natten

Klockan två inatt släckte jag lampan för att äntligen sova. Fast jag var inte särskilt trött, mer spänd och exalterad över den text jag suttit och skrivit på. En text som handlar om mord, om ett oväder som kastar omkull gardiner som bildar stora skuggor över ett rum, om månen som skär sig vit genom nattens svarta himmel och ett brev, en besatthet. Det var svårt att somna, jag vred runt lakanet i tusen rynkor, kikade över axeln för att se om inte någon stod i mörkret bredvid sängen och tittade på mig. En fluga flög vilset ovanför mitt huvud, jag undrade vart den kom ifrån.

Jag lyckades somna, och vaknade av en flod som sköljde över mig i drömmen. Flodens läte dundrade högt omkring och det började droppa in vatten någonstans, in i min lägenhet. Det var på riktigt, floden forsade och rann ner som ett vattenfall på min balkong. Det regnade ute. Spöregnade, som om någon där uppe plötsligt vridit på kranen. Jag tände lampan vid sängen, tittade på klockan på mobilen som visade sjutton minuter över fyra. Hade jag bara sovit i två timmar? Jag klev upp, gick och ställde mig vid fönstret, kände längs karmen, det lät som om det regnade in. Dropparna var så tydliga, ett stort eko av varenda en. Men det var torrt, jag vred upp den ena persiennen och mötte en tjockgrå målning fylld av vattendimma. I några sekunder stod jag så, rakt upp och ner, i bara nattlästen och stirrade ut mot det vattenvilda intet och alla svartgapande fönster.

Plötsligt såg jag något där ute, nej, det jag såg stod bakom mig. Det var bara min säng som avtecknades mot fönsterglaset. Mitt hjärta slutade galoppera och jag gick på toaletten. Innan jag åter kröp ner i sängen kastade jag en blick mot microvågugnens gula siffror. De visade tjugosju minuter över sex, inte fyra. Jag tog upp mobilen och hårdgranskade siffrorna där. Ja, snart halv sju. Utanför hade det börjat ljusna. Kranen hade dragits igen, det hade blivit tyst och regnet var nu mest bara en dröm.

Klockan halv tio på morgonen skällde grannens råtthund sönder min sömndvala. Jag klev upp och möttes av en oskuldsblå himmel och sol som smekte mot grannarnas fasad i norrläget. Natten var som förbytt, som ett barn som plötsligt ler och glömmer bort att det nyss gråtit.

I had a strange night-went to bed at two am after writing on my novel. A bit exalted and also afraid of the dark I finally could close my eyes and sleep. A few hours later I woke up by a dream filled with waterfalls, and the noise of the gushing water was really strong - I wasn´t dreaming. It poured outside as if someone had opened the water tap. I went out bred, stared at the gray water-misted painting outside. Thought suddenly someone stood behind me when I saw something reflect in the window. It was just my bed, nothing else. I went back to sleep and at ten am I woke up by the little rat dog barking at nothing behind the neighbor´s door. The sun shined outside, as if the rain just was a dream. The night had untouched just changed its mood, like a crying child that suddenly starts smiling, forgetting about its recent sadness.