Åter i Paris

Det började som en liten viskning. Ett rykte som senare blev till en glimmande idé
och som idag slutligen blev till strålande verklighet.



Besöket kändes mestadels beklätt som en dröm av guld - ni vet, det känns så pass bra att det nästintill ter sig overkligt. Man hinner liksom inte greppa stunden, just för att den länge har varit så ouppnåelig.


Låt mig dra det hela från början:

Som ett blickfång för nyfikna paparazziögon begav jag, Minna, Annie och Mikaela oss i bestämd trupp, och med törstande steg mot en viss del av Östermalm.


Närmare sagt mot Ladurée som just har öppnat i Stockholm! Hurra för klokt initiativ från vem det nu var som kom på idén att öppna en sådan butik i stan.


En viss del av mig blev alldeles knäsvag så snart jag såg butiken stå mitt framför ögonen på mig. Att vid en första anblick betrakta den så här på nära håll kändes på samma sätt som när barnet i sagan drömskt kikar in genom fönstret till en gammaldags leksaksbutik.

För en stund kändes det som om jag åter var i Paris --<---@

I butiken låg alla macarons framlagda till exklusiv beskådan – som i en andaktsfull stillsamhet infann sig deras närvaro där de skimrade ikapp i majestätiska pärlrader. 


Väl ute på gatan, åter tillbaka i Stockholm, bar vi hem dessa påsar under tryggt förvar. Det var nästan så att man ville glasa in dem, dessa älskade påsar med himmelskt söta macarons.

Banangröt

Sitter i mitt krypin och äter min frukost samtidigt som jag läser - försöker hinna läsa ikapp all förlorad fiktion som lutar sig trötta och utsvultna mot varandras ryggar på de långrandiga raderna i bokhyllan - och skeden den rör sig sökande i den alldeles utsökta skålen med yoghurt.

Jag försöker fiska upp de bananskivor som ligger nerskivade i skålen. En bananskiva per sked ger ett makligt motstånd i munnen, på tungan. Ibland fångar jag upp två bananskivor indränkta i yoghurt, de har klibbat ihop sig mot varandra likt ett nyförälskat par. Genast lyfter jag upp blicken från boken och koncentrerar mig på att dela isär de envetet kära bananskivorna, men de vill inte dela på sig dessa farliga älskare som får mig att vilja ta till med kniven - skära isär dem! Jag-vill-inte-ha-äcklig-banangröt-i-munnen! Balans, smakbalans, åh denna fullkornsblodiga frukostbalans. Den bästa starten på hela dagen. Det viktigaste målet på hela dagen, för att uppnå balans. Harmoni, oui.

Utanför min dörr, och innanför en annan dörr skäller en liten hund hål på den sköra morgonbubblan. Hunden skäller och skäller och bananerna limmar och klibbar, slimmar och slemmar ihop sig, och en annan granne sticker ut sitt huvud och ropar: Håll TYST!

Murakami, ni vet

De flesta av er vet om att min absoluta favoritförfattare är Haruki Murakami, som bland annat har skrivit romanerna Fågeln som vrider upp världen, och Kafka på stranden. Ja de flesta i min omgivning är väl medvetna om min Murakami-fäbless, så pass mycket att det kan tyckas som att man (jag) glömmer av vilka fler författare som ligger mig närmare hjärtat.

Men det var nu inte vad jag hade tänkt att skriva om här, utan snarare vill jag försöka beskriva, för er som inte vet, hur det brukar se ut i Murakamis romaner. Även om den säregna "murakamiska" stämningen är svår att sätta fingret på, finns det i berättelserna ändå återkommande inslag som är karaktäristiska för hans författarskap.

Bilden här illustrerar detta på ett träffsäkert, humoristiskt vis.

Bildkälla

Avigsida, rätsida, boksida

Hej vänner,
Jag har drabbats av illusorisk jetlag, därav frånvaron här på bloggen. Men nu så ska jag nog ha mer rätsida på tillvaron - jag vet i alla fall om att jag åter befinner mig i Sverige där det både har hunnit bli helg, och så nu vardag.

Men kvar hänger sig dock den ljuva smaken från den franska himlen över mig. Den doftar som ett gott minne utan någon som helst tyngd av rationell lag. Som en dröm, skulle man kunna påstå att det är. Eller en annan dimension av livet.

Men nu så, tillbaka till verkligheten - tillbaka till bokhandeln där jag glatt får gästspela i två veckor. Det är nämligen inventeringstider, och med det återser jag goda kollegor som också är fina vänner.


 
Först ut: Minna, bärande på öronsnäcka. Precis som en livvakt, eller snarare like a boss!

 
Et mademoiselle Anna, bland andra.

 
Och åh, min favorithylla. Den stod jag idag och kramade länge länge.

  
Johanna och jag var inventeringsteam, blipp blipp.


3-fikat var på sin utsökta plats, vilket jag var otroligt glad över. För vad vore en kaffe utan sin sötma till syster?!


Dock hann jag inte fota mig själv, men vill ni kan ni googla på mig, antingen genom att exempelvis klicka här, eller skriva in ordet "moln" i sökrutan, och sedan växla till "bilder" bland de sökträffar ni får upp - där har ni mig.

Svävande,
högt uppe i det blå.

Ååh, Äh, Ööh

OBS! bildmontage

SÅ befriande det Är att Åter kunna skriva med prickar Över vokalerna! KÄnslan Är ungefÄr som den nÄr man tar av sig ett par skor som man fÅr skoskav av.

