socker

Förr i tiden (läs innan sommaren) brukade jag ha som lördagstradition att med jämna mellanrum besöka en av världens bästa godisbutiker i stan. Vad som är bäst med den är att den är klädd i en festligt rosa grund, och om jag inte minns helt fel ligger det miljoner med kolor inglasade i golvet. I taket hänger bland annat smällkarameller, godisbjörnar, hypnotiserande polkaklubbor och väggarna består av speglar som gör att butiken ser dubbelt så stor ut! Förutom allt detta dräller givetvis godisfyllda rader och pampiga pyramider omkring i ett kärvänligt ståhej. Överallt. Färskt godis i alla möjliga varianter, sött, salt, surt, chokladbomber, kolastänger, nougatdragéerade marshmallowskuddar, hallon, lakrits, violpistoler, fuktigt färska s-märken som får det att suga till i kinderna, citron, mandarin, mintpralin med mycket mycket mera. Karamellkungen, talk to the hand.

Nu är det så att det var ett hemskt bra tag sedan som jag var där, och idag när vädret är molnigt och behagligt, vad passar då inte bättre med ett besök in i detta godisland? Men frågan är om personalen nu kommer att känna igen mig med tanke på att det var så längesedan som jag stack in min frossande fot där? Och kanske kommer dialogen åter att se ut så här, precis som den gjorde de första gångerna.

Personal Tjena, var det bra så.
Jag Ja tack.
Personal Femtisju kronor.
Jag Eh, ok. (skruvar ursäktande på mig) Hehe, det lär bli min middag för idag.
Personal Va? Ah, jaså. Ska du på bio?
Jag Eh, näe. Jag ska hem och äta upp godiset.
Personal Ah ok. Men bor du här i närheten?
Jag Inte direkt.
Personal Vill du ha kvittot?
Jag Näe det går bra så, tack.
Personal Förresten, vad jobbar du med?
Jag Eh, jag pluggar. Själv då, vad jobbar du med?
Personal Jag... (förvirrad) Jamen jag jobbar ju här.
Jag Hehe, jag skämta bara lite. Ha en trevlig helg!
Personal Aha. Tack tack, detsamma hejdå hejdå.

Today my candy cravings are telling me to go to the best candy shop in town. And so I follow my craving´s wishes, everytime. No matter what. And if the cravings lead me to a faux pas I just blame it on the cravings - just send the invoice to the devil on my right shoulder.