upprop

Idag ska jag bli barn på nytt. Fast barn är man väl alltid där någonstans i det djupa bakom all kostymfasad? Ett barn som dyker fram när man är i det rätta sällskapet, när man är övertrött och flumdummar, när man åker karusell, när man vill attrahera en yngre publik och när man släpper alla hämningar för att bara vara helt rak, öppen, frågvis och superärlig.

Idag ska jag på upprop i skolan. Visserligen inte på någon lågstadieskola, men det känns ändå lite mer barnsligt, pirrigt nytt och springa-barfota-i-gräs-fritt att åter sätta sig i en föreläsningssal för ett tag.

Because of my roll call in school today I have the childish jitter feeling. The feeling of reborn and excitement which draws up the child in you. The child who, depending on what you do and whom you are doing it with, always exists in you somewhere behind your adult disguise.