tanken slår mig

Louise Lynn

Jag sitter och ruvar på några texter som jag ibland får stort sug för att lägga ut på bloggen. Texter som jag har skrivit. Längre texter. Mer skönlitterära texter. Men så tänker jag att detta egentligen är fel forum att lägga ut dem på eftersom bloggen handlar om mig.
Något som mina sköntlitterära texter inte gör.

De handlar om någon företeelse som jag vill skildra.

Det kan gå snett. Det kan fungera.
Kanske låter jag behålla dem för mig själv.
Sneglar på dem lite då och då.
Tar ut dem ur lådan. Känner på dem. Leker med tanken.
Vi får se.

Sometimes the thought hits me about posting my fiction here on this blog. But I´m a bit worried that it might not get to its right. Firstly because this blog is all about me and my fiction is not. It´s about different phenomenon I want to narrate. And secondly, it might also loose its context as I don´t have time to translate it all to English.

björkmoln

För första gången på väldigt länge låter jag balkongdörren stå stängd. Det har blivit kyligt ute och den blå himlen utanför mitt fönster skvallrar om en mildare värme. Höst. På balkongen mittemot sitter grannkvinnan fortfarande och röker. Hennes armar är korsade och den ena av dem står rakt upp, i jämnhöjd med hennes mun. Cigaretten ryker ut i en jämngrå svans från sin ena ände. Hon stirrar rakt ut på dagen. Sjön framför henne är så här års dunblå, omgiven av sina sommartrötta björkar. Under dem promenerar staden fram och tillbaka. I par. Någon ensling.
    Kanske studerar grannkvinnan alla de höns som flockas nedanför, kring sina splitternya barnvagnar. Vid det lilla, trånga cafét. Kanske fäster hon blicken på ingenting. Möjligen på rökmolnen som far förbi hennes ansikte. Åt väst. Men någonting fångar hennes uppmärksamhet. Just då biter hon sig om läppen.

On the opposite balcony the neighbor woman sits and smokes. As always. Her arms are crossed and one of them standing straight up in the air, on the same level as her mouth. The cigarette buffs out a long gray tail of smoke. She stares at the view. Perhaps she´s staring at all the poultries with their brand new pushchairs. Close to the tiny, cramped café. Something of the view seems to pay a certain attention on her. Especially when she bites on her lip.

Igår kväll vart jag sugen på ett glas rött.

Men eftersom jag råkade somna och klockan nu är 09.52 passar det förslagsvis bättre med en röd kopp blåbärste.

Yesterday evening I was hungry for some red wine. But as I fell asleep and now it´s 9.52 am, it fits better with a red cup of bluberry tea.

fick hem en ikea

Det är något visst med kataloger, de luktar speciellt. Att säga att de luktar gott vore att ta i. Men det ligger något av ett behag i att insupa lukten hos de glansiga, tunna sidorna. Precis som att man i smyg gärna sniffar in lukten av bensin, ute på vägarna alltså.

The glossy thin pages in a catalog always have a certain smell of pleasure.

sensommaren

Det var någon text som fladdrade förbi mitt synfält när jag häromdagen bläddrade i en dagstidning. Skribenten skrev att hon får ångest av sensommaren, just den perioden mellan riktig sommar och riktig höst. Alltså den perioden när björkträdet lägger en längre skugga över marken, när solen lyser mindre klatshigt än vanligt och när varma vindar stundom luras med småkyliga pisksnärtar.

Jag älskar hösten.
Sensommaren är som en försmak på en mer mogen period som strax kliver innanför vår tröskel.

Något som visserligen skulle kunna vara aningen ångestframkallande är den dag då man väl börjat ställa sig in på den riktiga hösten - man drar på sig sin nyinköpta höstjacka, de nya stövlarna smiter åt om smalbenen och stortröjan kramar om hela själen. Och just då kan den envisa sommaren få för sig att ta farväl en sista gång. Det blir förskräckligt varmt. Den batikfärgade sommarklänningen dammas av, båten sätts till sjöss, kompdagar tas ut, de spökliga uteserveringarna återuppstår och jag känner mig bara löjlig och irriterad på vädrets inkonsekvens och min nyinköpta höstjacka.

We are now in a period of late summer, a foretaste of fall. When the birch tree stretches out in a longer shadow on the ground, when the sun shines less uptight and when the wind sometimes fools with small cool whips.

fikafullt

Det här måste vara den mest klassiska bloggbilden av alla. Stereotypt så det ryker om det! En dator, något ätbart, på ett fik.

