bullen

Efter träningen idag gick jag in på Pressbyrån, på jakt efter en kanelbulle. Man skulle kunna säga att jag var ute i sista sekunden. Man skulle kunna säga att det nästan var som att handla julklappar - alla andra hade gjort det, alltså köpt kanelbullisar, och nu återstod bara jag. Jag tog tag i en stor bulle som låg ensam, långt inne i ett kallt och mörkt skåp. Säkert hade den legat där hela dagen, och jag undrade varför jag inte istället tog av dem som låg vid kassadisken? Bullen kändes hård i min hand, och luktade lite syntetiskt. Ja nästan som om någon hade sprayat över den med en slags sockerdoft.

När jag kom hem skyndade jag mig med att äta upp kvällsmaten, nästan slängde i mig den och det låg fortfarande mat i och runt munnen när jag tog upp bullen ur påsen. Detta var ett gyllene moment. Klockan slog halv tio denna söndagskväll och jag satt salig med min bulle i handen. Skulle jag kanske smeka på den innan jag nafsade ihjäl den? Nej, jag hann inte. Den var redan i min mun, första tuggan, och andra och tredje. Och sen var den slut och jag drack lite mjölk, försökte njuta. Letade lite efter smaken av bullen. Vart hade den tagit vägen? Kanske skulle den dyka upp postumt, till exempel när jag gick och lade mig ikväll och just som jag skulle gäspa - ja, just då, skulle kanske den underbara bullsmaken dyka upp och säga: "a a a, glöm inte mig hörrudu".

Men nu kände jag inget. Bullen smakade nada. Lite socker och papper möjligtvis. Och nu vet jag vad jag ska göra tills nästa år - jag ska vara ute i god tid. Nej, jag ska definitivt inte köpa bullar, jag ska själv baka dem och då ska Pressbyråns halvfabrikat minsann få smaka på andra bullar.

Today in Sweden we have a day dedicated to the cinnamon bun - everyone should at least eat one bun, it´s almost as holy as the X-mas tradition. Late this evening when I came from the gym I remembered to buy one, and eat it before the day was past, which means that I ate it about 9 pm, feeling a bit tired of course. But a tradition is a must and a girl has got to do what a... But the bun wasn´t that good, it just tasted paper and a lot of refined sugar. So I decided to do my own for next year, well I don´t have to wait for a next year´s cinnamon bun-day. I can easily do them next week, or tomorrow if I want, or... right now to catch up before the day ends.

äntligen slut

Samtal i mitt huvud igår kl 20.00-21.30

1: Åh, vad kul! Ska bli mys... Eller vänta...
2: Eh, ok...
1: ?
2: Åh, nej, stackars Luke! Åh nej, åh nej!
1: Ja, varför är han överhuvudtaget med?
2: Varför betalar jag 100 spänn för att se det här?!
1: Scchh, ah ok, nu fattar jag... Eller varför..?
2: Haha, så jäkla B!
1: Men gu, å nej, vad är det här egentligen?
2: Men vänta... Haha, nu börjar det hända grejer.
1: Eller... Nej, det gjorde det inte.
2: Shit vad kass!
1: Kass kass kass.
2: Men kan ha varit bra att ha sett en kass film nån gång i alla fall.
1: Ja, och dessutom var Dylan, eller jamenar Luke med.

Ja, och så var det med filmen Äntligen Midsommar, för er som ändå vill gå och se den.

Yesterday I went to the cinema to watch a Swedish movie with Luke Perry (from BH 90210) among others. The movie was a fiasco, a true B-production. And all I could think of during the movie was to feel ashamed on behalf of Luke.

frrrysserr

Jag kan inte låta bli att skriva. Inte för att jag har något särskilt att skriva om. Jaså, ni undrar vad jag åt till frukost? Eller kanske vem som sällskapade mig under min frukost, AHA! Got ya! Det blev yoghurt, två-tre fazer-mackor med en 1,1 kg biff till hushållsost, ja såklart med smör och lite gurka. Och till efterrättt blev det vindruvor... Jaha, ni vill fortfarande veta vem som sällskapade mig... Och nu sitter jag här och smattrar på tangenterna för att inte frysa ihjäl. Ja, jag skriver för att inte frysa ihjäl, det är svinkallt, jag älskar hösten, men det är svinkallt. Och därför skriver jag, för att inte frysa ihjäl. Och därför var datorn mitt sällskap under frukosten, så att jag inte hackade sönder mackorna för snabbt innan jag ens hann känna smaken av dem.

Kanske att jag ska ta och diska. Det kan vara ett bra sätt att få upp värmen på, och även få bort flugorna. Ja, då går jag väl helt enkelt och diskar för att både bli varm OCH få bort flugorna. Snacka om att slå två flugor i en smäll.

