummer till mig blir det svårt att ge dig någon lön, så försök att ta med numret till imorgon. Jaadå jag vet, du är ju annars så duktig och ordningsam så! Förlåt, vänta jag hörde inte - Kvitter 2, vad sa du? Du undrar alltså om du får gå hem klockan tio imorgon? Ja, kanske, det skulle väl kunna gå an, låt mig tänka... Jomen, imorgon ska jag ändå lägga mig lite tidigare, så ja, det går bra! Men bara för den här gången. 

JAHAPP, och om det inte var något mer för idag får ni ha det så bra så ses vi imorgon mina vänner. Bra jobbat allihopa! 

Förresten, när ni går så ta nödutgången är ni snälla.