11 november 2009

livet har sina goda stunder, och mina är

när jag kommer hem från träningen, har duschat, och sätter mig ner för att äta bort min utsvultna mage, samtidigt som jag surfar runt på nätet kopplar bort hjärnan och läser, exempelvis bloggar.

Efter det följer en annan skön stund - när jag äntligen lägger mig för att sova. Jag dunstar ner i sängen, twistar på kroppen och hör några kotor knäckas, lite som ett bevis på att kroppen gjort sitt för dagen. Sedan slänger jag täcket över alltet och ger mig hän sömnens famn.

Just det ja, den stunden tror jag mig vara ensam om - lova att inte skratta, men faktiskt är en av favoritstunderna när jag sitter på tåget eller tunnelbanan på morgonen, på väg mot skola eller jobb. Folk sitter tysta av trötthet, det luktar kaffe, eller kanske bara morgon. Och det enda som hörs är prasslet från alla Metros, DN-buntar eller vad som nu prasslar bäst. Jag kan, på allvar alltså, somna av det ljudet, det behagliga prasslet. Som meditation är det. En gång när jag stod och flåsade på en konditionsmaskin på gymmet ställde det sig en äldre man på maskinen bredvid mig. Han hade söndagens DN med sig, alltså inte bara huvudtidningen, utan även ALLA bilagor. Jag har nog aldrig upplevt skönare träning än den gången, ever.






I have three favourite moments of the day. The first one is when I´m at home, after have trained - when eating, relaxing my body and brain and surfing the Internet, among blogs for example. The second one is when I go to sleep and feel tired throughout my whole body. It just feels lovely to cuddle down in a warm bed. The third one is when I´m in the sub, on my way for job/school. It´s quiet in the morning and all I hear is the rustle from the newspapers. Love it, it´s like meditation, honestly I can fall into sleep of that sound.

9 november 2009

softa söndagar

Igår var jag på en hiphop-klass med Alvaro från Bounce, via DiAmbras Softa Söndagar på Marikas dansskola. Oj, många namn där. Ambra Succi är i alla fall en favorit - här snackar vi total kroppskontroll.

Så här kan det till exempel se ut med henne (lite dålig inspelning tyvärr)




Yesterday I took a hip hop class with the dancer Alvaro - member of the dance group Bounce. In the video above is one of my favs, Ambra Succi, also a member of the dance group.

saknar dig


Det var längesen jag såg dig.




Kan du inte komma fram, bara för en stund?


Bara så att jag hinner se dig och känna av din värme.


Stå i ditt skyfall och känna din hand smeka mitt hår, min rygg och blända mina ögon så att jag blir alldeles till mig av lycka.



Jag saknar dig solen.





Images kelso matildeloca treefamily
julientrédan

Long time no seen, can you just not show up yourself for a while, please? Just so that I could get a chance to feel your heat. Feel your hand caress my hair, my back, dazzle my eyes and I will feel happiness. I miss you sun.

8 november 2009

amelie

Jag tror mig va den sista person på denna planet som inte har sett filmen Amelie från Montmarte. Så idag sträckte jag mig ända bort till videobutiken och slog slag i saken!

Filmen var absolut en av de bästa jag någonsin sett! Jag överdriver inte.


Den handlade lite om mig, och kanske dig och lite om livet och relationer. Om drömmar och små finurliga saker, i en mysig stämning blandat med mjuka kulörer. Fransk romantik helt enkelt.


Images taken from here and here




I must be the last one on this planet who haven´t seen the movie Amelie from Montmartre. So I rented it today, and the result - I love it! It´s absolutely one of my favourites. Just because of the simple theme, the details, the mood and the colors.

om en fredag fast det är söndag

Ja just det, min fredag ja. Den har jag ju inte berättat om! Det hände alltså inget speciellt, inget ni kan skåda i Se & Hör eller så. Det var bara det att den dagen blev till en otroligt skön och spontan ta-hand-om-mig-dag. Det behövs alltså inga drastiska algörts-behandlingar på dyrt spa för att känna en stunds avkoppling.

Klockan var bara två när jag var på väg hem från skolan, fast ljuset ute fick det att kännas som om klockan vore fem. Så jag stack till det lugnaste gymmet i stan och pumpade upp lungorna på en konditionsmaskin och efteråt hoppade jag för ovanlighetens skull in i bastun. Det var bara jag och en till person i omklädningsrummet. Tyst som få. Gymballader ljöd på behaglig nivå ut från högtalarna och all vätska forsade ur kroppen när jag satt ihopkrupen och intryckt i hörnet på den översta bänkraden. Som rena rama niagarafallet forsade vätskan, från pannan, nerför min axlar, armar, mage, lår, smalben, tår för att slutligen landa och dränka ner handduken. Och så hällde jag på ännu mer vatten, och mer och mer och stenarna pyste och fräste, lät och livade om. Och temepraturen steg och det sved och stack i näsan när jag anades in. Så efter tio minuters retreat och nära på ett svimmanfall kröp jag ur bastun för att avsluta med en iskall dusch.

På väg hem passerade jag en restaurang som det strömmade italiensk musik från. Det doftade rosmarin och vedugn, och uppdukade vinglas innanför gnistrade fint mot den dämpade belysningen, vilket fick mig och Fredrik att hoppa in på restaurangen Il Primo Ciao Ciao. Kyparen, en äldre man var en rolig figur han. Väldigt dyster och till snudd på arrogant i ena stunden, för att plötsligt böja sig lojt över oss och mumla fram roliga restaurang-anekdoter, vilket gjorde att vi inte riktigt visste om vi skulle skratta eller le artigt. Efter maten frågade han om vi ville kika på dessert-menyn, och vi svarade med ett litet "nja" och sådär. Och så förtydlligade han med att han sagt kika, inte käka, och vi fick oss ännu ett gott skratt. Och plötsligt fick han åter det dystra uttrycket i ansiktet och flydde snabbt iväg mot andra bord.

Och sen kom jag hem, lite smålullig, varm och go och sjönk ner i sängen för att kolla på Idol och bada bland massa saliga värmeljus.



About my friday - I had a kind of self-mafe spa-day. After school at two pm I went to the gym for a soft training with an ending moment in the sauna and a cold shower. After that me and my company went to an Italian restaurant where the waiter was a nice but a bit erratic person. At first he appeared a bit arrogant and suddenly he told us a joke and we didn´t know if we should laugh or just smile politely. And in the next second he looked moody and fled away for other tables. Then I went home, felt complacent and satisfied when watching the Swedish Idol.

fars dag

Om jag kunde skulle jag ge min pappa en stor kram idag på hans fars dag.

Men jag sparar istället ihop till en bamsekram lagom till jul och eftersom du pappa älskar hundar får du denna hälsning från mig.


Image misschien




It’s father’s day today, and my father loves dogs - so here you have Dad, a big hug and a greeting from me.

6 november 2009

osannolika ljud

Ok, klockan är snart tolv, alla sover, det är höst, månens ljus skär in över mig, det spöregnar utanför. Regnet slår hårt mot fönstret, nästan hotar att hoppa in och välla över mig. Jag sitter i mörkret och skriver frenetiskt på ett reportage. Tangenterna smattrar, hjulet i hjärnan snurrar snabbt, och plötsligt rycker jag till. Sätter mig käpprätt upp som på vakt. Lyssnar hårt och ser mig omkring. Jag hörde nämligen ett tydligt fågelkvitter. Kvittret var så starkt. Så starkt att jag nästan började känna gräsdoft och inbilla mig att mina händer var gula av alla nyplockade tussilagon. Men ingen fågel här inte.

I varje fall har jag har inte tid nu att börja analysera och filosofera över några fåglar, så jag böjer mig åter ner över tangenterna och hjulet börjar sakta snurra igen. Så kommer kvittret tillbaka, igen och igen och igen och igen. Fåglarna kvittrar för fullt utanför mitt fönster och sjunger upp i en finstämmig kanon, nu klockan tolv en svinkall och mörk novembernatt! Värsta fågelkören. Det låter ungefär som när man vaknar upp en morgon i april, med ljummen sol som letar sig igenom persinennen och så fågelkvittren i bakgrunden.

Men detta fågelkvitter är inte alls härligt och gulligt, snarare scaaary... Någon som sett The Shining eller någon annan typ av skräckfilm. Så känns det nu, på riktigt alltså.





Is twelve o’clock at night, it’s November, it´s downpours outside and the moon shines in on me when I´m frantically writing on a reportage. Suddenly I can hear birdsong! Birdsong now? It doesn´t feel lovley at all. I don´t feel spring embrace me when I hear the birdsong right now. I just feel very scary. It´s just something weird with hearing birdsong now during late autumn night.

fina fredag

Fredagen till ära har jag dressat upp mig i en finfin kavaj och så. Ok, kanske inte i världens mest trallvänligaste färger. Men jag matchar i alla fall ikapp vädret - gråsvart. Prima fina Libfina!





It´s freakin´ friday and I´ve dressed up to honor the lovely day. Well, it could not be the most colorful outfit you´ve ever seen, byt heey, I match the weather outside - greyblack.

ojojoj

Ser man på, Johnny Depp alltså. Ojojoj, läckert!

Fast ska jag vara ärlig är det snarare den typ av karaktär som han framställs som i bilden som får det att killas i magen på mig. Det måste vara något med käkbenen, läpparna, skäggstubben, uppsnosigheten, det halvlånga håret, tatueringarna, pianot tillsammans med vinglaset, de farligt mörka ögonfransarna, den råa romantiska miljön. Ja, det ligger någon speciell helhet över alla ackompanjerade detaljer, vilket gör att Johnny Depp för första gången får mig att bli lite nervös.

Bilden hittade jag på Emmas blogg, då i lite större format.





Wow, me goes Johnny Depp! First time ever. But honestly, I think it has to do with the cheekbones, the stubble, the dangerously dark eyelashes, the wine standing on the piano, the raw romantic environment. It has to do with the composition and the details in the image which means that Johnny Depp for the first time makes me get a little nervous.

5 november 2009

nu får du ge dig

Näe alltså vädret, snälla - när jag sa att jag tycker om hösten och mörkret menade jag inte att jag älskar när regnet känns som förfryst taggtråd.




Please be kind to me, weather - when I said that I love autumn and the dark light outside, I didn´t mean that I love when rain feels as stone-cold barbed-wire.