I´m cold, and it´s autumn. I love autumn but it´s cold. So I try to bring up the heat in my hands by keep writing. And also I should wash up the dishes, that would probably make me a bit more warm, and also get rid of the flies.

en lördag klockan sju

Och hemmet fylldes med värme, jag lagade mat. Värmen letade sig in i min själ, kastrullerna slamrade, vattnet kokade, stekpannan fräste, kryddorna fyllde köket och spred sig ut i resten av lägenheten. Jag tände upp lite ljus, kanske var radion på någonstans i bakgrunden. Utanför öste regnet ner, mörkret föll och jag satt inomhus och myste med maten framför en repris av Skavlan.

Koka upp ett paket färskpasta (spenat).

Bryn skivad rödlök, rökt kalkon och cocktailtomater i lite olivolja.

Häll på två-tre teskedar kapris, kryddor (ex. salt, paprika, gurkmeja, vit & svartpeppar), en matsked creme fraiche (basilika tomat) och en bit smulad fetaost.

Rör ihop och blanda med den färdigkokta pastan. Garnera med exempelvis färsk basilika.

När jag lagar mat brukar jag mest gå efter vilka färger som passar ihop och vilka kryddor som fungerar som behagliga kontraster, både visuellt sett och i smak. Alltså finns det inga regler, allt är helt enkelt en konst. Tänk inte på vad dina föräldrar sa när du var liten, det är bara att leka och ha kul med maten!

I started cooking at 7 pm and my home was suddenly embraced with the heat. My soul became happy, the saucepans clattered, the water boiled and the frying pan sizzled. It was cozy, i lit up some candles and watched Web-tv. The dish above is made by spinach pasta, fried red onion, turkey, cherry tomatoes, capers and feta cheese, topped with pepper spice, turmeric, salt and pepper, and a dollop of creme fraiche. A tip is to go after colors when making food. It makes everything more exciting and playful. As a gastronomic art should be.

hej hjärtat

Detta underbara höstväder ger mig multipla... ja, ni fattar vad jag menar - jag njuter av varenda sekund! Mina drömmar om en sagolik årstid har besannats och den klarblå himlen är en sann spegelbild av mitt hjärta.

This lovley weather gives me multiple... well, you know what I mean - I enjoy every second! And another thing - the deep blue sky of autumn is  a true reflection of my heart.

och en till sak...

Det bästa med hösten är att man fortfarande kan klä sig tunt och snyggt med hjälp av lager på lager. Det är lite skillnad mot sommarens rena rama striptease eller vinterns klädhydda. Ok nog om hösten, jag ville bara hurra av mig lite.

Another thing with autumn - it gives you the chance to dress up in a cozy layering way, instead of almost doing the striptease during summer or hiding behind large covers during winter. Ok, enough, just wanted to mention another good thing about autumn.

känner mig som Home

Personalen i den nyöppnade butiken H&M Home på Drottninggatan Sthlm är inte bara en grym förebild när de både hejar, tackar så jättemycket för köpet och önskar mig välkommen åter.

Butiken eller snarare showroomet är även en cool utstickare som känns lite sådär toppmodern. Ja, ni som är pålästa vet att man plockar varor genom att samla på sig små magneter med en bild på produkten, som man sen fäster på en bricka, vilken man ger till personalen så att de kan hämta ut varorna från lagret. Det gör att det bara finns utställningsvaror på golvet vilket skapar ett fräscht och exklusivt intryck Ja, sen är ju själva sortimentet rätt bra och varierat, och inte så dyrt.

Grafisk glamour

Urban romantik

Från kust till kust

Magisk mix

En av mina favoritillustratörer Liselotte Watkins är med och pryder t ex kuddar med sina finfina illustrationer.

Bilderna är fotade från höstens H&M Home-katalog.

H&M has recently started new interior concepts and a showroom has opened in Stockholm, where you can buy things to your home. Pictures are taken from the H&M Home autumn catalouge 2009.

service tack!

När jag jobbade i butik var jag jättenoga med att packa ner, eller omsorgsfullt slå in den vara som kunden betalt för. Jamenar, jag kunde inte annat eftersom kunden stod och hökade precis framför mig. Men det viktigaste av allt till varför jag var en sån där petinogis var för att jag visste hur mycket det faktiskt betyder när jag själv handlar någonting - jag skulle vilja att expediten viker ihop tröjan och hasar ner den i påsen, inte rycka bort den från galgen, och trycka ner den i en för liten påse och räcka över påsen med bara ena handtaget, samtidigt som jag måste säga tack och expediten varsågod. Hallå!

Just detta hände mig idag. Jag är liksom inte gjord av guld men fick ändå för mig att köpa en tröja. Den var i och för sig inte sådär jättedyr, inte så där märkesdyr, MEN ÄNDÅ. Jag önskar att expediten sa att färgen på tröjan matchar mina ögon, att hon vek ner den som om den vore ett sista vaccin mot svinisen, att hon tackade så mycket för mitt köp, och hoppades att jag skulle trivas i den. Och gärna att jag även får ett "välkommen åter". Ska det vara så himla svårt?