I all fall. Idag satt jag på mitt favoritställe La Petite France och skrev så det dånade om tangenterna. Det som förvånade mig var att cafét var smockfullt, precis som om det vore helg. Och jag undrar vart alla människor kommer ifrån - har alla fortfarande semester, eller är folk mestadels lediga? Pengar, det sköter sig självt liksom. För ensam satt jag i alla fall inte.

A classic blog image - a computer, something to eat, in a cafe. Today I spent my day on my favourite place La Petite France. Thought I was going to be almost alone there as it is Thursday and yet not weekend, but I was wrong. Never mind, the cake tasted real good in company with the coffee.

släpp ut hösten

Images 1 2 3 4

Unleash the autumn.

att gå

Efter en skön träningsstart på dagen gick jag bananas för att sedan ta mitt pick och pack och traska hem.

Det tog ett tag att komma fram, men så är det mestadels i Stockholm, även om stan egentligen inte är så stor. Jag tänker på min vän Sarahs sanna observation när hon häromdagen var på besök i stan: folk gör ju inget annat än att gå här. Överallt går alla. Hela tiden.

Snart började jag närma mig slutet på vägen. Även båtarna närmar sig sina slut, för i år. Dags att snart ta in dem eller vad man nu gör med båtar när de inte används under vinterhalvåret.

Ja, en tämligen intressant söndag. Men än har dagen bara startat.

In the news this Sunday - my documented way to the gym. Very interesting.

hav

Philip Glass på högsta volym, pennan i högsta hugg och jag känner mig lika blå som ett djuprotat hav. Lika glupsk som bläcktrumman i dess ocean, lika lömsk som fastnaglade alger på ben, på armar som slingrar sig runt, som i en stum skräckfilm öppnas en mun och ropar på hjälp. Men ingen hör. Volymen stegras, musiken tar över slutet på filmen. Eftertexten rullar igång och kvar bakom reginamn, manusförfattare, dekor,  ljud, ljus bär de svarta vågorna guppande upp ett ensamt blankt blad, omgiven av sitt oändliga hav.

Philip Glass at the highest volume, a pen ready to establish its lead on a piece of paper. An alga that insidiously caresses a leg, an arm, forcing down the heart into a deep ocean. A mouth opens, a silent cry for help. The noise increases to soon be drowned by the music. The film has reached its end. Only leftovers from a drowned white paper sheet shines through the big black ocean, in the very last end of the film. Of everything.

socker

Förr i tiden (läs innan sommaren) brukade jag ha som lördagstradition att med jämna mellanrum besöka en av världens bästa godisbutiker i stan. Vad som är bäst med den är att den är klädd i en festligt rosa grund, och om jag inte minns helt fel ligger det miljoner med kolor inglasade i golvet. I taket hänger bland annat smällkarameller, godisbjörnar, hypnotiserande polkaklubbor och väggarna består av speglar som gör att butiken ser dubbelt så stor ut! Förutom allt detta dräller givetvis godisfyllda rader och pampiga pyramider omkring i ett kärvänligt ståhej. Överallt. Färskt godis i alla möjliga varianter, sött, salt, surt, chokladbomber, kolastänger, nougatdragéerade marshmallowskuddar, hallon, lakrits, violpistoler, fuktigt färska s-märken som får det att suga till i kinderna, citron, mandarin, mintpralin med mycket mycket mera. Karamellkungen, talk to the hand.

Nu är det så att det var ett hemskt bra tag sedan som jag var där, och idag när vädret är molnigt och behagligt, vad passar då inte bättre med ett besök in i detta godisland? Men frågan är om personalen nu kommer att känna igen mig med tanke på att det var så längesedan som jag stack in min frossande fot där? Och kanske kommer dialogen åter att se ut så här, precis som den gjorde de första gångerna.

Personal Tjena, var det bra så.
Jag Ja tack.
Personal Femtisju kronor.
Jag Eh, ok. (skruvar ursäktande på mig) Hehe, det lär bli min middag för idag.
Personal Va? Ah, jaså. Ska du på bio?
Jag Eh, näe. Jag ska hem och äta upp godiset.
Personal Ah ok. Men bor du här i närheten?
Jag Inte direkt.
Personal Vill du ha kvittot?
Jag Näe det går bra så, tack.
Personal Förresten, vad jobbar du med?
Jag Eh, jag pluggar. Själv då, vad jobbar du med?
Personal Jag... (förvirrad) Jamen jag jobbar ju här.
Jag Hehe, jag skämta bara lite. Ha en trevlig helg!
Personal Aha. Tack tack, detsamma hejdå hejdå.

