För första gången på väldigt länge låter jag balkongdörren stå stängd. Det har blivit kyligt ute och den blå himlen utanför mitt fönster skvallrar om en mildare värme. Höst. På balkongen mittemot sitter grannkvinnan fortfarande och röker. Hennes armar är korsade och den ena av dem står rakt upp, i jämnhöjd med hennes mun. Cigaretten ryker ut i en jämngrå svans från sin ena ände. Hon stirrar rakt ut på dagen. Sjön framför henne är så här års dunblå, omgiven av sina sommartrötta björkar. Under dem promenerar staden fram och tillbaka. I par. Någon ensling.
Kanske studerar grannkvinnan alla de höns som flockas nedanför, kring sina splitternya barnvagnar. Vid det lilla, trånga cafét. Kanske fäster hon blicken på ingenting. Möjligen på rökmolnen som far förbi hennes ansikte. Åt väst. Men någonting fångar hennes uppmärksamhet. Just då biter hon sig om läppen.
On the opposite balcony the neighbor woman sits and smokes. As always. Her arms are crossed and one of them standing straight up in the air, on the same level as her mouth. The cigarette buffs out a long gray tail of smoke. She stares at the view. Perhaps she´s staring at all the poultries with their brand new pushchairs. Close to the tiny, cramped café. Something of the view seems to pay a certain attention on her. Especially when she bites on her lip.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar