Hur kommer det sig att man jämt blir nojig över det man inte har? Är alla mina vänner singlar vill jag också vara singel och blir majoriteten helt plötsligt gravida vill jag också vara gravid. Kanske inte riktigt så, men nästan. Det är alltid grönare gräs på andra sidan eftersom det bästa tydligen är det som alla andra har.
Häromdagen stod jag i ett hörn på gatan mittemellan två cafén och övervägde länge vilket av dem jag skulle besöka. Såpass länge att jag nästan lämnade djupa fotavtryck efter mig på asfalten. Var jag sugen på en bagel eller fetaostsallad? Så jag singlade till slut slant i huvudet och kronan hamnade på bagelstället.
Lite motvilligt går jag fram de tio metrarna till cafét och hinner under tiden tänka att jag egentligen var sugen på en fetaostsallad. När jag sätter foten över tröskeln får jag syn på öppettiderna och inser att bagelstället stänger om tio minuter. Jag vänder jag mig om för att istället bege mig till cafét med fetaostsalladen och just då kommer jag på att det faktiskt var bagels jag var sugen på.
Surroundings constantly affect our weak mentality - we hunt and act like animals - always wanting to have what we don´t have, never looking for what we actually have.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar