på beställning

I hopp om en regnig lördag vaknade jag för att under en lugn och grå himmel bege mig ut på diverse ärenden. Och mycket riktigt, några timmar senare och en vägg av ösregn pryder nu utsikten från mitt fönster. Jag vet inte om jag tidigare har nämnt det, men jag fullkomligt älskar när det regnar. När det är dystert ute, så dystert att det inte ens finns en tvekan, en chans om att plötsligt ändra alla dagsplaner för att med ens bege sig ut under nyploppad, gassande sol och försöka njuta av den på någon fullbefolkad uteservering. Att njuta på beställning: Åt fanders med kvällsmaten som jag just förberett i köket, vi äter ute ikväll... Städa kan jag istället göra på söndag, för jag har för mig att det skulle regna då... Varför sitta inomhus när solens dagar är räknade!

Ja, jag föredrar hellre regn framför sol och jag får lätt ångest när det är sol, förutom de dagar då det passar sig mer lägligt med sol för att en planerad utomhusaktivitet lättare skall kunna genomföras. Förstå mig rätt, jag avskyr inte sol, inte alls lika mycket som jag avskyr landets mörka och kalla vinterhalvår, och regn är förvisso ganska deprimerande i längden. Jag tycker bara att, speciellt mellanårstider som detta land för det mesta verkar lida av, är riktigt ansträngade. När en mulen morgon i höstjacka plötsligt blir till solig dag i sommarkjol, känner både jag, min kropp och mitt huvud, oss lätt förvirrade eftersom vi till en början var inställda på morgonens väder. Och inte nog med det. Skulle jag trots allt få för mig att stanna inomhus en förträffligt solig fredagskväll skulle beslutsångesten kasta mig runt i min lya, trycka upp mitt ansikte mot de sneda solstrålarna över parketten, skaka om mitt huvud i kramp och göra tristessen till min största fiende, näst efter ångesten.

Visst händer det ofta, ganska ofta till och med, att jag under soligt väder följer med på ett och annat upptåg. Och visst har jag många gånger trevligt, så trevligt att tanken om att hellre stanna hemma känns som en löjeväckande tanke man snabbt vill kasta till råttorna under matbordet.

Det är bara det att så fort solen skiner över Sverige, om det så skulle vara mitt i natten, får landet på något vis ett stirrigt anlete över sig. Det är ungefär som att betrakta en person vars livslåga plötsligt fladdrar stretandes åt olika håll, istället för att brinna stilla runt sin veke. Som en person med hålögd blick som ivrigt söker efter något den själv inte vet vad, som att försöka dämpa personen eftersom den talar alldeles för högt och gällt, som att erbjuda personen en alvedon för att få ner febern.

Slutligen menar jag att... Ja, jag har ju redan sagt vad jag menar och jag står fast vid att jag vägrar planera mitt liv efter väder, både under sol och regn. Hör du det, Zeus!

In hopes of a rainy Saturday I opened my eyes and found a grey and calm sky which hang over my head while I went out for some cases. And indeed, few hours later and a wall of rain now adorns the view from my window. I prefer the rain instead of sun. I love the rain. When it´s rainy outside, so rainy that there is no chance for the sun to suddenly appear as jack-in-the-box, and put all my indoors plans into trash. This tricky weather also tends to give me anxiety because of the boredom it brings. Should I stay indoors as an only human being or should I stop shop onions and go for a dinner outside? Should I bring a warm jacket, for safety´s sake, if the sun escapes and rain takes place? Wouldn´t it be better if I went for a something-I-don´t-know-what outside this rare sunny Saturday, instead of sitting at home and not have any compulsory weekend activity under a sparkling sun to tell my colleagues about at work on Monday? And so on.