Today my candy cravings are telling me to go to the best candy shop in town. And so I follow my craving´s wishes, everytime. No matter what. And if the cravings lead me to a faux pas I just blame it on the cravings - just send the invoice to the devil on my right shoulder.

SUni.

En signifikant del av Stockholms Universitet.

Jag tror nog att Universitetet har det mest lummiga campus jag någonsin råkat ut för.

Med vidsträckta gräshav som under senvåren fylls av solbadande studenter.

Just idag när jag var på väg hem från jobbet regnade det tyst och lätt så att marken blev mjukt gråmelerad. Och i luften hängde doften av ett sommarregn.

Stockholm University has probably one of the most leafy campuses, I know.

pasilika

Under ett alldeles perfekt -ljummet och molnigt- väder mötte jag upp min brors sambo Sarah för middag.

Vi gick till Vapiano som är som ett mellanting mellan fastfood och lyxmiddag - italiensk meny med moltipla pastavarianter som kockarna slänger ihop mitt framför ögonen på en.

Bra koncept. Skål på det!

Borden är utsmyckade med diverse matattiraljer.

Bland annat krukor med basilika som man kan rycka av några blad på och ringla ner i maten.

Pastabasta och vi gick därmed vidare en sväng hem till min lya.

Sen var det rätt mycket kväll, nästan natt. Ciao.

My brother´s girlfriend Sarah and me went for a dinner at the restaurant chain Vapiano which is a nice mixture between fast food and luxury dining - an Italian menu with moltiple pasta varieties. Then it was almost time to sleep, or at least if you looked up to the dark night sky. Ciao then!

du himmel

Den kanske ser ut som den alltid gör, men för mig är himlen som en trogen vän. Någon jag under pressade dagar kan blicka upp mot för att se ljuset. Det kanske låter hjärntvättat men så är det.

To me the sky appears as a truly friend, someone I always can look up at to find the light. Might sound quite brainwashed, but that´s the way it is.

matrioshkorna och jag

Det är fint att se att mina ryska matrioshkor plikttroget står och väntar på mig när jag kommer hem efter en hård arbetsdag.

De ba: äntligen kommer du!
Ja ba: ja, vadå äntligen. Sa ju att jag skulle dröja idag.
De ba: nä, det sa du inte, eller hur? (tittar frågande på varandra)
Ja ba: ok grabbar... eller gummor. Ja orkar inte tjafsa. Jag är här nu. Så, ska vi köra lite högläsning?
De ba: (skruvar på sig)
Ja ba: hallå, ska vi eller inte? Ja börjar redan bli trött.
De ba: alltså, vi har redan hört alla ryska historier, flera gånger.
Ja ba: jaha, här kommer jag hem, är svintrött och erbjuder mig snällt att läsa lite hemspråkslitteratur, och va får ja för det!? Spaziba liksom!
De ba: alltså, vi menar inget illa. Vi bara orkar inte stå så här hela dagarna rätt upp och ner och vänta på dig. Vi är också trötta.
Ja ba: äh, gå och lägg er.
De ba: vi kan inte lägga oss.
Ja ba: vadå inte kan?
De ba: alltså, det är lite svårt. Vi kan inte lägga oss ner.
Ja ba: ni skämtar? Aja, jag går i alla fall och lägger mig.
De ba: (ser på varandra)
Ja ba: nazdarovija
De ba: va, vad gör du?
Ja ba: vadå vad gör ja?! Jag ska ju lägga mig nu. Sa godnatt till er, på ryska. Hallåå.
De ba: alltså nazdarovija betyder skål, inte godnatt.
Ja ba: gå och lägg er.

An imaginary dialouge between me and the Russian dolls. Kind hard to translate it into English as the context of the somehow twisted language and situation may lapse. 

hejsan

Idag hinner jag knappt stanna kvar och prata lite med dig. Hinner knappt fråga hur du mår. Vad du åt till lunch. Om du har gjort nåt särskilt i helgen. Mitt liv leker ofta allt eller inget med mig, och visaren står just nu på allt. Allt på en gång. Åter tillbaka imorgon eller nåt. Hoppas du mår bra förresten? Att du haft en bra dag och så.

My life often use to play all or nothing with me. Today it´s apparently all. Sorry that I don´t have time to stop by and say hi. Don´t have time to ask how you are, even if I really want to. But see you tomorrow then, maybe. Hope you´re doing well anyway.

söndagsgodis

Sent vaknade jag denna söndag, slog upp datorn och läste ett mail av min pappa som undrade om jag skulle bege mig till Drottninggatan idag? Ja, för sjuttsingen, det skulle jag!

Och i tid hann jag till världens längsta bokbord som dukats upp i och med Stockholms Kulturfestival. Ni andra som denna helg har dragit era släp bort till Way Out West i Göteborg, ni ska bara veta vad ni har missat här! Nåja, kanske överdriver jag nu lite, men detta var ju kul - att fynda böcker menar jag.

Innan jag mötte upp mina klasskompisar stötte* jag på Marion och hennes vänner Audrey och Matthieu, som bor i Paris men som var på besök i Stockholm över helgen.

*Naima - du vet väl hur ordet "stötte" ska uttalas i detta fall:)

Ett huvudvarv bakåt och Amanda från min klass stod glatt och väntade på mig. Vi gick vidare och mötte upp några andra klasskompisar och plötsligt var vi ett sjyst gäng som kunde agera bra bokreferens åt varandra.

Böckerna låg tätt packade som sillar.

Och så även människorna.

Det här kanske låter töntigt, men vi kom fram till ett bord där alla böcker såldes för en tia. En tia! Rena paradiset, rena studentpalatset! Men så blev vi plötsligt tysta, knep ihop våra munnar, vände och vred på böcker, hummade lite för oss själva och efter ett tag var det slutligen någon av oss som utbrast: åh, jag vill ju så gärna hitta en bok här eftersom det är så billigt. Men jag hittar ju ingen! Jag känner inte till en enda författare! Hennes röst lät desperat och jag gav henne en medlidsam blick. Nej kom, vi går vidare, sa jag och buffade lite försiktigt på henne. Vi lämnade tiokronors-bordet med en insikt rikare - vi har med tiden förvandlats till att bli brutalt kräsna läsare. Vi kräver författarnamn som vi redan känner till. Sådana namn som inte säljs i matbutikens lilla pockethylla i höjd med styckchokladen, sådana namn som inte har ett bäst före-datum, snarare tvärtom. Sådana namn som man uttalar i cigarrökiga salonger bland ett speciellt herrskap som tvinnar på sina mustascher och doppar ner sina smala tungspetsar i single malt.

En hundring fattigare, sex böcker rikare. Det ni. Hemingway Den gamle och havet, Fogelström Mina drömmars stad, Maja Lundgren Pompeji, Marguerite Duras Älskaren, Tjechov Modersmålsälskaren, Raymond Carver Short cuts.

The cultural week in Stockholm today led me to the world´s longest book table. First I found my friend Marion there with her friends. Well, they didn´t really chase for books as 90 % percent of them were in Swedish. But anyhow, my classmates and I went for shopping books like crazy nuts or something more or less like that. I bought six books for 10 euros! Crazy Sunday. What I bought was some Hemingway, two Swedish authors - Per Anders Fogelström and Maja Lundgren, Marguerite Duras, Tjechov and Raymond Carver.

lördag 14 augusti

STRÅLANDE SOL ÖVER HELA SVERIGE!!!

Nästan hela landet och stora delar av Stockholm får sol och sommartemperaturer som varar upp emot 28,5 grader.

Högtrycksryggen är här för att stanna, så glöm allt vad du egentligen hade tänkt göra idag. Lämna paraplyer, stora delar av din garderob och dina sysslor hemma. Passa på och njut av solen för snart försvinner den!

Fotnot: även om värmen trots allt skulle komma tillbaka igen nästa helg måste du för ditt eget samvets skull ändå passa på att njuta av den. Och sitt för guds skull inte inomhus.
Seså, ut och njut. Nu!

ironi

För ett bra tag sen, när uttrycket "dagens outfit" användes så flitigt att det nästintill fick en särplats i den svenska akademiens ordbok - ni vet, just då när alla tonårstjejer hoppade av skolan för att hinna med att shoppa och sedan fota sig själva ur obekväma ställningar, för att sedan posta bilderna i sina bloggar. Ja just då, i outfitens klädhetta, fick jag för mig att ironisera just fenomenet dagens outfit.

Så jag beslöt mig därför en vacker dag för att skämta till det lite, ni vet för skojs skull, och gick därför till matbutiken och köpte på mig svarta plastpåsar som jag sedan klädde upp mig och blev fotad i. Tanken var att lägga upp bilden på min egen blogg, vilket jag även gjorde. Men jag tror inte att min ironi framgick så tydligt. Kanske var jag inte tydlig nog, eller kanske var det alldeles för riskfyllt att skämta om detta - jamenar, man kanske inte ska skämta om dagens outfit, likaväl som man talar illa om de döda? Eller kanske trodde folk att jag var galen och hade missuppfattat det där med mode..?

Men åren har gått och jag undrar nu hur det skulle vara om jag idag lade ut den bilden på mig och min klänning som var tillverkad av svarta sopsäckar? Skulle ironin gå hem? Har man hunnit få distans nog till fenomenet dagens outfit, så pass att man är införstådd med att jag på fullaste allvar inte menar allvar?

Kanske. Vi får se.

Some years ago when the expression "the outfit of the day" became a phenomenon in all blogs around the world (or at least in Sweden), I decided to make a joke of it. To be ironical with it. So I bought a bunch of black garbage bags and made a dress of them to be photographed with. And so I put the picture on my blog. But I don´t think the irony was clear enough as almost nobody questioned it. Maybe people thought I had kind of wrong approach to fashion. And today I still use to think about it - wonder how people now will react to the picture when the phenomenon -the outfit of the day- has got a bit distance? Well, we´ll se.

hål i tungan

Idag fick jag följa med min kompis och hålla henne i handen när hon piercade tungan. Det var nog inte själva nålsticket i tungan som stod för den värsta delen i detta moment. Förutom min panikångesthyperventileringsrädsla, tillika medlidande med min kompis, funderade jag ett slag över de tallriksstora uttöjda örsnibbar som piercingpersonalen så trendigt hade gjort på sig själva, och jag tänkte: undra om det gör ont på öronen när plattorna (läs örhängena) i de stora hålen gungar fram och tillbaka när man rör på huvudet? Och jag tänkte även: är örsnibbarna inte i vägen ibland, säg när det om vintern är ruskigt kallt och snålblåsigt om nacken, så pass att man vill ha jackan uppdragen ända till öronen, och de stora uttöjda hålen liksom stoppar upp kragen till jackan? Eller säg att örsnibbarna skulle vara i vägen när man ska dra en snäv tröja över huvudet, vad gör man då om inte örsnibbarna går igenom tröjhålet? Och innan jag hade tänkt en massa andra saker tänkte jag slutligen: varför?

Åter till min piercingsugna kompis. Det var inte själva nålsticket som var det värsta, utan snarare var det all köväntan på piercingstudion och mental förberedelse som fick min kompis att storkna av rädsla. Tänka sig vad hjärnan kan koka ihop för en hokus pokus-soppa. Till slut sker nämligen som så att hjärnan redan har målat upp det värsta som kan hända (tungan blir vitblå, tungan går av, tungan blöder, tänderna blöder, hjärtat slutar slå, tången slinter och hålet blir istället taget i ögat...) att det till slut blir svårt att räcka ut själva tungan, där hålet skall göras och piercingen snart ska sitta. Då gäller det att tvinga ut tungan ur munnen, men på reflex drar man givetvis tillbaka tungan. Men man måste ju dra ut tungan. Dra tillbaka tungan. Dra ut tungan. Dra tillbaka tungan. Darra på tungan. Blunda hårt. Blunda så hårt att tårar pressas fram. Dra in tungan. Dra ut tungan. Andas. Andas. Andasandasandasandasandas. Hyperventilera. Nej, andas! Djupt! D j u p t.

Över.

Jag ska aldrig pierca mig i tungan.

I just went with my friend to have a piercing in the tounge. Well not my tounge, of course. It ws her tounge and I can tell it didn´t seemed to hurt so much. The worst thing I think was more (except for the staff that had stretched out their own earlobes which had turned into being huge holes big as pancakes, for real) the mental preparation just before the "surgery". My friend (and I) was kind of doing this breathing breathing breathing breathing. Breath out, breath in. Tounge out. Tounge in. Force the tounge out. Force it. Don´t want. Have to. Don´t want to. Must. Must. Do it. Now. Breathbreathbreathbreath. Hyperventilate. Breath. D e e p. Over and out!

då

Jaha, då var det tisdag igen. Då lyssnar grannen intill på opera och Elvis Presley, då sitter den andra grannen på sin balkong med armarna i kors och en cigarett i handen, då är himlen jämngrå, då spelas Frida Hyvönens låt upp på radion och då trycker hon ibland fram sitt finlandsskvenska r. Jaha, då var Marcus Birro pappa igen, då har Katrin Zytomierska gått ner 0,2 hekto, då var bryggkaffet slut och smakade mest fimp, då var det lite kallt om tårna, då var det dags att stänga fönstret, då var det väl någon halvdålig fotbollsmatch på tv, då kanske det går någon okej rulle på bio, då kanske man ska bege sig ut, då kanske det börjar regna. Då är det tisdag.

Oh well, then it´s Tuesday again. Then the neighbour listens to opera and Elvis Presley, then the coffee is finished, and by the way then the coffee tasted marsh, then the sky was an ashgrey mat, then the feet started to become cold. Oh well, then it was time to shut the window, then there might be some half bad football game on TV, then one should watch a movie instead, then it might start to rain. Then it´s Tuesday.

kö

image

Måndag. Idag har hösten dragit igång på många håll. På gymmen har svetten tredubblats, på gatorna är turisterna numera av sällsynt vara och köerna har ökat förvånansvärt snabbt, på bara en dag. Både bilköer, bioköer, matbutiksköer, dagisköer, vårdköer, tandläkarköer, telefonköer, toalettköer, klubbköer, överallt är det köer.

Det enda som nu saknas är höstvädret. Nej, jag ber inte för dåligt väder, jag menar bara att höstvädret är den definitiva definitionen på det man kallar för höst. Och den dagen då höstvädret kommer ska jag be att få fota den och lägga ut den här på min blogg.

Monday. Today autumn has started, for real. I can see it by the streets that are no more crowded by tourists but by the city´s inhabitants. The gyms are flooded with yet more sweat than during summer, and everywhere I go there are these autumn queues - traffic queues, kindergarten queues, telephone queues, toilet queues, club queues and yet thousand other kinds of queues. The only thing that now is missing is the autumn weather. No, I don´t pray for bad weather I only mean that the autumn weather is the ultimate definition of what is called for autumn. And that day this weather arrives I´ll surely ask if I can put a photo of it on my blog.

på beställning

I hopp om en regnig lördag vaknade jag för att under en lugn och grå himmel bege mig ut på diverse ärenden. Och mycket riktigt, några timmar senare och en vägg av ösregn pryder nu utsikten från mitt fönster. Jag vet inte om jag tidigare har nämnt det, men jag fullkomligt älskar när det regnar. När det är dystert ute, så dystert att det inte ens finns en tvekan, en chans om att plötsligt ändra alla dagsplaner för att med ens bege sig ut under nyploppad, gassande sol och försöka njuta av den på någon fullbefolkad uteservering. Att njuta på beställning: Åt fanders med kvällsmaten som jag just förberett i köket, vi äter ute ikväll... Städa kan jag istället göra på söndag, för jag har för mig att det skulle regna då... Varför sitta inomhus när solens dagar är räknade!

Ja, jag föredrar hellre regn framför sol och jag får lätt ångest när det är sol, förutom de dagar då det passar sig mer lägligt med sol för att en planerad utomhusaktivitet lättare skall kunna genomföras. Förstå mig rätt, jag avskyr inte sol, inte alls lika mycket som jag avskyr landets mörka och kalla vinterhalvår, och regn är förvisso ganska deprimerande i längden. Jag tycker bara att, speciellt mellanårstider som detta land för det mesta verkar lida av, är riktigt ansträngade. När en mulen morgon i höstjacka plötsligt blir till solig dag i sommarkjol, känner både jag, min kropp och mitt huvud, oss lätt förvirrade eftersom vi till en början var inställda på morgonens väder. Och inte nog med det. Skulle jag trots allt få för mig att stanna inomhus en förträffligt solig fredagskväll skulle beslutsångesten kasta mig runt i min lya, trycka upp mitt ansikte mot de sneda solstrålarna över parketten, skaka om mitt huvud i kramp och göra tristessen till min största fiende, näst efter ångesten.

Visst händer det ofta, ganska ofta till och med, att jag under soligt väder följer med på ett och annat upptåg. Och visst har jag många gånger trevligt, så trevligt att tanken om att hellre stanna hemma känns som en löjeväckande tanke man snabbt vill kasta till råttorna under matbordet.