Tre materiella insikter

I Paris ar skyltdocksben markligt smala, liksom tillplattade. Varfor, ar svart att svara pa.


Nast efter baguette ater fransmannen en massa yoghurt. Sa abnormt stort utbud pa yoghurt i en matbutik har jag aldrig tidigare varit med om. Tank er att yoghurten upptar en saljyta som motsvarar cirka tva fotbollsplaner - dar har ni mattet. Det vill saga om matbutiken ar lika stor som forslagsvis Hagaparken i Stockholm, eller Slottsskogen i Goteborg.

Och for den som inte har nagondera av dessa referensramar - ni forstar ju anda, saklart!


Pa det konstnarskanda tillhallet Café de flore i stadsdelen Saint Germain des Prés, kostar en styck éclair-bakelse 120 riksdaler. Som hittat!

(En stammis-farbror pa fiket sag min hapna min nar jag fick in notan och var darfor snall nog att framhava den exklusiva illusionen av mitt dyra inkop, genom att addera lite fakta till situationen - han forklarade att éclair betyder upplyst. Jag menar, lite valuta for pengarna ska man val anda ha.)

Grattis Sverige

Har i staden befinner jag mig i en liten bubbla, ett mellanting mellan himmel och jord. Jag bor hos en van, dar jag star med ena foten i vardagen, samtidigt som jag turistar sevardheter och stoper mig fram pa knagglig franska.

Det ar en fin men anda en speciell kansla av liv detta, att flyga strax under molnen. Och skevt landar jag ibland fran denna halvvakenhet nar man borjar tala till mig ute pa vagarna. Man fragar vart jag ar ifran, varpa jag svarar Sverige, varpa man papekar att jag inte ar blond. Jag skrattar till lite latt och ar snabb med att forklara att det beror pa att jag har utlandskt pabra.

Aven ni kan ju tydligt utlasa min bruna harfarg - genom avsaknaden av prickar ovanfor vokalerna.

J'aime l'horoscope!

Sitter pa ett fik och bladdrar forstrott i en dagstidning. Stannar upp pa sidan med dagens horoskop och laser vad mitt stjarntecken har att bjuda pa:

"Du har ett starkt psyke, ingenting avskracker dig. Du tror pa dig sjalv och stravar mot att forverkliga dina drommar!"

Tidigare har jag barskt avfardat allt det dara som har med astrologi att gora. Hokuspokustjafs tankte jag att det var. Men nu, vet jag inte langre. Kan handa att det har att gora med staden Paris och dess romantiska inverkan som far mig att betrakta varlden utifran ett luftslott... Eller sa har min tro helt plotsligt kommit att andras - for nu alskar jag rent ut sagt allt som har med astrologi att gora!

Aven alla jattegulliga sma sota djur i det kinesiska horoskopet.

När den lilla kärleksådran brister ut av längtan

Ett distansförhållande är fullt möjligt. Det vill säga, om man får träffa sin kärlek med jämna mellanrum, vilket för mig blir cirka en gång varje år.

Dock är känslosvallen i detta förhållande inte alltid så jämna - rätt vad det är dyker plötsligt den lilla kärleksådran upp i mig och brister ut i en enorm längtan, så stor att min hud nästintill vill spricka, av denna LÄNGTAN. Efter Paris.

 

Ända sedan min vän Marion flyttade tillbaka till Paris, har jag ännu en andäktig anledning att besöka staden.

 

Så när ni nu läser detta befinner jag mig i Paris, i tryggt förvar hos romantikens violetta kronblad.

 

 

Och här kommer jag att vara i några dagar. 

 

Det kan bli lite svårt att nå mig på telefon, men har ni vägarna förbi denna bokhandel så kika gärna in - längst där inne sitter jag och läser några rader ur tunga böcker som ryker av damm när de klaffas igen.

 

 

Om inte annat så ses vi snart igen.

Instagram-kavalkad

Applikationen Instagram gör det smidigt att dela med sig av sina foton till andra medlemmar. Det fungerar ungefär som en facebook-uppdatering. Fast med bilder blir det genast mer gemytligt, och så romantiskt.

 

Den här bilden tog jag förra helgen - min mamma har aldrig tidigare smakat på macarons, så därför tog vi en runda till cafét på min gata och köpte oss ett gäng små sötnosar. För den som inte vet kan jag säga att macarons smakar som moln, blandat med sommarregn, och en skvätt socker på det.

 

Här är jag tillsammans med Amanda (min parentesvän) på café Sodom för en skrivsession. På Sodom hänger böckerna i sofistikerade ordalag i sällskap av färska filosofer. Och beställer man en blåbärspaj med vaniljsås får man sig en riktig känga till portion.

 

En annan dag kom det här smurfblå nagellacket hem på posten - det var från en kär vän.

 

Therese heter hon. Är det någon som alltid lyser starkare än solen, så är det just hon.

 

På Rosendals Trädgård ute på Djurgården kan man bland annat trädgårdsfika. Och är man tillräckligt snabb under vårkanten kan man även skåda några körsbärsträd stå i full blom. Det vill säga, om man skippar Kungsträdgårdens blommande kaskader, där står körsbärsträden stolt uppradade. Precis som en armé med rosa soldater.

 

Min lilla fäbless för whisky förvandlades nyligen till en examenspresent som jag fick av mina föräldrar - både whisky och glas, hoppas man inte ska gå i kras, så att man slipper dricka direkt ur stora flaskan.