Och plötsligt kändes min nyinköpta tröja lite halvdan, lite billig, fast den inte var sådär jättebillig heller. Och jag går ut från butiken, tar upp den ur påsen, viker omsorgsfullt ihop den, och hasar försiktigt ner den i påsen.

Photo djbones



Maybe I’m old-fashioned but some of the sales assistants in the stores have apparently forgotten what service means. There is not much joy in going from the store with a newly purchased thing. I bought a sweater today. It wasn´t so expensive though, but that means it doesn´t seem to cost too much to me. I went out from the shop with my sweater crumpled-up in the shopping bag by the sale assistant - what I bought minutes ago just looked like garbage. Took it up to fold it more nicely, and carefully I put it back in the bag. And suddenly it felt like my purchase was less wasted.

och så vill jag passa på att varna känsliga läsare för förekommande sockerchock i detta inlägg

Allt som går att göras ännu mer sött är alltid välkommet. Till och med en kopp oskyldigt kaffe, så här lagom på eftermiddagen.

Häll upp en del kokt kaffe, två delar skummad mjölk, lägg på två-tre maränger och strö över en nypa vaniljsocker. (Eller malen kanel, kardermumma, kakao om du föredrar det.)

Sweet for my sweeties - a cup of coffee filled with two-thirds milk over brewed some coffee. Put some meringues on the top and sprinkle it with a pitch of vanilla sugar (or cinnamon/cardamom/cocoa if you prefer that). And the coffee turns into a sugar bomb.

natten

Klockan två inatt släckte jag lampan för att äntligen sova. Fast jag var inte särskilt trött, mer spänd och exalterad över den text jag suttit och skrivit på. En text som handlar om mord, om ett oväder som kastar omkull gardiner som bildar stora skuggor över ett rum, om månen som skär sig vit genom nattens svarta himmel och ett brev, en besatthet. Det var svårt att somna, jag vred runt lakanet i tusen rynkor, kikade över axeln för att se om inte någon stod i mörkret bredvid sängen och tittade på mig. En fluga flög vilset ovanför mitt huvud, jag undrade vart den kom ifrån.

Jag lyckades somna, och vaknade av en flod som sköljde över mig i drömmen. Flodens läte dundrade högt omkring och det började droppa in vatten någonstans, in i min lägenhet. Det var på riktigt, floden forsade och rann ner som ett vattenfall på min balkong. Det regnade ute. Spöregnade, som om någon där uppe plötsligt vridit på kranen. Jag tände lampan vid sängen, tittade på klockan på mobilen som visade sjutton minuter över fyra. Hade jag bara sovit i två timmar? Jag klev upp, gick och ställde mig vid fönstret, kände längs karmen, det lät som om det regnade in. Dropparna var så tydliga, ett stort eko av varenda en. Men det var torrt, jag vred upp den ena persiennen och mötte en tjockgrå målning fylld av vattendimma. I några sekunder stod jag så, rakt upp och ner, i bara nattlästen och stirrade ut mot det vattenvilda intet och alla svartgapande fönster.

Plötsligt såg jag något där ute, nej, det jag såg stod bakom mig. Det var bara min säng som avtecknades mot fönsterglaset. Mitt hjärta slutade galoppera och jag gick på toaletten. Innan jag åter kröp ner i sängen kastade jag en blick mot microvågugnens gula siffror. De visade tjugosju minuter över sex, inte fyra. Jag tog upp mobilen och hårdgranskade siffrorna där. Ja, snart halv sju. Utanför hade det börjat ljusna. Kranen hade dragits igen, det hade blivit tyst och regnet var nu mest bara en dröm.

Klockan halv tio på morgonen skällde grannens råtthund sönder min sömndvala. Jag klev upp och möttes av en oskuldsblå himmel och sol som smekte mot grannarnas fasad i norrläget. Natten var som förbytt, som ett barn som plötsligt ler och glömmer bort att det nyss gråtit.

I had a strange night-went to bed at two am after writing on my novel. A bit exalted and also afraid of the dark I finally could close my eyes and sleep. A few hours later I woke up by a dream filled with waterfalls, and the noise of the gushing water was really strong - I wasn´t dreaming. It poured outside as if someone had opened the water tap. I went out bred, stared at the gray water-misted painting outside. Thought suddenly someone stood behind me when I saw something reflect in the window. It was just my bed, nothing else. I went back to sleep and at ten am I woke up by the little rat dog barking at nothing behind the neighbor´s door. The sun shined outside, as if the rain just was a dream. The night had untouched just changed its mood, like a crying child that suddenly starts smiling, forgetting about its recent sadness.