Det är bara det att så fort solen skiner över Sverige, om det så skulle vara mitt i natten, får landet på något vis ett stirrigt anlete över sig. Det är ungefär som att betrakta en person vars livslåga plötsligt fladdrar stretandes åt olika håll, istället för att brinna stilla runt sin veke. Som en person med hålögd blick som ivrigt söker efter något den själv inte vet vad, som att försöka dämpa personen eftersom den talar alldeles för högt och gällt, som att erbjuda personen en alvedon för att få ner febern.

Slutligen menar jag att... Ja, jag har ju redan sagt vad jag menar och jag står fast vid att jag vägrar planera mitt liv efter väder, både under sol och regn. Hör du det, Zeus!

In hopes of a rainy Saturday I opened my eyes and found a grey and calm sky which hang over my head while I went out for some cases. And indeed, few hours later and a wall of rain now adorns the view from my window. I prefer the rain instead of sun. I love the rain. When it´s rainy outside, so rainy that there is no chance for the sun to suddenly appear as jack-in-the-box, and put all my indoors plans into trash. This tricky weather also tends to give me anxiety because of the boredom it brings. Should I stay indoors as an only human being or should I stop shop onions and go for a dinner outside? Should I bring a warm jacket, for safety´s sake, if the sun escapes and rain takes place? Wouldn´t it be better if I went for a something-I-don´t-know-what outside this rare sunny Saturday, instead of sitting at home and not have any compulsory weekend activity under a sparkling sun to tell my colleagues about at work on Monday? And so on.

längs med vattnet

Jag tog en tidig morgonpromenad längs med vattnet där jag bor. För mig skulle denna promenad avslutas med en liten vilostund på en liggbänk, där jag skulle få höra vågorna klucka och låta den milsvida vyn av sjön skölja över mig.

Med en fullmatad mp3-spelare med årets sommarpratare förberedde jag mig, tryckte på play och påbörjade min promenad. Ibland kom jag av mig i den natur jag gick och ibland glömde jag att lyssna på sommarpratarens liv. Men för det mesta gick det smidigt att kombinera de två aktiviteterna.

Jag gick förbi hängbjörkar som bugade sig djupt, så böjda så att jag ibland fick huka mig. Jag gick förbi båtar som låg stilla invid kaj och betraktade förbipasserande, och jag såg solen bitvis glittra med sina ögon över vattnet. Jag mötte folk som promenerade, som joggade och klungor av nyfiket fotande turister.

När jag till slut hade gått varvet runt och sommarprataren var klar med sin berättelse, låg den utbredd alleles framför mig, liggbänken. Med kläder fuktiga av svett slog jag mig ner och lät blicken först vila upp mot himlen. En större båt red över vattnet som tog fart och färgade de grå stenarna vid strandkanten till svarta graniter. En äldre dam satt några meter bort på sin solstol och löste korsord. Hennes mun rörde sig i takt till antalet bokstäver på varje rad. Ett tag låg jag och spejade på ingenting. Sedan blundande jag.

Carlbergs melodislinga Sommar Sommar Sommar, ljöd åter innan den i rad andra sommarpratarens röst tog över programmet och började tala med det mest behagliga tonfall jag någonsin erbjudit mina öron.

En timma senare reste jag mig upp från liggbänken, något sömndrucken och solvarm. En sval dusch väntade mig där hemma, och i mina öron låg det kvar en ljuv melodi av sommar.

This morning I took an early walk along the water where I live, while I listened to a summer program on the radio with celebreties telling their life stories in a very pleasant and amusing way. What more was amusing were the surroundings where I walked, with the weeping birches that caressed my hair, the boats near the quay which quitely watched passers, the curious tourists with cameras and one and another jogger. Finally when the walk round was over I sat myself down on a bench, close to the water. And I closed my eyes. Kept listening to the gurgling water that stained the grey rocks into black granite, and felt the sun carefully glitter over me.

Belle Paris V

På den femte dagen
flög flygplanet mig över länder och hav,
tillbaka hem till Sverige.

Jag hann med en kopp morgonkaffe, men på ett ögonblicksvips befann jag mig åter i ett svenskt och alldeles regnigt landskap. Det gjorde mig inget, för jag och vädret matchade varandra ganska bra i humör.

Men minnet av Paris ligger kvar som bomull om mitt hjärta och som silke för mina ögon.

Au revoir. Vi ses.

Tack Marion för fint sällskap och stor gästfrihet.
--<---<--@

By memories filled with cotton around my heart and silk for my eyes, it was time to say goodbye to Paris - on the fifth day the plane flew me over countries and oceans, back home to Sweden. The Swedish landscape was full of tears from the rain, but to me it didn´t matter as I was having kinda same mood as the weather. Merci beaucoup Marion for a convenient stay and lovely company.

