håll på garden

Åh, vad min kropp värker efter denna fajt! Nej, så allvarligt är det inte, jag har bara bråkat om lite plats på dansgolvet. Så som alla andra träningsentusiaster gör. Jag noterade två personer bredvid mig som tog ut varenda steg till sitt yttersta och varje arm skulle minsann stäckas ut till sitt fullo. Vad man inte tänker på när man gör så är att det står 70 andra personer som försöker ta ut sina steg och att man möjligen bör göra lite plats kring sig. När den ena personen smockat till mig för tredje gången ger jag plats åt en lite hårdare blick, för jag orkar än en gång inte le och säga att det inte är någon fara.

Personerna ställer sig sedan för att dricka vatten medan vi andra kör koreografin och jag upptäcker plötsligt att de står och sneglar åt mitt håll. Vi har bildat gäng. Det är jag mot dem. Och ja, så håller det på. Inte bara för mig utan för alla. Det finns till och med värre fajter där folk skäller på andra om någon råkar står i vägen för deras spegelbild.

Photo Marcelo Seixas

När jag var liten gick jag på dansskola. Där fick jag bland annat genomgå examinationer och lära mig ordentliga grunder som att till exempel räkna takter och inta positioner. I fotoalbumen som ligger hemma hos mina föräldrar ligger denna tid som ett fint minne där jag bär illgrön body och skrikig bomullskjol medan mina kompisar istället hade en rosa body och exklusiv tyllkjol.

I vilket fall så minns jag att min danslärare var noga med att lära oss att inte dansa utanför vår egen garden. Med pekgfingrarna ritade hon upp en fyrkant runt sig där hon stod och menade på att vi bara skulle trampa i vår egen trädgård när vi dansade. Och sedan dess har jag höllt hårt på den regeln och önskar innerligt att många andra lärde sig av den, ja mest för trivsamhetens skull, men även för att ge dansen ett symmetriskt uttryck. (Visserligen har alla inte gått på dansskola och bär därför med sig olika kunskaper, men vett och etikett är man väl ändå skolad till.)

Något annat som min danslärare lärde mig var ett annorlunda sätt att uttala pianist på. Hon var från England och bröt lite på svenska, vilket inte gjorde mig något. Men när hon sa att vi kunde börja dansa när pianisten satte igång (ja vi hade en egen pianist som spelade klassisk musik) så lät det för oss åttaåringar chockartat så här: Börja dansa när penisen sätter igång.

I´ve been in a fight today. There are always kind of fights like this when I go for dancing at the gym. The dance hall is quite crowded and some of the people forget to leave space for other. I got beaten about three times from the same person, thinking will she ever learn to handle her movements in a not-always-extended-mode? When I was younger I went for dance classes where my teatcher tried to learn us kids to stay in our own garden when we dance. An invisible garden which makes you both leave space for other people and also make the expression of the dance be more symmetric. So so!