Belle Paris IV

Den fjärde dagen släppte molnen loss och gav plats åt solen. Det blev nästan så varmt som i Kairo att vi blev sugna att se på pyramider.

I hjärtat av Louvren

Precis när Paris börjat vakna till en ny dag - när det doftar nybakat från stadens Boulangerier, när nya laster med varor anländer till butikerna och när den färska morgonfukten hänger kvar i kläderna, begav vi oss hemifrån

för att besöka Paris egna pyramid, som ligger i hjärtat av Louvren-komplexet.

Den var ordentligt hög. 20 meter någonting.

Inte jag, men Marion nådde nästan ända upp.

Inunder såg den ut såhär.

I anslutning till pyramiden finns en galleria, såklart. Vi gick till en megastor megastore.

Där kunde man skriva ett eget omdöme på den bok man har läst och sedan gema fast lappen på boken i butiken. Fyndigt.

Sverige ligger i Frankrike. I alla fall Stieg Larssons Millenium, med ett annorlunda omslag än det man är van vid.

Mac-butiken fick även den ett besök av oss.

Ett pariserhjul i full blom

Och från pyramid trampade vi vidare tills vi kom till

ett nöjesfält.

Titta, ett pariserhjul i Paris! La Grande Roue som man säger på franska.

Från hjulet sett låg Paris fint inbäddad från alla håll.

Å andra sidan låg husen täta med Sacre Coeur längst bort. Ser ni?

Hela alltet - Louvren, pyramiden och vindistrikt, typ.

Till slut landade vi med båda fötterna på jorden och marknivån var återställd.

En bit bort från nöjesfältet stod denna brud och poserade förträffligt passande till den franska miljön hon omgärdades av. Oh my gosh, så typiskt fransk-romantiskt, tänkte jag, lade huvudet på sned och intog ett saligt leende.

När vi sedan begav oss bort från Louvren såg vi en man stå bara sådär rätt upp och ner och spela franska dragspelsmelodier. Oh my gosh, så fransk-romantiskt x 2.

På marken fann vi denna cirkel i färgskala, som kunde användas till att:
1.se vad klockan var  2. matcha Marions färgglada sneakers.

Jag kommer inte exakt ihåg vart den här innergården ligger, men tydligen ska den vara en väldigt känd plats där många filmscener utspelar sig. Även Voltaire hängde där en del. Lummig var den i alla fall. Och i Latinkvarteren, i närheten av St Michel ligger den för den som på något sätt vill leta sig fram.

Sista natten med Paris

Medan Marion åkte tillbaka till Sverige åkte jag hem till en vän vid namn Claire, för att sova.

Fast först, innan det var dags att sova, ville jag föreviga minnet av utsikten från Claires lägenhet som ligger i närheten av Montmartre.

Sedan ville jag även svisha över till söder, närmare sagt till Gare Montparnasse för att äta middag med Valerie.

Vi gick till ett ställe som heter Le Paradis du Fruit. En fransk kedja som serverar mat som fräscha sallader,

och multipelt goda fruktdrinkar med smak av mango & cocos. Eller varför inte en milkshake med smak av choklad & lakrits, eller varför inte lite fruktsorbet, eller varför inte... Ja, här får smaklökarna och fantasin garanterat sin beskärda del.

Tiden går snabbt när man har kul. Det blev som alltid kväll och jag åkte tillbaka till Claire för att sova min sista natt i Paris famn.

On the fourth day the clouds in the sky beated off and let the sun take place. It became almost as hot as in Kairo which made us feel for going to watch pyramids. So we went to Louvre to see the French pyramid. It was quite high, about 70 foot. Close to the pyramid there´s a shopping mall, of course, where we found both the megastore and Mac store to investigate. But it did not take long until the Ferris Wheel took us up into the sky and gave us an amazing 360-degree views of Paris. When afternoon landed it was time for us to also land and become more down to earth again. So we went home to pack our bags. Marion took a flight back to Sweden and I went to stay at Claire´s, a friend to us who lives close to Montmartre. Also the view of Paris from her windows was fabulous. Then the sun slowly started to fall down and I had to go to bed, but before I had some dinner with Valerie at Gare Montparnasse. The place where we ate at is called Le Paradis du Fruit, tres bon salads, fruit drinks and stunning milkshakes. So, time to go home to sleep for the fourth time, well not in my life but in Paris.